Archive for åk 3

tisdag, december 14th, 2010

Kapitel 28, Jesper, Josefin och myrstacken

Jesper, Josefin och myrstacken

En solig dag gick Jespers och Josefins familj på utflykt. Dom gick till skogen, det var svalt där.

Medan deras föräldrar dukade fram fika gick Jesper och Josefin och lekte. Dom lekte kurragömma . Jesper började räkna till hundra, Josefin sprang, plötsligt såg hon en stor myrstack. Hon tänkte,
” Vad händer med myrorna om jag sparkar i myrstacken?”
”Jag provar och ser”, sa hon till sig själv.
I nästa sekund sparkade Josefin så hårt hon kunde i myrstacken. I myrstacken blev det katastrof . Alla myror sprang kors och tvärs för att rädda myräggen. I samma ögonblick hörde hon Jesper ropa ”Hundra, nu kommer jag!!”.
Josefin skyndade sig för att gömma sig bakom en stor sten. När Jesper hittade Josefin hörde de mamma ropa:
”Fikat är klart!”
Under fikastunden lyssnade Josefin inte så mycket på vad de andra pratade om hon tänkte bara på vad hon hade gjort med myrstacken. De hade pratat i skolan om att myrorna måste jobba hårt för att få ihop en stor myrstack. Fröken hade sagt att det är riktigt dumt att sparka eller slå i en myrstack och nu hade hon gjort det.  Oj vad dumt tänkte hon.

När de nästan hade fikat klart börja det att blåsa massor och stora mörka moln började täcka himlen. Snabbt fick de plocka ihop sina saker för att skynda sig till bilen.

På kvällen låg Josefin och tänkte på att hon sparkat sönder myrstacken, hur dum får man vara? Det tog länge innan hon somnade. Till slut föll hon i sömn och drömde att hon var pytteliten och då kom det flera jättestora myror som invaderat deras kvarter. Dom sparkade och trampade sönder grannarnas hus. Det såg ut som att värsta stormen dragit fram. Tillslut stod myrorna utanför deras hus. Josefin visste precis vem de var ute efter. Just när de skulle trampa sönder huset, vaknade hon. Josefin var alldeles svettig och uppjagad. Hon sprang över till Jespers rum och väckte honom.
”Vakna, vakna dom är efter mig!” skrek Josefin.
Jesper gäspade och såg nyvaken ut.
”Vad är det? Är det redan morgon?” sa Jesper.
”Det är fem tons myror här utanför och de tänker ta sönder vårt hus!” sa Josefin med uppjagad röst.
”Men lugna ner dig och berätta vad som har hänt” sa en mer vaken Jesper. Sen berättade Josefin att hon hade sparkat sönder en myrstack i skogen och att hon drömt en mardröm om myror. ”Vi säger det till mamma och pappa, vet jag” sa Jesper.
”Nej nej! de kommer att bli jätte arga” sa Josefin.
”Vad ska vi göra då?” sa Jesper lite irriterat.
”Jag tycker vi går till skogen och ser hur det ser ut nu i myrstacken” sa Josefin. De smyger till köket och fixar saft och två mackor var till matsäck.
”Behöver vi något mer?” frågade Jesper.
”Ficklampa och spade kommer vi att behöva” svarade Josefin. I garaget fann de vad de sökte och smög ut.

I skogen var det blött och kallt. Det var fortfarande mörkt ute. Jesper kände sig en smula rädd men han sa inget till Josefin. Det gick in i skogen.
”Jag tror att det var här borta” sa Josefin och gick med raska steg mot myrstacken.
”Är du säker att det var det här hållet” sa Jesper andfått.  Josefin lyssna inte så noga utan fortsatte bara gå.
”Kan vi inte stanna och fika jag är hungrig” sa Jesper.
”Vi kommer aldrig att hitta den om vi ska stanna hela tiden” suckade Josefin.
”Det känns som vi gått flera mil runt i en cirkel” sa Jesper. Plötsligt skrek Josefin
”Där är det, bakom stenen är myrstacken”.
Hon sprang allt vad hon kunde mot stenen.
”Äntligen!” ropade Jesper som fick lite energi att orka springa efter Josefin. När de kom fram till myrstacken var det bara några myror som syntes till.
”Var är alla myror?” sa Josefin förtvivlat.
”Det här ser väl inte så farligt ut” sa Jesper så uppmuntrande som han kunde.
”På skolan sa ju fröken att det tar hur lång tid som helst att bygga upp en myrstack” sa Josefin med gråten i rösten.
”Men ska vi försöka fixa lite” sa Jesper för att muntra upp Josefin. Jesper tog spaden och började försöka att samla ihop barr. Josefin var lite tveksam till att det skulle gå att göra något med myrstacken. Efter ett tag kände sig Josefin nöjd.
”Jag tycker att vi gjort det som går med myrstacken” sa Josefin. Jesper tittade på Josefin
”Tycker du att vi kan fika nu?” sa Jesper. Josefin nickade instämmande. De hittar en fin plats med mjuk mossa under en gran.
”Vad mysigt, det blir som en koja” sa Josefin glatt. Det hade slutat regna och solen började titta fram det var riktigt härligt.
”Vet du vad Jesper?” sa Josefin.
”Det känns mycket bättre nu när vi sett till myrstacken” sa Josefin. ”Mmm” sa Jesper som var helt inne i sin smörgås han hade ju varit hungrig länge.
”Hör du? Det låter som att det kommer någon” sa Jesper.
”JESPER och JOSEFIN” hördes ett rop. ”Det är pappa” ropade Josefin som skyndade sig fram från granen.
”Här är vi!” skrek Jesper och Josefin i kör. Av lycka springer de och möter varandra och kramar varandra.
”Vi har varit så oroliga när ni inte var i era sängar” sa en lycklig pappa. Nu ska vi skynda oss hem och äta frukost tillsammans. Vid frukost bordet berättade Josefin om myrstacken, mardrömmen och vad de gjorde i skogen så tidigt på morgonen. Josefin kände sig mycket nöjd med deras arbete i skogen. Men aldrig mer kommer hon att röra i en myrstack, det är ett fantastiskt arbete myrorna gör.

 

tisdag, december 14th, 2010

Kapitel 27, Spökhuset

Spökhuset

”… Ljudet återkom. Det lät som ett konstigt klagande, varvat med små dunk. Vad kunde det vara? Plötsligt fick han syn på något som lyste under sängen!!….”

Jesper och Josefin sitter som fastlimmade i soffan och lyssnar på Evelinas spökhistoria. Där sitter hon med sitt eldfärgade hår och lyckas verkligen fånga deras uppmärksamhet med sin spännande berättelse.

Plötsligt ringer telefonen. Josefin springer och svarar, det är deras kusin Anna som vill att dem ska komma hem till henne på Strömnäs. Anna är 11 år och hon har gyllenbrunt hår, Jesper och Josefin är ofta med henne. Hon är dotter till pappa Arnes bror. Josefin går och frågar sin mamma om hon och Jesper får fara och hon säger att det går bra så pappa Arne skjutsar dem till Anna. När dem kommit in och börjat spela på ett spel så ser dom en mystisk man gå förbi Annas hus. Jesper och Josefin har fortfarande kvar rädslan från Evelinas spökhistoria och tycker därför att mannen ser läskig ut. Han har   jättemörka ögon , svart jacka och svarta täckisar.  Josefin och Jesper frågar Anna om mannen är någon hon sett förut. Anna berättar att han gått förbi deras hus flera kvällar i rad nu.

