Archive for åk 4

tisdag, december 21st, 2010

Kapitel 29, Den mystiska skepnaden

Josefine och Jespers morbror Kalle, skulle som vanligt hämta Piteå- tidningen en tidig sommarmorgon. Då träffade han sin granne. Grannen berättade att hans hund hade försvunnit.
”En gammal vän som heter Per skulle ta hand om min hund denna soliga helg för att jag bara ville ta det lugnt. Han skulle komma tillbaka med Jack i förrgår men han har inte kommit ännu”, sa grannen förtvivlat.

”Oj”, sa Kalle. ”Jag ringer om jag ser din hund.”

Sen gick han in igen. Han bytte som vanligt om till sin gröna slitna kavaj, slips och nystrukna svarta jeans. Kalle tog sen bilen till Långnäs ut till sin sommarstuga. Han hade lovat Jesper, Josefine och några av deras kusiner att dom skulle få tälta där.

*                *               *

Josefine och Jesper var redan där. De hade fått skjuts av sin mormor. Lite senare kom kusinerna Christian och Henny.

När alla var på plats skulle de fiska. Alla tog på sig sina flytvästar och fattade tag i sina metspön. Den lilla röda roddbåten som stod vid strandkanten rymde alla fem. De fick bara två fiskar. En liten mört som de slängde tillbaka och en fet abborre som dom behöll.
De grillade och åt abborren till middag. Alla utom Jesper blev mätt. Efter maten gjorde de upp en eld och grillade marshmallows.
Sen skulle de sova. Christian hade packat ner serietidningar så att de skulle räcka till ett helt kvarter. Henny hade med sig godis och Nintendo DS.

*                *               *

Till slut hade barnen krupit in i sovsäckarna. I pojkarnas tält låg Jesper och Christian, de spelade kort. I tjejernas tält där Josefine och Henny skulle sova, turades de om att spela DS.
”Vi ska nog sova nu, klockan är över 12”, sa Henny och gäspade.
”Nej, jag vill då inte sova. Jag ska fortsätta spela! Om det är okej för dig förstås”, envisades Josefine.
”Okej då, för den här gången”, sa Henny.

Josefine spelade en kvart till. Sen var det dags att sova, det insåg till och med Josefine.

*                *               *

Klockan var mycket, det var nästan morgon. Men Josefine kunde fortfarande inte somna. Hon hörde plötsligt ett ylande, i nästa sekund såg hon en skepnad utanför tältet. Det liknade en hund. Josefine tog ett djupt andetag, hon var blöt i svett, även fast det var en kylig natt. Hon skakade och för första gången i sitt liv var hon riktigt skräckslagen.
Hon ruskade om Henny.

”Vakna, Henny, vakna. Det är något underligt utanför tältet”, viskade Josefine.
”Det är nog bara grabbarna som driver med oss”.
”Nej, kolla där”, Josefine pekade mot tältduken.
Men nu var det inget där.
”Jag lovar, det var något!” envisades hon.

”Kom, vi går och kollar” sa Henny. Hon verkade trött och sur, för att Josefine hade väckt henne.
Tjejerna kröp ut ur tältet i pyjamas. Josefine såg skepnaden springa in i skogen. Det här var på riktigt, det var något som inte stämde.

*                *               *

Flickorna sprang till Jesper och Christians tält. Dom låg och sov, Christian snarkade. Henny fnittrade till.
”Sluta, det är inte roligt”, sa Josefine lite irriterat.
Josefine och Henny kröp in i pojkarnas tält, väckte dem och berättade om hunden, skepnaden och ylandet.
”Det var inte roligt, skämta inte så där med oss”, sa Josefine.

Nedför Josefines kind trillade en liten tår, det var inte ofta Josefine grät. Sist hon grät var när hon skulle åka traktor med sin mamma.

”Va, vad säger ni. Sluta svamla, vi har inte gjort något”, sa Christian surt.
”Okej, men vi såg i alla fall något djurliknande, jag lovar”, sa Josefine.
Hon var ängslig, det såg man på henne.

*               *               *

Jesper, Josefine, Christian och Henny gick upp på kullen som ledde in i skogen. De skulle ta reda på vad som pågick. De gick ut på kalhygget men där var så dimmigt att dom inte såg något.

Plötsligt såg dom ett ljus och en äldre man som kom vandrande emot dem.
Jesper backade bakåt, men Josefine var förväntansfull och hennes rädsla hade förvandlats till rena rama nyfikenhet. Hon viskade till Jesper, ”Detta kommer att bli ett äventyr, nu går vi och frågar vem han är”.

Mannen hade kommit fram till dem.

”Vad gör du här egentligen?” undrade Josefine.
”Jag är jägare och heter Ludwig Nordqvist. Det jag undrar är, vad gör ni här egentligen?” frågade mannen.

