torsdag, december 2nd, 2010...17:59

kommentarer från KG Johansson

Jump to Comments

Hej allihop,

Jag heter KG Johansson (egentligen är jag döpt till Kjell-Gunnar, men det säger inte ens min mamma längre) och det var jag som skrev första kapitlet om Jesper och Josefin. Sen blev jag lite sjuk, men nu är jag frisk igen och har läst alla kapitlen som är utlagda i dag (torsdag 2 december).

Det ni har skrivit är väldigt imponerande! Det är spännande eller roliga historier. En del av dem är både spännande och roliga. När man har börjat läsa ett kapitel är det svårt att sluta, för alla kapitlen fångar läsaren. Man vill veta hur det ska gå helt enkelt.

Jag ska inte gå in på detaljer. Jag tycker inte att det behövs, eftersom kapitlen är så bra. Det finns förstås småsaker som man skulle kunna diskutera – stavning, skiljetecken och så vidare – men det är verkligen småsaker. Om det här till slut blir en pappersbok så får vi gå igenom och kolla upp sådant, men det är inte viktigt nu. Det viktiga är att historierna är bra.

Två saker kan vara bra att tänka på när man skriver. Den ena brukar kallas för undertext. Den andra har inget bra namn på svenska utan kallas oftast för ”viewpoint” eller ”point of view.”

UNDERTEXT

Undertext innebär att man inte skriver ut allting. Det är ungefär samma sak som i skräckfilmer: monstret är alltid mest skrämmande INNAN man får se det. Ens egen fantasi skapar de värsta monster man kan tänka sig – men så snart man får se monstret så blir det mindre farligt: för nu vet man hur det ser ut. Man har fått koll på det och vet att det inte kan bli värre. Det går att göra samma sak i text. Man kan skriva till exempel så här:

Josefin var arg. Hon berättade för Jesper hur arg hon var på honom. Orden hon sa stod inte i några ordböcker. Jespers öron blev rödare och rödare medan Josefin pratade. Hade mamma hört orden som Josefin sa, så skulle Josefin inte ha fått någon veckopeng på ett halvår.

Det finns inga ord – inte ens de hemskaste svordomar – som kan vara värre än de vi föreställer oss när vi läser det stycket.

Undertext är också bra för att det får läsaren att känna sig smart. Ju mer läsaren listar ut själv, desto roligare är det att läsa.

VIEWPOINT

Viewpoint betyder ungefär ”synvinkel” eller ”synpunkt.” När man ska skriva en text är det nyttigt att ställa sig frågan: ur vems synvinkel ska vi uppleva (eller ”se”) det som händer i texten?

De två vanligaste ”synvinklarna” är ”jag” eller ”han/hon.”

Jag tänkte gå in i Josefins rum. Min syster är lite lat och städar inte så ofta. I dag var det värre än vanligt. En stor hög med kläder rasade ut så fort jag öppnade dörren.

Eller:

Jesper tänkte gå in i Josefins rum. Jesper visste att hans syster inte städade sitt rum så ofta. I dag var det värre än vanligt. En stor hög med kläder rasade ut så snart han öppnade dörren.

Titta gärna på kapitlet ”Josefin och vampyren”, som jag skrev. Lägg märke till att det egentligen är Josefin det handlar om. Det är hon som gör saker. Det är hon som vill gå in till grannen och ta reda på om han är vampyr, och så vidare. Men allting ses genom Jespers ögon.

Den som är ”jag” eller ”han/hon” i berättelsen är den vi följer så att säga inifrån. Det är den personen som har känslor och tankar. De andra personerna brukar man mest se utifrån – precis som i verkligheten: vi känner hela tiden våra egna känslor och tänker våra egna tankar, men andra människor ser vi bara utifrån.

Vilken ”synvinkel” man väljer är en smaksak. Ibland känns det rätt att berätta en historia i jagform, ibland känns han/hon bättre. Men det är ofta bra om man är konsekvent: har man valt ”hon” så kan det vara förvirrande att byta till ”jag” mitt i historien. Den som läser kan bli osäker på vem ”jag” är.

Ingenting hindrar att man byter synvinkel i en historia. Helst brukar man inte göra det för ofta. Det kan bli förvirrande:

Jesper var rädd. Vargen kom närmare och närmare. Josefin visste inte vad hon skulle ta sig till. Jesper försökte nå pistolen. Josefin trodde inte att han skulle klara det. Vargen tyckte att Jesper luktade gott. Josefin kände något i fickan. Jesper hörde Josefins mobil ringa. Vargen blev orolig av ljudet …

 

Här överdrev jag lite genom att låta vargen också ha en viewpoint. Men det räcker med de snabba växlingarna mellan Jesper och Josefin för att göra det en aning förvirrande. Kanske vore det bättre att låta Josefin uppleva hur Jesper är illa ute:

Josefin såg att Jesper var rädd. Vargen kom närmare och närmare. Josefin visste inte vad hon skulle ta sig till. Jesper sträckte sig efter pistolen, men Josefin såg att han inte kunde nå den. Josefin kände något i fickan. Hennes telefon ringde. Hon såg att ljudet gjorde vargen orolig …

Viewpoint kan krångla till det även för ”riktiga” författare. … Så det kan hända alla!

Lycka till i fortsättningen!

KG



Leave a Reply