”Det finns en skog där uppe som han brukar gå in i, ska vi följa efter honom”? frågar Anna.

*    *    *

Dom tar snabbt på sig ytterkläderna och springer efter mannen.

Det är mörkt och blåsigt ute så dem ser knappt mannen men med hjälp av den nykomna snön följer dem mannens fotspår till ett övergivet hus i skogen. Huset har murkna bräder, den röda färgen är sliten, inte en lampa är tänd. Dom går fram mot ett fönster då Josefin plötsligt skriker

”Hjälp!”

Josefin har fallit ner genom några murkna bräder.

”Här på sidan hänger en stege, jag tar ner den ”, säger Jesper.

Jesper och Anna går ner genom luckan som Josefin har ramlat ner i.

”Jag tror det här är källaren”, viskar Josefin och pekar på trappan som går upp till huset

De smyger upp för trappan och in i huset. De går in i ett rum och tittar runt men ser inte mannen. De går ner för trappan men hör steg närma sig.

”Mannen kommer!” viskar Josefin med en darrande röst.

Mannen måste ha hunnit ner medan de var i sovrummet. Dom vände r sig om och springer med tysta steg och in i det rum som ser ut att vara köket. Mitt på bordet ligger en blodig kniv och rädslan är nu större än någonsin.

Plötsligt hör dem att källardörren smälls igen. Jesper rycker tag i tjejernas armar och sliter dem in under ett bord då mannen kommer in i rummet. Han tänder inte lampan i taket utan går istället runt med en ficklampa. Han gräver i en låda precis som om han letar efter något. Det pågår i flera minuter men tillslut går mannen ner i källaren igen och barnen kan pusta ut lite.

*     *     *

”Nu drar vi” viskar Jesper

Barnen kryper fram och letar förtvivlat efter ytterdörren. Till slut hittar dem den och springer ut. Ute hittar dem en stor sten nära huset att gömma sig bakom för att hämta andan.  Anna snyftar och fäller en tår.

”Jag är rädd” säger hon med darrande röst.

”Jag tror att strömmen har gått i huset. Det är kanske därför han gick runt med en ficklampa” viskar Jesper som fortfarande är andfådd.

Dom springer snabbt hem till Anna och berättar för hennes föräldrar var dem har varit och vad dem sett och varit med om. När de  berättat färdigt säger Annas mamma:

”Det där huset har varit övergivet så länge. Kan någon bo där? Det kan inte vara bra i så fall. Vi måste gå dit och se hur den mannen mår.”

*    *    *

Dom klär på sig ytter kläderna och går ut. De kommer fram till att de ska dela upp sig för att lättare hitta huset. De bestämmer att Josefin och Anna går tillsammans och Annas mamma och Jesper går för sig. Dom ger sig av.. Efter ett tag ser Jesper ett ljus och han blir nyfiken och går mot ljuset. Då får han syn på det övergivna huset. Samtidigt ser han ljuset igen, denna gång kommer det från baksidan av huset. Det är mannen som går runt med ficklampan. Det smäller i en dörr på baksidan och Jesper ser att lyset nu är inne i huset.  Dom ser ljuset försvinna in i skogen. Annas mamma går närmare huset. Hon ser att dörren står på glänt och går in. När hon väl är inne i köket ser hon en lapp. På den står det:

Vi möts vid Tages bro/Staffan Svensson.

”Jesper jag har hittat något”, säger Annas mamma.

”Vad har du hittat?” frågar Jesper.

”Ett meddelande!” säger Annas mamma.

”Kom vi måste skynda oss om vi ska hinna ifatt honom”.

Dom springer genom skogen tills dem hör röster borta vid Tages bro. Två män pratar med varandra.

”Ner” väser Annas mamma.

”Vad pratar dom om”?

”Jag hör inte.”

Efter en  stund  går de två männen iväg.

Annas mamma säger:

”Spring tillbaka och hämta de andra. Under tiden uppehåller jag dom”.

*    *     *

Jesper skyndar sig iväg.

”Nu gäller det att snabbt hitta flickorna och att inte vara rädd ” tänker Jesper.

När Jesper äntligen hittar Anna och Josefin berättar han allt för dem. De bestämmer sig för att gå till Tages bro och möta Annas mamma och för att tillsammans gå tillbaka till ödehuset. På långt håll kan de se Annas mamma och stå och prata och skratta högt tillsammans med det två männen.

”Vad gör hon?” viskar Anna.

”Ja du? Tror du de känner varandra?” undrar Jesper.

”Man får inget svar om man inte frågar ” säger Josefin med lite skratt i rösten.

De skyndar sig fram.

”Har ni träffat herr Bergman förut?” frågar Annas mamma lite lurigt.

”Njaee …ö…nej ” svarar barnen i kör med en osäker röst. Annas mamma förklarar att herr Bergman bodde i ödehuset när han var liten. Herr Bergman skrattar till och säger:

”Jag äger huset men bor inte där idag. Jag brukar vara där när jag vill vara för mig själv. Jag har många frysboxar i huset, jag är jägare och där förvarar jag älgkött.  Nu måste nog jag och Staffan börja vandra hemåt för att han ska få älgkött av mig, som jag lovat honom”.

*    *   *

Alla börjar att tillsammans  gå tillbaka till herr Bergmans hus. När de är framme ser inte huset lika öde ut som det hade gjort tidigare. De säger hejdå till varandra.

Sen börjar Jesper, Josefin, Anna och Annas mamma gå hemåt. Väl hemma sitter de framför teven och dricker varm choklad. De tänker på det som hänt under dagen och tycker det är lite tråkigt att den spännande dagen, som började med Evelinas spökhistoria, är över.

onsdag, december 1st, 2010

Kapitel 21, Discokvällen

Allt började en dag i skolan. Ingen kunde jobba särskilt inte Josefine och Jesper för det skulle vara disco i skolan på kvällen. Josefine ville pussa en kille som hette Kevin och Jesper ville dansa med Emelie. När de kom hem från skolan gick Josefin direkt och bytte om, men det var lite onödigt för hon spillde ketchup på sig när de åt. Hon sprang i väg och blötte klänningen och slängde den i tvätten. Sedan gick hon upp på rummet och försökte hitta nya kläder till discot. Hon hittade en svart t-shirt med turkosa blixtar och ett par tajts . Det smällde i dörren och mamma ropade:

”Hej, är ni klara så kan jag skjutsa er till discot, jag har ändå kläderna på mig.”

Jesper hade hunnit sätta sig och läsa en bok i sitt rum på sängen. Josefin blev sur och sa att han måste skynda sig.

”Äsch det gör väl ingenting om vi kommer försent, sa Jesper.” ”Kom igen nu, du vet ju att Emelie är där och väntar på mig, och det kanske du är intresserad av eller….”

Jesper fick eld i baken och rusade mot garderoben. Han slet ut alla kläder i en hög på golvet. Han hittade en grön tröja med en örn på. Han visste nämligen att grönt var Emelies favoritfärg.

”Är ni klara?” undrade mamma.

”Inte än!” ropade Josefin.