”Alltså, ehm, jo..vi såg en skepnad och hörde ett ylande när vi skulle tälta intill kalhygget. Vår morbror har en sommarstuga här i närheten, han hade lovat oss att vi skulle få tälta här. Men när vi såg skepnaden så bestämde vi oss för att ta reda på vad det var.
”Okej, ni har alltså sett en skepnad och vill veta vad det är. Jag tror att jag känner till vad som pågår. Kom med mig.”

Ludwig började gå och gjorde ett tecken att de skulle följa med.

Skulle vi trots allt få ett slut på detta?

*                *               *

Mannen ledde in dom i skogen. Dom skymtade skuggan igen,

”Kom vi följer efter skuggan, utbrast Josefin. Där! Den är bakom busken.”

Jesper blev rädd.

”Det är bara en ekorre”, sa Ludwig.

Jesper upptäckte plötsligt en övergiven stuga. Dom fyra barnen gick in i den.

”HJÄLP!” skrek Josefine. Ett slemmigt spindelnät fastnade på hennes ansiktet. De började kittla av småkryp. Josefine sprang skrikande och viftande ut ur stugan. Hon tittade efter Ludwig men han syntes inte till. Josefine darrade. Barnen sprang för brinnande livet det snabbaste de kunde till morbror Kalle.

”Var har ni varit? Jag har varit jätteorolig. ”Jag har kollat i era tält men ni var inte där” sa Kalle, han lät upprörd.

”Förlåt, men snälla följ med oss,” bad Henny.

”Okej då”, sa Kalle.

*                *               *
Kalle öppnade sakta den gnisslade dörren till stugan. Där såg han Ludwig. Men eftersom han inte visste vem Ludwig var så blev han lite förskräckt. Men Ludwig presenterade sig snabbt och det märktes att dom litade på varandra.

”Jag tycker att vi allesammans går till polisstationen för att lösa detta.” sa Ludwig.

”Jag vet ingenting om det här men det verkar lite skumt så det låter bra”

*               *               *
Väl framme på polisstationen träffade de en kvinna som hette Sofia. Hon hade blont hår uppsatt i en knut på huvudet, klarblåa ögon och polisuniform.

Barnen och Ludwig turades om att berätta vad som hade hänt. Efter en dryg halvtimme suckade Ludwig och sa

”Ja, det var äventyret.” ”Jag hittade denna i stugan”, sa Ludwig och plockade upp en hårtuss från fickan.
Sofia skrattade och log.

Sedan sa hon,”Jag tror att ni har missförstått allt.”

Barnen, morbror Kalle och Ludwig fattade inte vad det var som var så roligt.

”I helgen har vi haft en undersökning om varför hundar har så bra luktsinne. Vi hade ingen hund som vi kunde testa men då hade min kollega Per en hund som vi kunde testa på. Hunden har ett speciellt halsband så vi kan se var han är. Jag tror att det kan vara den hunden ni sett i skogen”, berättade Sofia.

”Det låter ganska rimligt, min granne berättade nämligen att hans kompis Per skulle ta hand om hunden. Men inte kommit tillbaka med den”, sa morbror Kalle.
”Jag tror att vi fått en lösning på det hela”, sa Ludwig.
Sofia nickade instämmande.

* * *
Nästa dag skulle morbror Kalle som vanligt hämta Piteå-Tidningen tidigt på morgon. Han träffade då sin granne.
”Har du fått tillbaka Jack?” undrade Kalle.
”Jaa, det har jag. Jag vet inte hur många gånger jag ska tacka dig.” sa grannen.
”Ingen orsak, det är Josefine och Jesper du ska tacka!”

* *               *

Samtidigt hemma hos Jesper och Josefine:

”Skönt att detta äventyr var klart.” ”Nu är det bara att vänta på nästa”, fnittrade Josefine.
Jesper suckade ljudligt, men han var glad att det var över.

måndag, december 6th, 2010

kapitel 25, Halloween med Jesper och Josefin

Halloween med Jesper och Josefin

Jesper och Josefin satt i bilen på väg till sina kusiner i Jävre. Det var höstlov och dagen innan Halloween. Jesper och Josefin hade bestämt att de skulle sova över hos sina kusiner Alice och Anton de sista dagarna på höstlovet. Mamma och pappa hade köpt en tidning och slängt den i baksätet.

”Jesper, kolla här! Nu har vi något att göra på höstlovet”, sa Josefin och visade Jesper tidningen.

”Smugglare lös”, läste Jesper högt. Han stönade och sa:

”Inte ett till mysterium!”

När de var framme körde de in med bilen på Alice och Antons uppfart. Jesper och Josefin hoppade ut ur bilen och tog sina väskor ur bagaget. Sen gick de in i huset.

”Heej!” ropade Alice och Anton.

”Hejsan!” svarade Jesper och Josefin.

