tisdag, december 7th, 2010...18:06

Kapitel 26, Jesper och Josefin på Högberget

Jump to Comments

Jesper & Josefin på Högberget

Det är vårvinter.

Jesper, Josefine, Evelina och Rasmus sitter i bilen på väg till kusinerna i Jävre.

Pappa kör. Mamma sjunger en låt från ACDC.

Evelina suckar.

Kusinerna står och vinkar på bron när de kommer.

Det är Tom 18 år, Anton 11 år, Alice 10 år och Lilla My 4 år.

De ska köra skoter hela helgen och barnen längtar.

***

Dagen efter ger de sig i väg med skotrarna till högberget.

De har en stor kylväska full med korv att grilla och flera paket citronkakor.  Flera termosar varm choklad är också nedpackade.

När de kommer upp till Högberget gör pappa upp en eld. Det börjar snöa lite grann. Men det gör inget. Det är mysigt ändå att sitta vid elden och grilla korv och dricka varm choklad.

Alla njuter av att  se på  utsikten.

”En björn!” ropar Alice.  Hon har sett en björn i sin kikare.

”Får jag se” säger Tom och knuffar till Alice.  Tom tittar också. Ungefär hundra meter in i skogen skymtar Tom en stor varelse som försvinner mellan träden.

“kom alla! Nu åker vi hem”, skrek pappa Arne. Man kunde höra hans rädsla i rösten.

Alla skyndar sig till skotrarna och snabbt åker de iväg nerför Högberget.

***

Tom sitter vid sin dator. Anton och Josefine sitter och pratar.

”Vilken spännande dag vi har haft” sa Josefin.

”Om det är en björnhona, och om hon har ungar, kan hon vara aggressiv.  Vi får vara försiktiga”, sa Anton.

Alice sitter och läser en bok som handlar om skolan och My leker med Barbie. Jesper leker med hunden.

Men alla tänker på vad de sett under dagen. ”Var det verkligen en björn”? tänker alla.

***

På kvällen efter middagen sitter alla kusiner i Alice rum.

”Tror ni att det var en björn vi såg”? sa Anton.

”Ja, det tror jag”, sa Jesper.

”Jag vet”, utropar Anton, ”farfar har ju en gammal björnfälla i uthuset! Den kan vi nog låna.”

”Ja, vilken bra ide”, säger Josefine, ”fast det får bli en hemlighet förstås”.

Dom smyger till uthuset.  Föräldrarna är upptagna med att diska undan efter middagen så de märker inget.

”Oj, vad stor den är! sa Josefine, när de kom in i uthuset och de fick syn på fällan.

”Björnfällan ser ut som ett lejongap”, utropar Jesper.

”Det tycker jag också”, sa Alice

Josefin lyfte i björnfällan.  Den var tung.

”Hjälp mig” sa Josefine. Alla barnen kom och hjälpte Josefine.

Tillsammans orkade de bära in björnfällan.

***

De börjar planera. Det visste att det fanns en liten stuga på Högberget.  Den kunde de spana från och kanske locka fram björnen.

”Evelina, kan du fixa smörgåsarna”? sa Anton.

”Ja, det kan jag, om Tom kan fixa varm choklad, och Jesper får ordna med sovsäckar och ficklampor”, sa Evelina.

När allt är klart smyger de sig ut ur huset mot Toms bil och åker iväg mot Högberget.  Tom var först lite tveksam till att följa med, men han var också nyfiken på om det verkligen var en björn de sett, här i lilla Jävre?

***

Dom går upp till stugan.  Tom bär packnigen.  Köttbiten lämnar de på bron. När de kommer in i stugan äter de sin matsäck.  Lilla My somnar direkt. Hon är inte van att var upp så här länge. De andra sitter och planerar hur de ska locka fram björnen. Plötsligt väcks My av ett ljud.  Hon blir klarvaken.  Precis utanför fönstret vid sängen där hon ligger står en björn!

”Björnen”! skriker My. Hon hoppar in i en vedlåda som står bredvid sängen.  Då ser alla.  Det är en björn!  Alla blir rädda.   ”Vad ska vi göra? Skriker Alice.

Samtidigt ser björnen köttbiten som ligger på bron. Han slickar sig om munnen.

***

Hemma börjar föräldrarna undra var barnen är.  De går ut och letar men inte ett enda spår finns av dem.

”Vi ringer 112”! sa pappa.

”Skönt!  Polisen hittar säkert barnen” sa mamma.

Polisen kommer genast.  De har med sig en hund.

”Får jag ett klädesplagg från något av barnen”, säger polisen. Polisen får ett klädesplagg. Polisen kan börja söka. För att de inte ska ta så lång tid, kör de polisbil. När de har kommer fram leder hunden Sally  polisen mot berget.

***

I stugan skakar alla av rädsla. Björnen är på väg till köttet. Plötsligt vänder björnen sig om, han känner doften av hund. Han lufsar iväg mot skogen. Polisen kommer. Barnen är räddade.

***

Mamma och moster ställer fram varm choklad och bullar. Alla tycker det är gott.

Det var inte bra att ni gick dit alldeles ensamma, sa mamma. Men nu kan alla sova gott. Och det gjorde de.



147 Comments

Leave a Reply