När mamma kom upp och såg högen på golvet blev hon först skrattnödig men efter ett tag blev hon allvarlig och sen sa hon

”Du måste plocka upp allt innan du får fara”

”Men mamma…”,sa Josefin! Vi kommer försent till discot, sa de i mun på varandra.

” Jag måste vara där för att Emelie och Alice väntar på mig” skrek Josefine.

”Skynda dig Jesper!!”

Jesper skyndade sig och precis innan dom for såg Josefine sin super snygga scarfs den var turkos. Dom kunde äntligen fara. Josefin hade rätt de stod där och väntade på henne. Det första de sa var:

” Var har du varit?”

”Vi har säkert väntat en kvart!!”

”Det var Jesper som sölade!” sa Josefin.

”Nu går vi in”.

Dom hade tråkigt först men sen dansade dom i en tävling. De vann!! Hoppas Kevin såg det… tänkte Josefin. De bestämde sig att vara med i sanning eller kånka. Det gick en stund och innan något hände men tillslut var Alice tvungen att pussa Filip. Alice skrattade generat.  Det var Filips tur att välja person och han valde Josefin. Hon skulle pussa Kevin men han skulle hem och göra en grej så hon var tvungen att pussa Arnold, klassens nörd. Alla skrattade högt. Josefine var helt röd i ansiktet.

Hon tänkte springa där ifrån men hon satt längst bak så hon kunde inte. Hon var tvungen.  Arnold log generat och sa:

”Kom hit då så får jag pussa dig”.

Hon tvekade men hon måste, annars fick hon inte var med och Kevin skulle snart komma!!!  Vilken mardröm att hon Josefin skulle pussa klassens nörd.. Hon skulle dö!! Efter hon hade pussat Arnold blev allting svart. Kevin kom och såg att Josefin låg på madrassen och han frågade vad som hade hänt. Discovakterna kom och försökte väcka henne. Men det gick inte. De ringde Anna-Karin och bad henne komma.

”Gå allihopa.”

Anna-Karin kom. ”Men vad har hänt”, frågade Anna-Karin.

Dom försökte att väcka henne på många sätt men det gick inte. Anna-Karin sa till en vakt att Josefine var dö kär i Kevin.  Vakten sa högt att Kevin skulle pussa Josefine.

”Okej”, sa han och gjorde det.

Det tog fem sekunder sedan vaknade hon med ett ryck.

” Vad hände” frågade Josefine. Kevin gick raka vägen ut.

”Jag berättar i bilen kom nu så far vi, du måste ändå vila. Vi kan se en film istället,” sa Anna-Karin.

”Kan vi se Big -mamma”, frågade Josefine.

”Okej vi hyr den på hemma kväll”, sa Anna-Karin. Anna-Karin startade bilen och körde till Hemmakväll.

”Ska vi verkligen hyra Big mamma? Den är ju så dyr”, sa Anna-Karin.

”Jaa!! Du sa ju att vi skulle hyra den”, sa Josefine

”Okej ”, sa Anna-Karin.

”Kom så far vi hem och ser filmen”, sa Josefine. Dom for hem och såg filmen. Efter filmen sa Anna-Karin förskräckt:

”Men gud vi har ju glömt att hämta Jesper”!! Dom for dit men Jesper var inte där.

”Var kan han vara? Tror du att han har blivit kidnappad?” sa Josefine oroligt.

”Kan hända” sa Anna-Karin ledset.

Dom gick in i bilen och körde och letade honom. Vid Emelies hus såg dom Jesper komma springandes.

Han skrek: ”Vad trött jag är, kör snabbt!”

”Ja det kan man se. Du ser jätte trött ut!” ropade Josefin retsamt! Jesper räckte ut tungan åt Josefine.

”Mamma Jesper räckte ut tungan åt mig”

”Ja men Josefine retade mig”, sa Jesper.

”Sluta båda två”, sa Anna-Karin.

”Jag orkar inte mer”.

”Ni ska gå och lägga er när vi kommer hem”, sa Anna-Karin. Dom kom hem på uppfarten och hörde ett skrik. Vi sprang in. Dom hade glömt Rasmus hemma och filmen Big mamma var på. Han hade blivit rädd och börjat göra samma saker så när dom skrek så skrek han också.

”Marsch i säng”, sa Anna-Karin.

”Det är en dag imorgon också.”

Dom gick upp för att lägga sig när det knackade på dörren. Rasmus gick och öppnade. Dom hörde inte vem som kom men Rasmus ropade ner Jesper. Jesper gick ner och där stod Emelie. ”Hej”

Jesper var lite nervös på vad som skulle hända.

”Mamma jag går ut en stund”! ropade Jesper.

”Okej”

En liten stund. Jaa… jag har sagt lite till Josefine om dig och du har sagt lite om mig! sa Emelie.  Ja… Jesper viste inte vad han skulle säga men började lite svagt.

”Lite är väl sant”, mumlade Jesper.

”Jesper!” ropade Anna-Karin. ”

Ja jag kommer! sa han. Emelie gav han en snabb puss på kinden och gick. Jesper blev röd i ansiktet och gick in. Han gick och la sig. Han sov gott! Nästa dag skulle det vara släktträff. Hela släkten kom, vi rymdes nästan inte i huset. Emelie och Kevin kom också. Josefine och Kevin pussades nästan hela kvällen det blev ett fint par, samma sak med Emelie och Jesper!!!

måndag, november 29th, 2010

kapitel 19, Vad händer?


VAD HÄNDER!?

En kväll på höstlovet satt Jesper och Josefin och åt kvällsmat hos sina kusiner som bodde i Hemmingsmark, Daniel, Amanda och Jonathan. De skulle snart gå och lägga sig. Klockan var 00.00 på natten. Jesper hade en pyjamas med Teletubbies och Josefin hade en med Lady Gaga. De gick upp och la sig. Alla somnade direkt. Efter ett tag vaknade Josefin av en smäll. Hon väckte Jesper och de andra och kollade ut genom fönstret.
”Kolla ett rökmoln”, sa Jesper och gömde sig under täcket.
” Kom nu fegis”, sa Josefin. Alla tuffa sprang först med Jesper hack i hälarna. De sprang mot hållet där molnet var. Det hände i en affär som heter Handlarn. De sprang så fort de kunde till Handlarn och där låg två skrotade flygplan.