Efter ett tag kom Jesper och Josefins mamma och pappa in i huset. De satte sig vid matbordet och alldeles strax satt alla och fikade.  Medan de vuxna fikade klart, bestämde sig barnen för att ta en cykeltur. Jesper och Josefin fick låna två cyklar och snart var de i väg. De cyklade förbi Qvarnen och såg en bil som stod där.

Qvarnen var ett stort, rött, gammalt hus med många fönster. Det såg faktiskt väldigt kusligt ut när det var mörkt. Förr i tiden var det en kvarn där man malde mjöl, men nu var det ett museum med många spännande saker att titta på.

”Det kanske är smugglarna som har parkerat bilen här”, sa Josefin till Jesper på skoj.

”Hahaha… säkert”, sa Jesper.

”Ni har väl hört om smugglarna som är lösa”, sa Josefin.

”Ah, läskigt”, sa Alice.

De cyklade tillbaka till Alice och Anton för att äta middag. Efter middagen sa Alice och Antons mamma att de kunde göra i ordning sina halloweendräkter så de var klara till nästa dag. Alla tyckte att det var en bra ide, så de satte igång med dräkterna. Sedan gick de upp och la sig.

Nästa dag vaknade de av att Anton låg och snarkade. Typiskt Anton . Anton var vild och hade mycket idéer, men inte alltid de bästa, precis som Josefin. Men Alice var smart och hade ofta många kloka idéer.

Halloweenkvällen började närma sig och de tog på sig sina dräkter och sminkade sig. När de var klara hoppade de på cyklarna.

”Vi kan ju kolla om bilen är kvar”, sa Josefin

”Bra ide”, svarade Anton. Jesper och Alice tvekade, men de hängde på i alla fall. När de kom fram stod samma bil kvar. Plötsligt såg de ett ljus i ett fönster. Alla tittade på varandra.

“Vi kollar vad som händer där inne”, sa Josefin och började gå mot Qvarnen. Alla hängde på. Alice hittade en dörr och de gick in.  Det var alldeles tyst… tills Jesper råkar kliva in i en plåthink! Han snubblade omkull och försökte ställa sig upp. Men då han klev upp välte han en stapel med andra plåthinkar. Det skramlade till fruktansvärt. Han hörde hur det kom snabba steg nerför trappan och han ropade:

”Spriiing!!!”

Men alla var redan borta. De hade sprungit ut till cyklarna när det skramlade till. Då kände Jesper ett hårt grepp i jackan. Han vände sig om och såg två män.

”Vad har vi här”, sa en man.

”Jaa du, jag cyklade förbi och halkade in”, sa Jesper till sitt försvar.

”In i bilen med dig”, sa en av männen.  De gick ut och knuffade in Jesper i bilen. De startade bilen och körde mot ICA. De såg barnen cykla mot fyren. Barnen har tagit cykelvägen under E4:an där bilar inte kan köra.

”Plattan i mattan!!”, skrek en av männen.

”Vilken tur att de tog vägen under E4:an”, tänkte Jesper.

De två männen såg barnen smita in under E4:an och försvinna. Först när Josefin, Anton och Alice stannade under bron märkte de att Jesper var borta .

”Neej! Men var är Jesper?” frågade Alice.

”Männen måste ha tagit honom”, svarade Anton.

”Vi måste cykla vidare, för här är vi inte säkra ”, sa Josefin.

”Vi cyklar till fyren och kollar om den är öppen”, föreslog Alice.

De började cykla i full fart mot fyren . När de kom fram till fyren såg de att nyckeln satt i dörren.  Alice fick en idé.

”Jag vet! Anton, du lockar in tjuvarna i fyren. Jag och Josefin gömme r oss bakom stugorna där borta!”

” Okey ”, sa Anton.

Alice och Josefin sprang till stugorna. Anton väntade utanför fyren så att männen ska kunna se honom. Männen sladdade in mot fyren. De hade hittat bilvägen dit.  De två männen hoppade ut ur bilen. Anton sprang fort upp mot fyren, öppnade dörren och gick in.

”Haha! Om han springer upp kan han ju inte komma ner utan att vi tar honom”, ropade en av männen.

Männen sprang in i fyren.

”Jag slår vad om att han är längst uppe i fyren”, sa en av männen.

Anton gömde sig bakom ett skåp uppe i fyrrummet. Han hörde att männen kom upp med snabba steg. Anton kikade fram lite grann. Han såg hur de gick runt i rummet, men de kunde inte hitta honom. Anton såg att han hade trappan alldeles bredvid sig. Han tog chansen och sprang ner för trappan fort som attan.

”Fort, han springer ner”, skrek en av männen.

Till slut kom Anton ner och låste hastigt dörren efter sig. Han kände i fickorna om han hade någon mobil på sig, men det hade han inte. Då hörde han att det bankade på bilrutan. Där satt Jesper. Han visade att han hade en mobil i handen. Anton försökte öppna bildörren, men det gick inte. Han försökte säga till Jesper att akta sig för stenen som han skulle kasta. Anton tog upp en sten och slängde den i rutan. Glaset gick sönder.

