tisdag, december 14th, 2010...9:55

Kapitel 27, Spökhuset

Jump to Comments

Spökhuset

”… Ljudet återkom. Det lät som ett konstigt klagande, varvat med små dunk. Vad kunde det vara? Plötsligt fick han syn på något som lyste under sängen!!….”

Jesper och Josefin sitter som fastlimmade i soffan och lyssnar på Evelinas spökhistoria. Där sitter hon med sitt eldfärgade hår och lyckas verkligen fånga deras uppmärksamhet med sin spännande berättelse.

Plötsligt ringer telefonen. Josefin springer och svarar, det är deras kusin Anna som vill att dem ska komma hem till henne på Strömnäs. Anna är 11 år och hon har gyllenbrunt hår, Jesper och Josefin är ofta med henne. Hon är dotter till pappa Arnes bror. Josefin går och frågar sin mamma om hon och Jesper får fara och hon säger att det går bra så pappa Arne skjutsar dem till Anna. När dem kommit in och börjat spela på ett spel så ser dom en mystisk man gå förbi Annas hus. Jesper och Josefin har fortfarande kvar rädslan från Evelinas spökhistoria och tycker därför att mannen ser läskig ut. Han har   jättemörka ögon , svart jacka och svarta täckisar.  Josefin och Jesper frågar Anna om mannen är någon hon sett förut. Anna berättar att han gått förbi deras hus flera kvällar i rad nu.

”Det finns en skog där uppe som han brukar gå in i, ska vi följa efter honom”? frågar Anna.

*    *    *

Dom tar snabbt på sig ytterkläderna och springer efter mannen.

Det är mörkt och blåsigt ute så dem ser knappt mannen men med hjälp av den nykomna snön följer dem mannens fotspår till ett övergivet hus i skogen. Huset har murkna bräder, den röda färgen är sliten, inte en lampa är tänd. Dom går fram mot ett fönster då Josefin plötsligt skriker

”Hjälp!”

Josefin har fallit ner genom några murkna bräder.

”Här på sidan hänger en stege, jag tar ner den ”, säger Jesper.

Jesper och Anna går ner genom luckan som Josefin har ramlat ner i.

”Jag tror det här är källaren”, viskar Josefin och pekar på trappan som går upp till huset

De smyger upp för trappan och in i huset. De går in i ett rum och tittar runt men ser inte mannen. De går ner för trappan men hör steg närma sig.

”Mannen kommer!” viskar Josefin med en darrande röst.

Mannen måste ha hunnit ner medan de var i sovrummet. Dom vände r sig om och springer med tysta steg och in i det rum som ser ut att vara köket. Mitt på bordet ligger en blodig kniv och rädslan är nu större än någonsin.

Plötsligt hör dem att källardörren smälls igen. Jesper rycker tag i tjejernas armar och sliter dem in under ett bord då mannen kommer in i rummet. Han tänder inte lampan i taket utan går istället runt med en ficklampa. Han gräver i en låda precis som om han letar efter något. Det pågår i flera minuter men tillslut går mannen ner i källaren igen och barnen kan pusta ut lite.

*     *     *

”Nu drar vi” viskar Jesper

Barnen kryper fram och letar förtvivlat efter ytterdörren. Till slut hittar dem den och springer ut. Ute hittar dem en stor sten nära huset att gömma sig bakom för att hämta andan.  Anna snyftar och fäller en tår.

”Jag är rädd” säger hon med darrande röst.

”Jag tror att strömmen har gått i huset. Det är kanske därför han gick runt med en ficklampa” viskar Jesper som fortfarande är andfådd.

Dom springer snabbt hem till Anna och berättar för hennes föräldrar var dem har varit och vad dem sett och varit med om. När de  berättat färdigt säger Annas mamma:

”Det där huset har varit övergivet så länge. Kan någon bo där? Det kan inte vara bra i så fall. Vi måste gå dit och se hur den mannen mår.”

*    *    *

Dom klär på sig ytter kläderna och går ut. De kommer fram till att de ska dela upp sig för att lättare hitta huset. De bestämmer att Josefin och Anna går tillsammans och Annas mamma och Jesper går för sig. Dom ger sig av.. Efter ett tag ser Jesper ett ljus och han blir nyfiken och går mot ljuset. Då får han syn på det övergivna huset. Samtidigt ser han ljuset igen, denna gång kommer det från baksidan av huset. Det är mannen som går runt med ficklampan. Det smäller i en dörr på baksidan och Jesper ser att lyset nu är inne i huset.  Dom ser ljuset försvinna in i skogen. Annas mamma går närmare huset. Hon ser att dörren står på glänt och går in. När hon väl är inne i köket ser hon en lapp. På den står det:

Vi möts vid Tages bro/Staffan Svensson.

”Jesper jag har hittat något”, säger Annas mamma.

”Vad har du hittat?” frågar Jesper.

”Ett meddelande!” säger Annas mamma.

”Kom vi måste skynda oss om vi ska hinna ifatt honom”.

Dom springer genom skogen tills dem hör röster borta vid Tages bro. Två män pratar med varandra.

”Ner” väser Annas mamma.

”Vad pratar dom om”?

”Jag hör inte.”

Efter en  stund  går de två männen iväg.

Annas mamma säger:

”Spring tillbaka och hämta de andra. Under tiden uppehåller jag dom”.

*    *     *

Jesper skyndar sig iväg.

”Nu gäller det att snabbt hitta flickorna och att inte vara rädd ” tänker Jesper.

När Jesper äntligen hittar Anna och Josefin berättar han allt för dem. De bestämmer sig för att gå till Tages bro och möta Annas mamma och för att tillsammans gå tillbaka till ödehuset. På långt håll kan de se Annas mamma och stå och prata och skratta högt tillsammans med det två männen.

”Vad gör hon?” viskar Anna.

”Ja du? Tror du de känner varandra?” undrar Jesper.

”Man får inget svar om man inte frågar ” säger Josefin med lite skratt i rösten.

De skyndar sig fram.

”Har ni träffat herr Bergman förut?” frågar Annas mamma lite lurigt.

”Njaee …ö…nej ” svarar barnen i kör med en osäker röst. Annas mamma förklarar att herr Bergman bodde i ödehuset när han var liten. Herr Bergman skrattar till och säger:

”Jag äger huset men bor inte där idag. Jag brukar vara där när jag vill vara för mig själv. Jag har många frysboxar i huset, jag är jägare och där förvarar jag älgkött.  Nu måste nog jag och Staffan börja vandra hemåt för att han ska få älgkött av mig, som jag lovat honom”.

*    *   *

Alla börjar att tillsammans  gå tillbaka till herr Bergmans hus. När de är framme ser inte huset lika öde ut som det hade gjort tidigare. De säger hejdå till varandra.

Sen börjar Jesper, Josefin, Anna och Annas mamma gå hemåt. Väl hemma sitter de framför teven och dricker varm choklad. De tänker på det som hänt under dagen och tycker det är lite tråkigt att den spännande dagen, som började med Evelinas spökhistoria, är över.



Leave a Reply