”Coolt”, sa alla barnen. Polisen, brandkåren, ambulansen och en gammal gubbe som hette Kurt Degerman kom och kollade. ”Det var en bomb på ett av planen och sen när planen korsade varandra så sprängdes bomben”, sa Kurt.
”Vem orsakade situationen?”, sa Josefin.
”Inte vet jag”, sa Kurt.
”Men hur kunde du veta att det var en bomb som orsakade det här ”, sa Josefin.
”Magkänslan”, sa Kurt.
”Sa du magkänslan”, sa Josefin.
”Ja”, sa Kurt. 
”Vem kan ha orsakat det här?”, sa Josefin lite irriterat.
”En mördare kanske har gjort detta”, sa Jesper, som kom flämtande dit. De gav sig ut och letade efter mördaren.
” Det här går aldrig”, sa Jesper. De letade vidare de letade och letade och letade och tillslut hittade dem en mystisk plats i ett garage norr om Hemmingsmark. Jonathan öppnade dörren till garaget. Där inne var det en mystisk person som genast sprang ut. ”Där spring efter honom”, sa Amanda.
 De sprang efter den mystiska personen och då upptäckte Jesper något, det var en pistol…
”Ser ni där är en pistol”, sa Jesper.
 Alla tuffa sprang fortast med Jesper hack i hälarna. De slutade springa efter ett tag, de gick hem alla fem. Sömnen spred sig i alla hus och Jesper, Josefin, Jonathan, Daniel och Amanda somnade. Nästa morgon vaknade alla nästan samtidigt.
” Jag har haft en så konstig dröm inatt”, sa Daniel.
”Jag med”, sa Jesper och alla andra i munnen på varandra.
”Jag drömde att mördaren kom och kidnappade oss”, sa Jonathan.
 ”Jag med”, sa alla andra i munnen på varandra.
De gick ut och lekte en stund och sen kom dem in för att äta frukost.
”Jag ska äta mest”, sa Jonathan.
” Nej jag”, sa Daniel, och så blev det slagsmål.
”Sluta bråka era idioter!”, gallskrek Amanda.
 Då gick de på Amanda istället.
”Sluta nu för helvete!” sa Jesper.
”D – det där slank ut”, sa Jesper.
”Okej då”, sa alla tre samtidigt.
Josefin åt mest så ingen behövde skryta.
”Jag vill ha kaffe”, sa Jonathan.
”Sluta du gillar ju inte ens kaffe”, sa Amanda strängt fast hon kunde inte hålla sig för skratt.
”Nu går vi ut och letar gubben som hade pistol”, sa Jonathan. ”Okej!”, skrek nästan alla.
”Inte jag”, sa Jesper ynkligt.
 ”Du får en glass”, sa Josefin.
”JAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!”, hurrade Jesper.
 Så gick de på sin jakt, de letade runt hörn, i buskar och i Jespers glass. Jonathan slickade på Jespers glass. Jesper kokade av ilska.
” Vad i hellskotta håller du på med!”, sa Jesper som nästan exploderade av ilska
.” Jag ville bara smaka” sa Jonathan glatt. De gick vidare. De gick i hela fem timmar och till slut såg de Evelina som kom skrikande och skrek
” min pojkvän Edvin är död”.
”Vad hände”, rågade Josefin.
”En mystisk man sprang in och sköt Edvin och sprang in i ett garage mitt emot festen”, sa Evelina och snyftade till. De rusade till garaget och öppnade porten och då kom det ett skott rakt mot Jesper och…. Jesper vaknade med ett ryck och där satt Rasmus och sköt med sin låtsas pistol.


” Idag ska vi åka till Spanien med Jonathan, Amanda och Daniel”, sa Rasmus.
” Puh det var bara en dröm”, sa Jesper. Jesper och Josefin gick och åt frukost och hade ett samtal om Jespers dröm.
” Jag drömde att en mördare sköt mig”, sa Jesper.
”Jag med”, sa Josefin.
”Som att”, sa Jesper frågande med ögonen i kors.
”Jo seriöst jag lovar”, sa Josefin.
”Okej nu börjar vi packa”, sa Jesper. De började packa och packa och packa och sen var det dags att åka till Spanien den lååååååååååånga resan. I säkerhetskontrollen tappade Evelina kjolen och alla skrattade utom hon som skrek ända in i flygplanet och svimmade där. På flygplanet beställde Daniel en Fanta och en jordgubbsmuffins och en chokladmuffins för han var hungrig. Jonatan beställde två chokladmuffinsar och en Fanta exotic. Amanda beställde en kycklingsallad, chokladmuffins och en coca-cola. De trodde att de hade bokat ett vanligt plan men istället bokade dem ett lyxplan av misstag. Därefter kom Eric Saade in och sa.
” Finns det någon som vill sitta bredvid mig”, sa han.
Då blev det ett himla liv alla pratade i mun på varandra. Då vaknade Evelina av allt pratande och sen så såg hon att Eric Saade stod lite längre fram.
”Eric kom och sitt bredvid mig!”, röt Evelina. Eric frågade igen.
”JAAAAAAAAAAAAAAAA!”, skrek bara Evelina och Rasmus.” Okej”, sa Eric.
Han satte sig bredvid Rasmus.
”Men hallå”, sa Evelina. Evelina satt och surade medan Rasmus hade party med Eric. Planet landade och alla steg ut ur planet. ”Var är taxin”, sa Anna-Karin.
”Är det den där vita grejen med en gul skylt på taket”, sa Rasmus hoppfullt.
”Ja”, sa Jesper.
”Det är den”, sa Amanda. Till sist kunde de njuta av semestern.

måndag, november 29th, 2010

Kapitel 18, Mörkersnattaren

Mörkersnattaren

Jesper och Josefin skulle på semester till Stockholm. Det höll på att packa ihop för den stora resan. Mamma ville ta med allt. Skopet i köket, soffan i vardagsrummet och allt. Men det gick ju så klart inte. Pappa var stressad och packade, han kastade in kläderna i resväskan. Josefin var på sitt rum och packade, sitt hopprep, sin kortlek och allt annat. Jesper packade så klart ner massor med böcker, skrivhäften och pennor i olika färger. När det hade packat klart hoppade de in i bilen och for i väg. Josefin hade långtråkigt i bilen. Jesper satt och läste en bok.

”Undra om det finns en mördare i närheten! Eller en spion som vill krossa hotellet!” sa Josefin så rysligt att Jesper hoppade till.

”Det gör det inte”, sa Jesper och gäspade.

”Man vet aldrig”, sa mamma. Josefin tittade ut genom fönstret och suckade. Det blir en paus i Umeå.

”Här ska vi stanna” sa pappa och pekade på en trasig bänk med ett bord mitt i skogen. Josefin tittar sig runt

”Vi kanske träffar en BJÖRN! Josefin tittade på Jesper som hoppar till igen.

”Sluta”, sa Jesper och gav en arg blick till Josefin. Mamma packade upp mackor och la ut det på bordet.

”Åh, när är vi framme? Är det långt kvar?” tjatade Rasmus och hoppade upp och ner. Mamma var tyst. Pappa satt på den trasiga bänken som knakade, och åt en macka. Evelina satt på en sten och tjurade.

”Jag tror jag såg något, kanske en björn!” sa Josefin och försökte övertyga Jesper att det var en. Men det gick inte.

”Den var mörk, stor och brun”, försökte Josefin, ”och tjock!” ”Lägg av!”, sa Jesper och gick där ifrån stirrande i sin bok. Tråkmåns! Tänkte Josefin och sparkade på en pinne.

”Vi åker nu”, sa mamma och packade ihop de smörgåsar som blev över.

”In i bilen allihop”. Nu fortsatte bilresan. Om några timmar var det framme.

”Det här är hotellet”, sa pappa och pekade på ett stort hus med fönster.

”Oj så stort och kanske farligt”, sa Josefin och knuffade till Jesper.

”Knappast”, sa han och läste på. Mamma bar på stora resväskan, pappa tog den andra stora väskan, Evelina bar på sin handväska, Rasmus tog sin lilla ryggsäck med spindelmannen på. Jesper och Josefin tog var sin ryggsäck. Det gick in i hotellet.

”Åh! Så stort!” sa Josefin. Det gick till en tjej som sa vilket rum de skulle bo i och gav dem  nyckeln.