”Försök att ta dig ut”, sa Anton.

Jesper klev försiktigt ut genom bilrutan. Han rev sig lite grann i armen, men det var inget allvarligt, bara ett litet skärsår. Anton ropade på Alice och Josefin. Alice och Josefin kom springande mot dem. Josefin kramade om Jesper hårt.

”Nu ringer vi till polisen”, sa Jesper.

Jesper tog mobilen och ringde till polisen.

”Hej, vi har låst in två män i fyren i Jävre, kom fort”, sa Jesper och la på luren. Efter femton minuter såg de två polisbilar som svängde in på vägen mot fyren.

”Var är männen?” frågade en polis.

”Dom är i fyren och här är nyckeln”.

”Okej”, sa polisen.

Poliserna gick till fyrdörren och låste upp den. De grep männen och förde in dem i polisbilen.

”Tack så mycket, ni har just fångat smugglarna som har varit lösa i Piteå”, sa en av poliserna.

”Vi tror att dem har någonting i Qvarnen, så det är bäst att ni kollar upp det”, sa Alice

Polisen skjutsade hem barnen.

”Men var har ni varit”, ropade Alice och Antons mamma.

Polisen kom in och började berätta för henne vad som hade hänt.

”Ja, tack och lov att ni i alla fall är tillbaka”, sa deras mamma.

”Ja, jag gjorde illa mig lite grann”, sa Jesper.

”Ja just ja! Varför kunde du inte låsa upp inifrån?”  sa Anton.

”Jag försökte, men det gick inte. Det var en sån där gammal bil tror jag”, svarade Jesper.

Efter några timmar kom en polis in i huset.

”Smugglarna hade gömt knark uppe på vinden i Qvarnen. Det var tur att ni hittade männen i tid, annars skulle de bara hämtat mer knark, för de hade gömt 200 g. Vi tror att männen kommer få ett fängelsestraff”, sa polisen.

”Okej , vad bra”, sa Josefin.

Dagen efter var det en bild i tidningen på Jesper, Josefin, Anton och Alice.

”Tur att jag har dig”, sa Jesper till Josefin.

Barnen firade med att åka till Thai Garden, och sen gick de på bio. När de kom hem såg Josefin en tidning på bordet. Hon tog den och läste:

”Tjuvar lösa i Pitetrakten”.

”Nej, inte igen”, skrek Jesper

måndag, december 6th, 2010

Kapitel 24, Jesper, Josefin och kidnapparna

Jesper, Josefin och kidnapparna.

Jesper, Josefin och Rasmus satt i bilen på väg till sina kusiner Alice, Anton, My och Tom. De bodde i Jävre. Fast Anton var på fotbollsläger i Stockholm. Fanny, som övningskörde, följde med för att vara med Tom. Fanny var också kusin med Jesper och Josefin, fast hon bodde i Djupviken. När de var framme sprang de in och sökte upp Alice. Hon frågade var Evelina var.

”Evelina sover över hos en kompis”, svarade Josefin.

När de satt och pratade föreslog Josefin att de skulle fara och tälta på Bergön. Rasmus vill vara med My, men Alice sa att My låg sjuk i hög feber. De frågade Tom om han kunde skjutsa dem till Bergöhamn, och det kunde han. De började packa och Tom skjutsade dem till Bergöhamn. Där låg Alice lilla orangea gummibåt. De sa hejdå till Tom som åkte iväg med sin lilla röda bil. Rasmus, Josefin, Jesper och Alice hoppade i båten och Alice startade motorn och började köra mot Bergön. När de var framme satte de upp tältet nära vattnet.

De märkte att de inte hade några tändstickor så det blev ingen eld den kvällen. De gick in i tältet och åt lite godis istället. Men sen bestämde de sig för att gå lägga sig. De kröp ner i sovsäckarna och somnade direkt efter sin guppiga åktur med gummibåten . Rasmus vaknade av att vågorna slog mot stranden. Han kände att han var pinknödig så han gick ut för att pinka. Plötsligt la någon sin hand på hans axel och lyfte upp honom. Alice och Josefin sov så hårt så de hörde inte att Rasmus skrek. Men Jesper vaknade. När han kom ut satt redan tre män i en båt. Långt där ute såg Jesper Alices orangea båt och det var ingen båt på stranden. Josefin och Alice kom ut klarvakna , och frågade vad som stod på. De förstod att de behövde hjälp och ringde till Tom.

Men till svar fick de:

”Lämna ett meddelande så ringer jag upp”.

De ringde till Fanny. Där svarade Tom. Han sa irriterat:

”Jag och Fanny är upptagna just nu”. Men när Josefin hade berättat om det som hänt sa Tom att han skulle komma direkt. Barnen packade ihop och var klara när Tom kom. Han körde dem till Bergöhamnen i sin båt. Sen satte de sig i bilen men Tom hittade först inte bilnycklarna. Men Fanny hittade dem i handskfacket. Från baksätet hörde man:

”Kör järnet, Rasmus är ju borta”.

