fredag, november 19th, 2010...16:58

Kapitel 3, Jesper och Josefin- ett äventyr hos faster Lisa, del 1

Jump to Comments

 Jesper vaknade en tidig lördagsmorgon. Klockan var 7 och en stor dag väntades. Jesper och Josefin skulle på utflykt till faster Lisa. Faster Lisa bodde på landet. Hon bodde i en liten by som heter Manjärv. De skulle sova i tält och grilla korv och pinnbröd. Jesper älskade pinnbröd. Speciellt när de är knapriga utanpå och degiga inuti.

” Nu är det  frukost” ropade mamma.

” Jag kommer,” sa Jesper.

Det gick dåligt att gå upp ur sängen. Speciellt på lördagsmorgon för då är man så trött efter en lång skolvecka. Men han klev upp tillslut. Josefin var redan uppe. Hon är en typisk morgon tjej. Hon är jämt uppe först av alla.

                                                               ***

Frukost mackorna blev brända ( som vanligt ). När dem blev brända så är det såklart pappa som gör dem, och när dem är nästan frysta så är det mamma som gör dem! Men idag så var de pappa som hade gjort dom. Efter frukost så började Jesper och Josefin att packa sin väska.

 Josefin packlista var;

  • Smink
  • Kläder
  • Berts Dagbok
  • Tandborste/tandkräm
  • Dagboken
  • Penna, sudd

Det var speciellt viktigt med sminket. Josefin är ju van att bo i stan i  Piteå och inte på landet så hon förstår inte att man inte behöver smink där.  Jespers packlista var;

  • Fiskespö/mask/drag
  • Kläder
  • Harry Potter böcker
  • Tandborste/tandkräm
  • Lasso

Efter dom hade packat klart så satte de sig i den röda skruttiga Volvon. Då hände det som absolut inte fick hända… motorstopp! … Dom hade bara en enda bil och dom hade inget verktyg att fixa motorn med! Farfar hade tagit alla verktyg till sin sommarstuga som ligger i Småland. Nu kunde dem inte fara till faster Lisa, dom kunde inte äta de knapriga och degiga pinnbröden och inte dem brända korvarna med ketchup på. Jesper ville verkligen fara. Han bestämde sig för att cykla. Men det var ju 7 mil dit, han orkade i vanliga fall knappt springa runt kvarteret, men då fick Josefin en idé. Dom kunde ju ta farfars motorcykel. Men problemet var att dom var ju inte 18 år… Dessutom skulle pappa säkert inte tillåta det, han skulle inte orka två barn + en vuxen på en motorcykel.

” Ja, nu vet jag, ” sa Josefin.

” Vadå?” sa Jesper

” Vi kan åka buss till Älvsbyn och då får Lisa komma och hämta oss där” sa Josefin glatt.

” Ja, pappa… Hur mycket kostar en bussresa till Älvsbyn?” Sa Jesper

” För båda så kanske det blir 50:-. ”

” Ok, när går nästa buss? ”

” Jag ska gå in och kolla.”

Efter en stund så kom pappa ut och sa:

” Bussen kommer om ca 5 minuter.”

” Great,” sa Josefin.

                                                                    ***

Efter 5 minuter så kom bussen, precis som den skulle. Jesper hoppade på först och sedan kom Josefin efter i snigelfart. Josefin gav busschafören 50:- och gick och satte sig brevid Jesper. Sen så frågade Jesper Josefin om hur länge det kunde ta att köra dit. Josefin skakade på huvudet och sa:

” Jag vet väl inte! ”sa Josefin

” Fråga ”sa Jesper

”Okej då”

Josefin gick till busschafören och frågade:

” Hur länge tar det att fara till Älvsbyn? ”

” Älvsbyn?”

” Ja, dit vi ska” sa Josefin förvånat.

” Men… Vi ska inte till Älvsbyn, vi ska till Boden.”

Pappa måste ha sett fel!  Han måste ha läst att bussen som gick till Älvsbyn skulle fara imorgon, tänkte Josefin.

” Men snälla rara busschaför, kör oss till Älvsbyn!” sa Josefin

” Nej.” sa busschafören

” Varför?”

” Det finns faktiskt andra människor i den här bussen som ska till Boden och inte till Älvsbyn! Dom kan ha tider att passa!”

” KÖR OSS TILL ÄLVSBYN ANNARS KALLAR JAG PÅ MIN PAPPA, PAPPA ÄR BIBLOTIKARIE, HAN ÄR JÄTTE STARK! Skrek Josefin så att alla tittade på henne. Jesper skämdes över sin syster och blev helröd i ansiktet.

” Så pinsam syster jag har ” tänkte Jesper.

Busschafören sa till Josefin:

” Oh, vad jag blir rädd! ”

” Blir du?”

” Inte en chans! ”

” Jag menar vad jag säger!”

” Ok, jag vänder! ” sa busschafören som egentligen var lite rädd för biblotikarier för att dom kunde ge böter åt en om man har glömt en bok, busschafören vände snabbt.

                                                                     ***

När dom kom fram till Älvsbyn så var inte en enda människa ute, inte en enda!

” Det är nästan spöklikt,” sa Josefin.

” Spöklikt var det rätta ordet,” sa Jesper.

Men tillslut så kom faster Lisa. Jesper och Josefin sprang mot Lisa och gav henne en bamse kram.