”Nummer 46”, sa hon och gav dem en nyckel.

”Fyra är min oturssiffra. ”Det kommer hända något farligt!”, sa Josefin och tittade sig runt. Nu var de inne i rummet.

”Jag vill sova i soffan!” paxade Evelina. Alla hittade var sin plats att sova på. Två lika dana sängar fanns, där skulle Jesper och Josefin sova.

Nästan två på natten vaknade Josefin av att någon trampade utanför kiosken bredvid hotellet. Hon såg ut genom fönstret. Det var någon där! Vem skulle köpa godis mitt i natten! Det är ju inte ens öppet. Sedan såg hon att han hade en nyckel och låste upp dörren och gick in och tog allt godis.

”Vakna Jesper!” sa Josefin och knuffade honom.

”Va, vad vill du mitt i natten!”, sa Jesper vände ryggen mot henne.

”Det är någon där ute!!!” Nu vaknade Evelina.

”Tyst era grisapor!” sa hon och la kudden över huvudet. Josefin höll på att klä på sig. Hon gick ut. Jesper märkte ingenting, han hade somnat. Nu var det morgon och alla hade vaknat.

”Var är Josefin?” sa mamma och såg orolig ut.

”Du menar hon som var en grisapa i natt”, sa Evelina och skrattade. Josefin var ute och hade spanat. Spanat på killen som stulit. Han hade packat godis på en kärra hela natten. Men tillslut såg han henne! Sedan sprang han mot henne och drog henne bort till ett litet hus.  Inne var Josefin nu, inlåst i ett litet rum med allt godis i två stora kartonger. I ett brunt ostadigt hus.

”Så varför snattar du mitt i natten!”, sa han som hade släpat henne dit, Josefin förstod ingenting. Inte hade hon snattat, Det var väl han.  Någon kom in,

”Jag har den som har tagit allt godis!”, sa han och pekade på Josefin och pekade sedan på kartongerna. Sedan såg man vem som kom in, en polis!

”det var inte jag!”, sa Josefin och var så röd i ansiktet av ilska. Han trodde att det var hon som hade snattat!

”Fy skäms! Man snattar inte!” sa mamma när polisen berättat. ”Tjuv!”, sa Evelina och hade händerna i sidorna.

”Hon var ute i natt”, sa polisen.

”Nej! Det var inte jag!” Josefin gick till sin säng. Nästa natt var det Jespers tur att vakna mitt i natten. Han såg någon som var vid kiosken. Han kollade på Josefins säng. HON VAR INTE DÄR! Åh Josefin, varför ska du snatta, tänkte Jesper och somnade sedan. Josefin snattade inte, hon tänkte hämnas på killen som sa att det var hon, men hur?

På dagen hände samma sak. Killen som nämligen hette Ola hade upptäckt henne och tagit henne till sitt konstiga hus. Hade han ingen mamma, Eller?

”Vi måste åka hem om det håller på så här!” sa mamma och suckade.

”Du har förstört semestern!” sa Rasmus och var arg.

”Precis!” sa Evelina och var också arg.

”DET VAR INTE JAG!” Josefin var arg, argare än vanligt. Mycket argare än Evelina och Rasmus. Natten kom igen, Alla sov förutom Josefin så klart. Hon tänkte inte gå ut igen. Hon skulle stanna. På natten vaknade Jesper igen. Men det var meningen. Han tänkte kanske gå ut och spionera. Men han viste inte riktigt. Men han gjorde det. Han gick ut.

Han såg någon som var ute, Vem är det? tänkte Jesper, sedan såg han. Det var han som hade sagt att Josefin hade tagit allt i kiosken, OLA! Han tog lite godis i fickan och smet. Men Jesper, han sa

”STOPP!” Ola tittade bakåt och såg Jesper hoppa fram ur buskarna.

”Så det är du som är tjuven!” sa Jesper. Nu började Ola jaga Jesper. Han försökte fånga honom, och luras att det var han som hade stulit. Men Jesper är snabb. Han hann springa till deras rum och väcka alla.

”Förlåt för jag kallade dig för tjuv”, sa Evelina och kramade om Josefin.

”Du är en Hjälte!” sa Rasmus till Jesper. Ola hade fått ett samtal med polisen. Han säkert något straff fick. Så nu var allt över. Josefin och Jesper blev hjältar, Och det fick stanna kvar i Stockholm.

SLUT!

 

 

 

måndag, november 29th, 2010

kapitel 17, Jesper och Josefin är ensamma hemma.

Jesper och Josefine är ensam hemma.

Jesper och Josefin var ensamma hemma. Regnet smattrade mot rutorna. Åskan mullrade och blixtrarna skar genom luften. Jesper såg en jätteblixt som slog ner i elledningen utanför huset.  Det blev kolsvart i huset.

”Hjälp”, sa Jesper och skrek till.

”Det har säkert bara blivit strömavbrott, det är inget farligt”,  sa Josefin.

”Det finns en ficklampa nere i källaren” , sa Josefin.

”Vi går ner  och hämtar den”.

De gick ner till källaren och hämtade en ficklampa. Josefin satte på den.  Då hörde de något utanför källardörren.

”Vem är det som kommer? undrade de.

” Det är säkert bara mormor och morfar, sa Jesper. Då hörde de en röst.

”Vi kikar genom nyckelhålet och kollar vem det är innan vi öppnar”, sa Jesper. Jesper blundade med ett öga och kikade med det andra genom nyckelhålet.

”Det är inte mormor och morfar ”, viskade Jesper med rädd röst. ”Vad ska vi göra? frågade” Josefin.

” Vi gör en fälla i fall det skulle vara tjuvar”, sa Jesper.

”Vi ställer ut en massa hinkar i trappen så de ramlar och slår sig om de skulle komma in”.

De sprang och hämtade en massa hinkar under källartrappen och ställde ut dem på trappstegen. Det bankade och lät som om dörren höll på att gå sönder.

”Vi måste gömma oss innan de kommer in”, sa Jesper. De gömde sig under källartrappen. Plötsligt hörde de att dörren började spricka upp och strax därefter gick dörren upp med en smäll. Två män rusade ner för trappan men trampade rakt i hinkarna och föll framlänges rakt ner i golvet. Det bankade och skramlade av hinkarna.  Men de två männen reste sig ilsket upp och började gå uppför trappan in i mammas och pappas sovrum. Jesper och Josefin blev väldigt rädda. ”

Vad ska vi göra nu? ” sa Jesper.

”Vi måste ringa polisen, ”viskade Josefin tyst i Jespers öra. Vi smyger in i köket och ringer .”

”Det låter bra,” sa Jesper med darrig röst.” De smög tyst på tårna till köket. Josefin tog telefonen och lyfte luren mot örat. Men det var något fel med telefonen. Den var helt tyst. De smög och tittade i nyckel hålet och tjuvarna var där. De såg att de tog smycken i säckar från mammas och pappas sovrum. De blev jätte rädda så de skakade jätte mycket. De sprang in i köket och gömde sig under bordet.

”Men de här är ju inte så bra ställe att sitta på”, sa Josefin till Jesper.

”Ja, det har du rätt i. Vi måste hitta något annat ställe”, sa Jesper. Vi kan ju gömma oss i vårt rum ”, sa Josefin.