De körde runt i hela Jävre. De var vid skolan, fotbollsplanen, kvarnen och kyrkan. De var till och med upp på Barksjövägen. Tom som suttit alldeles tyst skrek nu:

”Polisen är efter oss! Vi måste stanna”.

”Nej, vi måste hitta Rasmus”, sa Fanny.

Det blev ett väldigt liv i bilen. De körde ner till ICA och blev lite uttittade, eftersom polisen körde bakom dem med blåljusen på. De pratar med polisen och sa att deras lillebror blivit kidnappad. Medan Tom pratade med polisen såg Jesper tre män som låste fyren.

”Tänk om de har låst in Rasmus i fyren!” skrek Jesper. Poliserna hoppade i bilen och sa:

”Håll er undan och stanna här!”  Poliserna for ut på E4:an och var efter bilen med de tre männen. Josefin sprang till fyren. Hon drog med sig Jesper och Alice. De tog gångvägen under E4:an. Tom och Fanny stannade i bilen efter fortkörningen. När Josefin och gänget var framme vid fyren upptäckte de att de inte hade någon nyckel, så Josefin tog fram ett gem ur fickan och gav det till Alice. Men gemet var för svagt för att kunna dyrka upp det starka låset, så de börjar leta på marken efter nyckeln. Josefin blev så arg att hon knuffade omkull Jesper.

”Vad gör du?” skrek Jesper.

”Det märker du väl”, skrek Josefin tillbaka.

”Nej, det gör jag inte, men jag hittade nyckeln”, sa Jesper.

”Hit med den då!” Josefin fick nyckeln och gav den till Alice. Men Alice tyckte Jesper skulle öppna.

”Det var ju Jesper som hittade nyckeln”, sa Alice.

”Men det var ju jag som knuffade honom. Utan mig hade han aldrig hittat den”, skrek Josefin.

Plötsligt hörde man en röst uppifrån fyren:

”Sluta tjafsa, jag är pinknödig!”

Jesper satte nyckeln i låset och vred om, dörren gick upp och Josefin gick först och sen kom Jesper och sist Alice. När de hade gått en bit ramlade Jesper över Alice och de rullade nerför hela trappan. Det blev en jobbig väg upp. Halvvägs upp mötte de Rasmus och Josefin. Alice och Jesper flåsade mycket. Alla fyra gick ner och mötte Tom och Fanny. Alice mamma och pappa hade också kommit. Rasmus sprang direkt till buskarna och pinkade.

Poliserna kom fram och sa att de ringt efter förstärkning som kört iväg med kidnapparna till polisstationen. Sedan sa de hejdå och körde iväg med sin polisbil. Nu ville Tom berätta för barnen att han blev av med körkortet när han körde för fort.

Men Rasmus var i alla fall tillbaka och My var frisk. När Rasmus fick höra att My var frisk blev han så glad att han hoppade upp och ner som en galen apa. ­

”Det här ska firas, vi far till MD:s och äter”, sa Alice. Så satte sig alla i bilen på väg till MD:s.

måndag, december 6th, 2010

kapitel 23, Jesper, Josefin och äventyret på Högberget

Jesper, Josefin och äventyret på Högberget.

En dag under jullovet kom Tom och hämtade Jesper och Josefin. De skulle till sina kusiner Alice, Anton och My i Jävre. Kusinerna hade planerat att ha en picknick på Högberget, där Anton och Alice hade en koja. Rasmus och My skulle få följa med de stora barnen några timmar. Men när de skulle fara, ångrade My sig och ville inte följa med. Men Rasmus följde med ändå.

Tom skjutsade dem till Högberget. När de kom fram sprang Rasmus genast iväg för att leka. Anton, Alice, Jesper och Josefin gick mot kojan. Men när de gått en bit kom de på att de glömt väskan med fika, så de fick gå tillbaka till parkeringen där väskan stod. De hade alldeles glömt bort att Rasmus följde med. Han hade under tiden hittat en avsvimmad flicka.

När de stora barnen kom till kojan upptäckte de att den hade rasat. De började bygga upp den igen. När de var nästan klara kom en gubbe som de inte kände igen. Barnen gömde sig inne i den halvbyggda kojan. Rasmus satt en bit längre bort, gömd bakom en sten. Plötsligt drog någon i hans jacka.

”Vad gör du här?” frågade gubben.

”Jag leker”, svarade Rasmus.

”Har du sett min flicka?” frågade gubben. Rasmus tyckte att gubben lät arg, så han blev rädd och sprang iväg. Plötsligt ramlade han och fastnade i den djupa snön. Gubben hjälpte Rasmus att stiga upp, och sedan visade Rasmus vägen till flickan. Men när de kom fram var inte flickan där.