                                                                    ***

Efter 10 minuters bilresa så var dom äntligen framme i Manjärv. Byn höll på dö ut, bara några ynkliga hus fanns där vid den guppiga grusvägen.

” Nu är vi framme” sa faster Lisa.

” Äntligen! ” sa Josefin

” Lisa, kan vi grilla pinnbröd ikväll? ” sa Jesper till Lisa.

” Visst, jag vet att du brukar vilja ha dom extra knapriga! ”

” Haha, jo det stämmer. ”

                                                               ***

Lisa lagade mat, renkött och potatismos skulle dom äta till middag.  Jesper och Josefin bestämde sig för att gå ner till bäcken, bäcken låg mitt i skogen. Det fanns en liten stig till bäcken.

” För cirka 1000 år sedan så begravde man människor här.” sa Jesper

” Just här? ”

” Nej, lite längre bort, i en liten dunge mitt i skogen, kom, jag ska visa dig.”

” Nej, jag vet inte om jag vågar.”

” Kom igen, vad kan hända? ”

” Du har rätt, jag kommer.”

När dom kom fram till dungen så såg dom massor med kors på marken.

” Det är här dom ligger.” sa Jesper

” Vem ligger här? ” sa Josefin

” Det är ingen som vet.”

” Jesper, kan vi inte gå hem nu, det är säkert mat och det börjar bli mörkt. ”sa Josefin

” Nej, inte riktigt än.” sa Jesper.

” Jag går ” sa Josefin och började sakta vandra tillbaka.

Jesper ville egentligen gå tillbaka, men han skulle stanna ett tag till. Det kändes konstigt att stå bland gravar. Speciellt när man inte visste vem som var begravd där nere. Lisa kanske visste det. Jesper betsämde sig för att gå och fråga Lisa om vem som låg där nere. Men vad var det? Någon ropar på hjälp, det lät precis som… Josefin! Jesper springer längst stigen för att försöka hitta Josefin. Men oj, stigen delar på sig! Tänk om Jesper tar den ena stigen och Josefin den andra! Josefin har ingen mobil som Jesper kan ringa till, hon hör nog inte heller om han ropar på hon. Det bästa var nog om han stannar där, nej, det kan han ju inte göra, det börjar ju bli mörkt. Ja nu vet han, han kan klättra upp i trädet och se om han ser Josefin. Han gör det. Jesper går ju skauterna och där får man lära sig lite om hur man bär sig åt ute i naturen, han har då också fått lära sig hur man kan ta sig upp i ett träd så smidigt så möjligt. Det här trädet hade ganska långt avstånd mellan marken och första grenen. Jesper nådde inte att hoppa upp dit. Han såg några höga grässtrån sticka upp ur marken. Dom var säkert en meter långa! Han tog ett dussin av stråna och började fläta tills det blev ett starkt och hållbart rep. Han kastade ” repet” över den lägsta grenen och genast började han klättra. Nog dunkade hjärtat lite extra snabbt, det var ju högt! Men tillslut kom han upp. Han tittade sig omkring, han såg Lisas gamla röda stuga och röken från skorstenen. Han såg också farbror Kalle som stod och fiskade men inte Josefin, var kunde hon vara? Jesper funderade en lång stund och sen kom han på, hon kunde ju vara vid bäcken. Bara det inte hade hänt henne något. Hon kan ju inte ens simma! Jesper skyndade sig ner från trädet och sprang mot bäcken. När han kom fram till bäcken så såg han inte en enda människa där. Bara Kalle som stod och metade. Han frågade Kalle om han hade sett Josefin.

” Jo, hon sprang precis förbi, hon skulle till stugan. ”

” Okej, vilken tur, jag som var så orolig! Men varför ropade hon på hjälp?”

” Jag skrämde hon lite…”

” Lite…? ”

” Okej, ganska mycket om jag ska vara exakt. ”

” Okej, hej då, vi ses i stugan. ”

” Ja, det gör vi ” sa Farbror Kalle.

Jesper sprang till stugan och mycket riktigt… Josefin satt där vid köksbordet och ritade. När farbror Kalle kom in så satte sig alla runt köksbordet och åt middag. Efter maten så gick Jesper och Josefin upp en våning. Dom skrev i sina dagböcker allt som hade hänt. En liten stund efter så ropade Lisa:

” Kom och ät pinnbröd barn”

” Okej, vi kommer.”

Pinnbröden var så knapriga utanpå och så degiga inuti så Jesper  åt 10 stycken.

” Hur var det i skogen?” sa Lisa

” Det är en lång historia” sa Jesper och Josefin i kör.

Alla skrattade tillsammans medans de åt de knapriga och degiga pinnbröden. Men än visste dom ju inte vem som var begravd vid dungen mitt i skogen… Det är en annan historia



3 Comments

  •   Lena
    november 23rd, 2010 at 0:19    

    Kul att läsa om Jesper & Josefines äventyr. Bra jobbat Norrby 5:an!

  • Fantastiskt! Vilka äventyr ni tar med Jesper och Josefin på.
    Det märks att gruppen som skrivit kapitlet ”Jesper rider” kan mycket om hästar och ni som berättar om ”stenåldersbyn” Manjärv måste nästan känna till gravplatserna och sägner kring det.
    Kul!

Leave a Reply