”Ok,” sa Jesper och så smög de dit. Men efter några minuter så hörde de några fotsteg i hallen. Jesper kikade ut i nyckelhålet. Han såg att tjuvarna gick in i mammas dressingroom där hon hade alla sina dyrbaraste smycken.

”Nu måste vi göra något åt den här skiten”, sa Josefine.

” Jag vet,” sa Jesper. Vi gör en till fälla, en riktig fälla så vi fångar dem någon gång. Vi hämtar ett snöre som vi  gör en knut på  och sen när de går i då drar vi i snöret.

”Ja det blir bra”, sa Jesper.

”Vi knyter fast ett smycke som mamma är rädd om. Mamma har ju ett smycke i köket”, sa Josefin. Hon smög och hämtade smycket och knöt fast en ögla på snöret. De hörde att tjuvarna smög in igen till mammas och pappas sovrum.  Efter några minuter så kom de ut och sen såg de smycket och sprang mot det och fastnade i fällan. De flög i fällan med en duns upp i taket. Jesper och Josefine gick och tittade på dem, men då såg de att det bara var en och han skrek:

” Hjälp era skithuven!”

”Var är den andra gubben” ,sa Josefin.

”Jag vet inte ”, sa Jesper.

”Jag kan gå och leta han medan du stannar här och vaktar honom”, sa Josefin.

”Det går bra” sa Jesper.  Josefin gick runt i huset och kollade i alla rum och i alla garderober, under soffan, under sängarna och till sist i mammas dressingroom. Under mammas bänk såg Josefine något svart sticka fram. Josefin tog tag i en klackesko och smög fram mot bänken. Hon tog i allt vad hon kunde och drämde klacken rakt i baken på tjuven. Tjuven skrek som en stucken gris. ”Din dummer  du tog mammas  smycken! ”Jag har hittat han! ” skrek Josefin och släpade han på golvet. Så var de framme vid fällan.

”Vad bra att du hittade honom. Vi tar deras mobiler och ringer polisen vet jag ” sa Jesper.

” Nu ringer vi sa de i kör, pax att ringa ”, sa Jesper.

”Ok ”sa Josefine.

Polisen svarade: ” Hallå, vem är det? sa polisen.

”Hej, vi har inbrott ” sa Jesper.

”Jag kommer direkt ” sa polisen. Då polisen hade kommit så tog polisen dumgubbarna. Men som tur han de stöka tillbaka innan mamma och pappa kom till baka och polisen hann fara precis i minuten.

” Sen så berättade dom vad som hade hänt för mamma och pappa. Mamma och pappa sa: ”Var det läskigt?”

”Ja det var läskigt ”, sa Jesper och Josefine. Vi fick också var sin mobil för vi tog deras .

”Vad bra ”, sa pappa och mamma då kan ju vi ringa till er och sen hade dom fest och lekte dom och busa och hade kul.   Nästa dag ringde polisen och sa: ”Ni ska få en belöning. För att ni fångade tjuvarna så ska ni få ta vad ni vill i en godis affär i mer än ett år”.

”Ja vi får ta hur mycket godis vi vill skrek dem i kör!”

måndag, november 29th, 2010

kapitel 16, Jesper och Josefin i Stockholm

Jesper och Josefin i Stockholm

Det var en snöig natt när Jesper och Josefin åkte till Stockholm till sina kusiner.  Kusinerna hete Jill och Julius. Julius hade just hår och Jill har mörkt hår. Huset dom bodde i var rött med vita kanter. Jesper och Josefine sov i ett speciellt rum. Det var svart med vita gardiner, en rosa säng och en 56 tums tv.
”Den var jätte stor”, sa Jesper och slängde sig i sängen och satte på tv direkt.  Dan därpå hade de jätteroligt och hade snöbollskrig. Jesper prickade Jill i huvudet. Jill började gråta och Jesper sa
”Oj då hur gick det lilla lilla Jill”.
” Det gick bra” sa Jill .
”Okej då går vi in och dricker varm choklad ” sa Jesper.
Nästa dag var dom ensamma hemma hela dagen och natten därför Jill och Julius mamma och pappa var på fest. Då kom det tjuvar till huset där Jill och Julius och Jesper och Josefin var . Tjuvarna gick nerför källartrappan och sprang ner och tände ljuset nere i källaren.  Kvällen därpå kom tjuvarna igen och skulle gå ner för källartrappen utifrån. Men dom hörde att någon sa
”Vem är det?” Då vart tjuvarna rädda och sprang i väg .  Sen kom dom aldrig mer. Senare kom deras mamma och pappa och dom berättade allt som hänt, men Jill och Julius mamma och pappa trodde inte på dom.
”Men dom sa att det var sant”, sa Jill. Då sa Jill och Julius pappa och mamma.
”Jojo det är väl sant då. Men då lurades dom inte”. Nästa dag for dom och badade på ett havsbad. Dom hade jätte roligt och åkte en rutschkana som gick jättefort. Jesper tappade badbrallorna och det gjorde Jill också. Sen for dom hem och la sig och sov hela dan och natten. Dan därpå hade dom jätte roligt. Dom hade snöbolls krig och då kastade Julius en snöboll mellan bena på Josefine.
”Det gjorde jätte ont”! sa Josefine. Hon började gråta och skrek som en galen gris som hade sprungit in i en rått fälla och smällt igen. Julius sa
”Förlåt hur gick det”.
”Det gick bra”, sa Josefin.  Nästa dag for dom och titta på historiskamuseet. Det var roligt. Där var ett stort dinosaurie skelett och en uppstoppad gorilla och en varg. Nästa dag for Jesper och Josefine och handlade mat och då såg dom en kille som tjuvade tre liter mjölk det var läskigt . Jag sa till kassören:
” Ser du den där killen som tjuvar tre liter mjölk”.
” Jo jag ringer polisen snabbt. Hej jag jobbar på Ica  i Stockholm och det är en tonåring som snor tre liter mjölk”.
”Jag kommer på direkten”, sa polisen. Då hörde vi sirener som tjöt . Sen kom polismannen ut från bilen och då visade vi vart tjuven var. Vi var tvungna  att jaga tjuven för han sprang. Men tillslut fick vi fast han. Vi kollade på hans körkort och såg att han hette Lars Olsson.
”Jag satte in han i polis bilen”, sa polisen.
”Nu har vi fångat tjuven” sa Jesper och Josefine.
”vad bra” sa kassörskan. Då sa hon: Tack för att ni sa de till mig, ni ska få en belöning”.
” Okej vad ska vi få”, sa Jesper. Jesper valde en hallonklubba och Josefin en lakritsklubba. De började genast slicka på de goda klubborna. De var extra goda för att de var belöningsklubbor. Efter de hade ätit upp klubborna cyklade de hem och berättade för Jill och Julius mamma och pappa att de hjälpt till att fånga en tjuv på affären.
”Oj då”! Ringde ni polisen”.
” Ja, sa Jesper och Josefin.
”Det var bra hur gammal var tjuven”, frågade Jill och Julius mamma.
”Sexton år gammal”, sa Jesper.