”Du sa ju att hon var här. Det här är inget att skoja om”, sa gubben.

”Men hon var här, jag lovar”, svarade Rasmus.

Medan Rasmus och gubben bråkade, var de andra väldigt oroliga för hur det hade gått för Rasmus.

”Tänk om gubben är en mördare eller kidnappare”, sa Josefin.

Gubben tog Rasmus med sig och gick tillbaka till kojan.

”Har du några andra med dig?” frågade gubben.

”Ja, det har jag”, sa Rasmus.
När de kom fram till kojan visade Rasmus sina syskon och kusiner.

”NI kan väl alla hjälpa till och leta efter min flicka”, bad gubben.

Rasmus gick och letade och letade. Till slut hittade Rasmus flickans sönderrivna jacka. Då såg han en skugga bakom sig. Pang, så fick han ett slag i huvudet.

Josefin och Anton började bli oroliga att det hänt något med Rasmus . De började leta. När de letat ett tag satte de sig ner och vilade . De hörde motorljud som kom närmare och närmare. Till slut kom en skoter.  Anton blev väldigt intresserad.  De såg inte att det var flickans pappa, för han hade svart visir på hjälmen.

”Oj, det är en Skidoo rev 800”, sa Anton

”Sluta tänk på det nu. Titta, det är ju Rasmus och en flicka som ligger i skoterpulkan, skrek Josefin.

”Stanna”, skrek både Josefin och Anton. De sprang och hämtade de andra barnen.  De sprang nerför berget och ringde till pappa. Men pengarna  i mobilen var slut, och det var bara Anton som hade mobilen med sig.

De gick efter skoterspåret och såg att skotern stod lämnad vid en mörk grotta. De gick in i grottan och helt plötsligt hörde de någon som snarkade. De gick längre in i grottan.

Då såg Anton och Josefin att det var Rasmus som låg och sov.

”Nej, titta, flickan sover också här”, sa Anton. Plötsligt vaknade Rasmus.

”Oj, vad jag är yr”, sa han.

”Vad har hänt?” frågade Alice oroligt.

”Jag vet inte. Jag fick nog ett slag i huvudet”, svarade Rasmus.

Då kom gubben som körde skotern in i grottan.

”Vad gör ni här? Ut!” skrek gubben. Han såg inte att det var barnen som Rasmus visat tidigare, eftersom de stod med ryggen mot gubben.

”Vi är Rasmus syskon och kusiner”, sa Josefin.

”Och jag är Lisas pappa”, sa gubben.

”Vem är Lisa?” frågade barnen.

”Det är flickan som ligger där, hon ni letar efter”. Har ni ringt efter ambulansen?” sa pappan.  Han hade tappat sin mobil när han körde skoter, så han kunde inte ringa.

De ringde efter polisen och ambulansen, för man kan ju ringa 112 även om det är slut pengar.

”Oj, flickan har inte vaknat än”, sa Alice.

”Vi gör en bår och bär ner Lisa från berget”, föreslog Anton.

De byggde båren tills det började skymma.  När den var klar la de Lisa på båren och bar henne nerför det branta berget i den djupa snön.

Efter en timme hörde de sirener. Ambulansen hämtade Lisa och pappan.

”Ni andra får åka med polisbilen”, sa en av ambulansförarna som hette Sara.  De åkte till sjukhuset och där fick de varm choklad och bullar. Efter en halv timme lånade Josefin Saras mobil och ringde till sin mamma och pappa och till Anton,  Alice och Mys föräldrar, och bad att de skulle  komma.

När föräldrarna kom in i sjukhusrummet såg de en flicka i en säng och en pappa. Till sist kom Anton, Josefin, Jesper och Alice och Rasmus.  De hade varit i väntrummet medan de druckit choklad.

”Vad har hänt, har ni gjort er illa?” frågade mamma oroligt.

”Nej men Lisa hade svimmat och Rasmus hade fått ett slag i huvudet”, svarade Anton.

”Vem är Lisa och vem slog Rasmus i huvudet”, undrade pappa. Alice gick fram till Lisa som låg i sängen.

”Det här är Lisa”, sa Alice. Plötsligt vaknade Lisa. Pappan till Lisa brast i gråt.

”Min älskade Lisa. Du måste stanna till i morgon”, sa pappan.

Nästa dag var det julafton. Eftersom Lisa och hennes pappa skulle fira jul bara de två, fick de vara tillsammans med Jesper, Josefin och deras familjer.

Nu var det julafton. Lisa fick börja öppna sina julklappar först. Hon fick massor av leksaker. Den sista presenten var en pälsjacka. Josefin började igen berätta om vad de varit med om på Högberget. Men de fick aldrig reda på vem som slagit Rasmus i huvudet.

onsdag, december 1st, 2010

Kapitel 21, Discokvällen

Allt började en dag i skolan. Ingen kunde jobba särskilt inte Josefine och Jesper för det skulle vara disco i skolan på kvällen. Josefine ville pussa en kille som hette Kevin och Jesper ville dansa med Emelie. När de kom hem från skolan gick Josefin direkt och bytte om, men det var lite onödigt för hon spillde ketchup på sig när de åt. Hon sprang i väg och blötte klänningen och slängde den i tvätten. Sedan gick hon upp på rummet och försökte hitta nya kläder till discot. Hon hittade en svart t-shirt med turkosa blixtar och ett par tajts . Det smällde i dörren och mamma ropade:

”Hej, är ni klara så kan jag skjutsa er till discot, jag har ändå kläderna på mig.”

Jesper hade hunnit sätta sig och läsa en bok i sitt rum på sängen. Josefin blev sur och sa att han måste skynda sig.

”Äsch det gör väl ingenting om vi kommer försent, sa Jesper.” ”Kom igen nu, du vet ju att Emelie är där och väntar på mig, och det kanske du är intresserad av eller….”

Jesper fick eld i baken och rusade mot garderoben. Han slet ut alla kläder i en hög på golvet. Han hittade en grön tröja med en örn på. Han visste nämligen att grönt var Emelies favoritfärg.

”Är ni klara?” undrade mamma.

”Inte än!” ropade Josefin.

När mamma kom upp och såg högen på golvet blev hon först skrattnödig men efter ett tag blev hon allvarlig och sen sa hon

”Du måste plocka upp allt innan du får fara”

”Men mamma…”,sa Josefin! Vi kommer försent till discot, sa de i mun på varandra.

” Jag måste vara där för att Emelie och Alice väntar på mig” skrek Josefine.

”Skynda dig Jesper!!”

Jesper skyndade sig och precis innan dom for såg Josefine sin super snygga scarfs den var turkos. Dom kunde äntligen fara. Josefin hade rätt de stod där och väntade på henne. Det första de sa var:

” Var har du varit?”

”Vi har säkert väntat en kvart!!”

”Det var Jesper som sölade!” sa Josefin.

”Nu går vi in”.

Dom hade tråkigt först men sen dansade dom i en tävling. De vann!! Hoppas Kevin såg det… tänkte Josefin. De bestämde sig att vara med i sanning eller kånka. Det gick en stund och innan något hände men tillslut var Alice tvungen att pussa Filip. Alice skrattade generat.  Det var Filips tur att välja person och han valde Josefin. Hon skulle pussa Kevin men han skulle hem och göra en grej så hon var tvungen att pussa Arnold, klassens nörd. Alla skrattade högt. Josefine var helt röd i ansiktet.

Hon tänkte springa där ifrån men hon satt längst bak så hon kunde inte. Hon var tvungen.  Arnold log generat och sa:

”Kom hit då så får jag pussa dig”.

Hon tvekade men hon måste, annars fick hon inte var med och Kevin skulle snart komma!!!  Vilken mardröm att hon Josefin skulle pussa klassens nörd.. Hon skulle dö!! Efter hon hade pussat Arnold blev allting svart. Kevin kom och såg att Josefin låg på madrassen och han frågade vad som hade hänt. Discovakterna kom och försökte väcka henne. Men det gick inte. De ringde Anna-Karin och bad henne komma.

”Gå allihopa.”

Anna-Karin kom. ”Men vad har hänt”, frågade Anna-Karin.

Dom försökte att väcka henne på många sätt men det gick inte. Anna-Karin sa till en vakt att Josefine var dö kär i Kevin.  Vakten sa högt att Kevin skulle pussa Josefine.

”Okej”, sa han och gjorde det.

Det tog fem sekunder sedan vaknade hon med ett ryck.

” Vad hände” frågade Josefine. Kevin gick raka vägen ut.

”Jag berättar i bilen kom nu så far vi, du måste ändå vila. Vi kan se en film istället,” sa Anna-Karin.

”Kan vi se Big -mamma”, frågade Josefine.

”Okej vi hyr den på hemma kväll”, sa Anna-Karin. Anna-Karin startade bilen och körde till Hemmakväll.

”Ska vi verkligen hyra Big mamma? Den är ju så dyr”, sa Anna-Karin.

”Jaa!! Du sa ju att vi skulle hyra den”, sa Josefine

”Okej ”, sa Anna-Karin.

”Kom så far vi hem och ser filmen”, sa Josefine. Dom for hem och såg filmen. Efter filmen sa Anna-Karin förskräckt:

”Men gud vi har ju glömt att hämta Jesper”!! Dom for dit men Jesper var inte där.

”Var kan han vara? Tror du att han har blivit kidnappad?” sa Josefine oroligt.

”Kan hända” sa Anna-Karin ledset.

Dom gick in i bilen och körde och letade honom. Vid Emelies hus såg dom Jesper komma springandes.

Han skrek: ”Vad trött jag är, kör snabbt!”