”Vi fick en polkagris klubba i belöning”. Så gott, sa Jill och Julius mamma.
”Vi ska fara till mormor och morfar i Skåne i morgon”.
”Så kul”, sa Jesper och Josefine och Jill och Julius. Alla satte sig kusinernas stora Ford som rymde 8 personer. När de kom fram till deras mormor och morfar var Jespers och Josefins familj redan där. De hade åkt flyg från Piteå. De åt julgröt och julmust . Dom åt sig mätta och belåtna. På kvällen kom tomten. Dom fick jätte många  paket. Jill fick en Barbie. Julius fick en Iphone. Jesper fick en Ipad . Josefine fick en Ipod. Jespers och Josefins mamma fick en parfym, och deras pappa fick en rakapparat. Jill och Julius mamma fick smink och pappa fick rakhyvel.  Dom hade en jätte mysig kväll dom åt knäck och drack glögg dom åt skumtomtar.  Sen såg dom tv hos Jill och Julius mormor och morfar. Efter en stund gick Jill och Julius och Jesper och Josefin och lekte kurragömma  i en timme. Efter de hade gjort det spelade de dator. Dom gick  ner och sa: ”Den här julen är den bästa julen någonsin!!!!. ”

måndag, november 29th, 2010

kapitel 14, Gubben

Gubben

Det var en solig höstdag. Träden viskade till varandra. Jesper och Josefin var på väg till sina kusiner. Det gick sakta och kollade på allt. Dom såg en gubbe som höll en hund i halsbandet. Gubben var klädd i en svart jacka och jeans. Hunden skällde massor. Josefin sprang dit för hon gillade hundar.

”Var snällare mot hunden” sa Josefin.

”Jag gör vad jag vill med hunden”, sa gubben. Han tog ett stadigt grepp i Josefins jacka och sa med långsamma ord.

”Fattar du det”, sa gubben. Han släppte Josefin och fortsatte gå men hunden i halsbandet.

”Kom vi följer efter”, sa Josefin.

Jesper hade varit tyst länge. Han hade inte vågat säga nått. ”Okej”, sa han motvilligt. Dom sprang efter. Gubben gick mot badsjön som de brukade bada vid. Dom fortsatte att följa efter men nu på en stig. Det var ju alldeles för kallt för att bada. Det börjar snart bli is på vattnet. 
”Kolla han tänker dränka hunden”, sa Josefin.

Josefin hade gått före, för Jesper tycker det var läskig. Han hade kommit en bra bit efter och nu började han spinga. Han snubblade över en pinne. Gubben drog en hastig blick över axeln. Så hastig att Jesper inte han gömma sig. Gubben såg Jesper. Josefin gömde sig bakom ett träd för nu kom gubben. Han mumlade för sig själv något om att han måste vara mer försiktig. Nu tog han samma grepp som han gjorde på Josefin.

”Har du sett en flicka som är smal och har kort klippt ljust hår”, sa gubben.

”Neej”, stakade Jesper fram.

”Är du helt säker på det”, sa gubben.

 ”Jaa”, sa Jesper.

”Jag tror inte det, du får följa med mig till stugan”, sa gubben. Han tog Jesper i kragen och släpade honom till en bil.

 ”Jag kan faktiskt gå själv”, sa Jesper.

”Men då kanske du springer iväg och berättar för polisen att jag själ hundvalpar, och dränker dem”, sa gubben.  Jesper kollade på gubben på bilen som de nog skulle gå in i. Den var röd Honda som inte såg så snygg ut.

 ”Vill du sitta fram eller bak”, sa gubben. Jesper tänkte en stund sen sa han:

”Jag vill helst sitta bak”. Jesper ville helst inte sitta bredvid gubben. Han gick in i bilen. Det luktade nån blandning mellan hund, jakt och fiske.

”Vad heter du”, frågade Jesper gubben.

 ”Jag vill helst inte säga mitt namn för då kan du säga det till polisen och du vet, men du kan kalla mig glassen för jag älskar glass”, sa gubben.

”Vad ska du göra med mig”, sa Jesper.

”Jag ska bara säga några saker till dig”, sa gubben.

”Vad?”, sa Jesper.

”Det får du se”, sa (glassen).

 ”Men”, sa Jesper.

”Tyst med dig nu så kanske du får gå idag”, sa glassen. Det var tyst ganska länge men efter ungefär en halvtimme var vi framme.

***

Josefin var fortfarande gömd bakom trädet. Hon visste inte hur länge hon har gömt sig bakom trädet. Kanske fem minuter eller en timme. Men hon var ganska säker på att gubben hade gått. Hon gick hem. Var kunde Jesper vara? Hade han blivit kidnappad av gubben?

***

”Du är framme”, sa gubben och gick ut.

 ”Gå in där och vänta på mig jag ska bara på dass”, sa Glassen. Jesper gjorde som han hade blivit tillsagd. Inne i stugan var det en stark lukt av hund. Det fanns en spis en säng och ett litet bord. På tomten fanns det en brunn. Han passade på att snoka lite. Han kollade om det fanns något under täcket men det fanns det inte. Men när han skulle gå och sätta sig fick han syn på en lucka i golvet. Han försökte lyfta på luckan men den var för tung. Men han hörde skall där nere. Nej, glassen kommer. Han satte sig snabbt på en pinnstol som stod bredvid det lilla bordet. Glassen kom in.

”Jag vill bara säga att du inte får följa efter mig”.

”Jag gillar inte att vara dum mot små barn men nu måste jag, du får stanna här under natten imorgon hoppas jag att du har lärt dig att du inte ska följa efter mig”, sa Glassen.

”Men”, sa Jesper.

”Nu blir det så här inga men”, sa Glassen med arg röst. Efter det gick han. Jesper försökte lyfta på luckan igen men då tappade han mobilen som han hade i fickan.

”Yes”, sa han så högt han. Han slog numret till Josefin.

”Hallå”, sa Josefin.

”Hej”, sa Jesper. Kan du hämta mig i skogen. Han beskrev hur man skulle fara för att komma till stugan som han var inlåst i. På ungefär tio minuter kom Josefin. Hon knackade på dörren. Men hon kunde inte komma in för den var låst.

”Ring 112”, skrek Jesper. Josefin slog 112.

 ”Kom så fort ni kan”, sa Josefin. Josefin berättade var de var och vad som hade hänt. Polisen kom väldigt fort. Jesper fick fara till sjukhuset för att kolla om nåt var fel.

 När de berättade för deras mamma och pappa gapade dom. Dom fick veta varför gubben dränkte hundarna. Det var för att han tyckte de skällde så mycket, och i stugan fanns det en lucka och nere där gömde han hundarna. När det var hemma och satt vid köksbordet kom de Josefin ihåg en sak.

”Minns du var vi var på väg”, sa Josefin.

 ”Nej”, sa Jesper.

”Till Moa och Oskar, såklart”, sa Josefin. Moa och Oskar var deras kusiner. De sprang så fort det kunde dit. När de kom så frågade Moa om de ville ha en glass.

 ”Ja jätte gärna”, sa Jesper. Jesper fick en knuff av Josefin.

”Bete dig inte som om du är en varg”, sa Jesper.

”Det skulle smaka gott”, sa Jesper. Deras mamma ringde och sa att de inte fick vara nå längre. När de kom hem så hade mamma Anna-Karin köpt en katt åt Jesper och Josefin som belöning.

”Tack tack tack”, sa Josefin. Jesper var inte lika imponerad.

”Men kom ihåg att den måste vara ute och när ni har varit med den ska ni duscha”, sa mamma. Josefin tog den svarta katten och sprang ut. Hon lekte med katten varje dag på hela året.  Jesper fick jätte många böcker bl.a. en tjejbok, en engelska bok och en uppslagsbok. Det blev han mycket nöjdare över än kattungen.

måndag, november 29th, 2010

kapitel 13 Brandlarmet

Brandlarmet

Det började en torsdag I skolan Josefine lekte med pennan medan Jesper räknade matte. Det som var lite annorlunda var att vi hade fått en ny tjej i skolan som hette Paula. Det var nästan som att Jesper var lite små kär i Paula. Nästa dag då dom kom till skolan hörde dom något märkligt. Dom hörde att det ringde in. Det börja med att det var engelska. Paula frågade om hon fick gå på toaletten. Det fick hon. Snart hörde dom. Ring……ring….. ”Ånej, brandlarmet går!”

Då dom kom ut så stod Paula där. Josefine sa:

”  Varför kom du hit så fort Paula?   Du borde väl inte känna igen brandlarmssignalen.”
”Jag har ju varit på andra skolor med brandlarmssignaler,” sa Paula. Josefine frågade magistern om hon och Jesper fick gå in och kolla om det var falskt alarm. De fick det, men magistern sa: ”Gör inte illa er bara.”
Josefine sa:
”Jesper gå och kolla i ettans klassrum så kollar jag i treans!”
Då Jesper kom till ettans klassrum såg han ingen rök någonstans. Josefine såg ingen rök i treans klassrum heller. De möttes ute i korridoren och konstaterade att det inte brann någonstans. Då dom kom ut sa Jesper och Josefine i kör:
” Ni kan gå in i era klassrum för att det är falskt alarm!”
 Vänta sa magistern: Jag vill att den som har tryckt på brandlarmet kommer till mig på rasten som kommer.
” Paula kommer inte att gå till magistern för att det inte kan vara hon, jag menar att hon vet inte var brandlarm knappen är.” sa Jesper.
”Ja det kan nog stämma,”, sa Josefine.
”Ja precis det är det jag menar.” sa Jesper.
” Nästa gång då det är engelska så måste vi kolla om brandlarmet går, för då blir vi ju lite mer säkra på om någon som inte gillar engelska trycker på knappen för det.”, sa Josefine.
 Det var morgon Josefine var stolt över det hon hade gjort dagen som var. Då Josefine kom in i klassrummet kollade hon på schemat och såg att det var engelska. Josefine sa till Jesper.
”Ja det är engelska, nu kan vi kolla vem som trycker på brandlarmet!”
Då det var engelska kom Evelina fram bakom ett hörn. Josefine sa:
” Varför är du här?”
Evelina sa:
 ”Jag praoar på eran skola.”,
”Jaha.” sa Jesper och Josefine i kör.
” Vars praoar du då, 1:ans, 2:ans eller 3:ans klass rum?” frågade Josefine.
 Evelina svarade:
” I treans klass rum, alltså i erat.”
”Kul, men vet du att igår då ringde brandlarmet, och inte bara det utan att jag och Jesper fick gå in och kolla om det brann här inne.” sa Josefine.
”Ja det fick vi, men jag var så rädd att det brann så att jag inte ville gå in och kolla.” sa Jesper.
”Ha ha ha!` Vilken fegis du är Jesper!” sa Evelina .
” Men vet du vem det är som har tryckt på brandlarmet?” frågade Jesper sin syrra.
”Ja så klart jag vet den som har tryckt på brandlarms knappen har ju kommit till magistern och sagt att det var den”. sa Evelina.
” Va! Vet du, kan du berätta vem det är!”, sa Jesper och Josefine. ”Ä! jag skojade med er. Varför ska jag veta det?” sa Evelina.
 ”Ja du sa ju det men nu måste vi fara till våran lektion. ”sa Josefine.
 Då dom kom till deras lektion så sa magistern:
” ni är sena!”.
”Men vi prata med Evelina för att hon sa att hon viste vem som hade tryckt på brandlarms knappen.” sa Jesper.
”Sak samma ni är ju sena till lektionen men jag vill prata med er istället för att ni ska få kvarsittning.” sa Magistern.
Josefine tänkte oj! Så tur jag hade, jag har ju aldrig varigt så nära för ut. Jag vill inte, jag ska inte och jag tänker inte få kvarsittning, tänkte Josefine. Engelskan började och Paula frågade samma fråga som förra gången alltså får jag gå på toa? Hon gick ut ur klass rummet men hon märkte inte att Jesper och Josefine följde efter henne. Paula tänkte precis trycka på brandlarmsknappen fast då sa Jesper:
” stanna Paula”, men hon sprang ut i sina inneskor och in i skogen och gömde sig. Då Jesper och Josefine kom hade hon redan gömt sig. Dom letade och letade men Paula var borta. Letandet gjorde dom trötta så dom gick hem och åt middag. Rasmus frågade om dom ville leka superhjälte. Josefine sa:
”Ja det vill vi gärna men första uppdraget blir att hitta Paula.”.” Okej! Mot skogen!” sa: Rasmus.
Då dom kom till skogsbrynet hörde dom Paulas röst ropa hjälp! Josefine sprang mot ropet medans Jesper stannade kvar med Rasmus. Josefine närmade sig ropet och då dom kom fram till ropet förstod hon varför hon hade ropat. Det var för att fem vargar attackerade henne. Josefine hjälpte henne bort från vargarna genom att ta i hennes arm och slänga ut lite varg godis åt vargarna och sen så drog Josefine Paula bort från vargarna till Jesper och Rasmus. Nästa dag då dom kom till skolan så gick Josefine och Jesper med Paula till magistern för att berätta hur det gick till. Dom berättade precis allt. Då dom hade berättat klart frågade magistern:
” Varför gjorde du det Paula?”.
Jag hatar engelska så då det blir engelska så trycker jag på brandlarmet för att skippa det.”
”Jaha! ”, ”då förstår jag varför det händer precis på en engelskan.”
” men måste du säga åt klassen att det var jag?” ” frågade Paula. Magistern sa ”nej”
Paula sa: ” Vad bra för jag vill inte att alla ska få veta att det var jag“.
”Ja jag förstår men nu måste jag och ni gå på rast.”  sa magistern. ”Vilken rast ska du gå på? Frågade Paula magistern.
Magistern sa:
”Jag ska gå på kaffe rast förstår du Paula.”
 Dom skulle precis gå ut på rast och då ringde det in, Paula fick gå hem för att dom skulle flytta till Stockholm och gå skola där. Josefine sa:
” Jaha nu flyttar vår tjuv, men nu blir det väl inte så många brandlarm, till och med lite mer lugn och ro.
” Efter skolan då dom kommer hem så blev mamma och pappa glada och det var ju fredag så att de satte på lite musik och åt godis, popkorn, chips och dricka. Då Paula hade kommit fram till Stockholm så blev hon upp hämtad av sin mormor som sa:
 ” Å! vad jag har längtat efter dig. Jag är så glad att du kom!”
”Ja, jag är också glad att jag fick komma och bo hos er, ”sa Paula.
”Vad ska vi göra då?” frågade mormor.
” Jag vet vi kan gå till Gröna lund!” sa Paula.
 ”Ja, vilken smart ide!” sa mormor. Det slutade med att Paula fick det bra till slut.