”Ja det kan man se. Du ser jätte trött ut!” ropade Josefin retsamt! Jesper räckte ut tungan åt Josefine.

”Mamma Jesper räckte ut tungan åt mig”

”Ja men Josefine retade mig”, sa Jesper.

”Sluta båda två”, sa Anna-Karin.

”Jag orkar inte mer”.

”Ni ska gå och lägga er när vi kommer hem”, sa Anna-Karin. Dom kom hem på uppfarten och hörde ett skrik. Vi sprang in. Dom hade glömt Rasmus hemma och filmen Big mamma var på. Han hade blivit rädd och börjat göra samma saker så när dom skrek så skrek han också.

”Marsch i säng”, sa Anna-Karin.

”Det är en dag imorgon också.”

Dom gick upp för att lägga sig när det knackade på dörren. Rasmus gick och öppnade. Dom hörde inte vem som kom men Rasmus ropade ner Jesper. Jesper gick ner och där stod Emelie. ”Hej”

Jesper var lite nervös på vad som skulle hända.

”Mamma jag går ut en stund”! ropade Jesper.

”Okej”

En liten stund. Jaa… jag har sagt lite till Josefine om dig och du har sagt lite om mig! sa Emelie.  Ja… Jesper viste inte vad han skulle säga men började lite svagt.

”Lite är väl sant”, mumlade Jesper.

”Jesper!” ropade Anna-Karin. ”

Ja jag kommer! sa han. Emelie gav han en snabb puss på kinden och gick. Jesper blev röd i ansiktet och gick in. Han gick och la sig. Han sov gott! Nästa dag skulle det vara släktträff. Hela släkten kom, vi rymdes nästan inte i huset. Emelie och Kevin kom också. Josefine och Kevin pussades nästan hela kvällen det blev ett fint par, samma sak med Emelie och Jesper!!!

måndag, november 29th, 2010

kapitel 19, Vad händer?


VAD HÄNDER!?

En kväll på höstlovet satt Jesper och Josefin och åt kvällsmat hos sina kusiner som bodde i Hemmingsmark, Daniel, Amanda och Jonathan. De skulle snart gå och lägga sig. Klockan var 00.00 på natten. Jesper hade en pyjamas med Teletubbies och Josefin hade en med Lady Gaga. De gick upp och la sig. Alla somnade direkt. Efter ett tag vaknade Josefin av en smäll. Hon väckte Jesper och de andra och kollade ut genom fönstret.
”Kolla ett rökmoln”, sa Jesper och gömde sig under täcket.
” Kom nu fegis”, sa Josefin. Alla tuffa sprang först med Jesper hack i hälarna. De sprang mot hållet där molnet var. Det hände i en affär som heter Handlarn. De sprang så fort de kunde till Handlarn och där låg två skrotade flygplan.

”Coolt”, sa alla barnen. Polisen, brandkåren, ambulansen och en gammal gubbe som hette Kurt Degerman kom och kollade. ”Det var en bomb på ett av planen och sen när planen korsade varandra så sprängdes bomben”, sa Kurt.
”Vem orsakade situationen?”, sa Josefin.
”Inte vet jag”, sa Kurt.
”Men hur kunde du veta att det var en bomb som orsakade det här ”, sa Josefin.
”Magkänslan”, sa Kurt.
”Sa du magkänslan”, sa Josefin.
”Ja”, sa Kurt. 
”Vem kan ha orsakat det här?”, sa Josefin lite irriterat.
”En mördare kanske har gjort detta”, sa Jesper, som kom flämtande dit. De gav sig ut och letade efter mördaren.
” Det här går aldrig”, sa Jesper. De letade vidare de letade och letade och letade och tillslut hittade dem en mystisk plats i ett garage norr om Hemmingsmark. Jonathan öppnade dörren till garaget. Där inne var det en mystisk person som genast sprang ut. ”Där spring efter honom”, sa Amanda.
 De sprang efter den mystiska personen och då upptäckte Jesper något, det var en pistol…
”Ser ni där är en pistol”, sa Jesper.
 Alla tuffa sprang fortast med Jesper hack i hälarna. De slutade springa efter ett tag, de gick hem alla fem. Sömnen spred sig i alla hus och Jesper, Josefin, Jonathan, Daniel och Amanda somnade. Nästa morgon vaknade alla nästan samtidigt.
” Jag har haft en så konstig dröm inatt”, sa Daniel.
”Jag med”, sa Jesper och alla andra i munnen på varandra.
”Jag drömde att mördaren kom och kidnappade oss”, sa Jonathan.
 ”Jag med”, sa alla andra i munnen på varandra.
De gick ut och lekte en stund och sen kom dem in för att äta frukost.
”Jag ska äta mest”, sa Jonathan.
” Nej jag”, sa Daniel, och så blev det slagsmål.
”Sluta bråka era idioter!”, gallskrek Amanda.
 Då gick de på Amanda istället.
”Sluta nu för helvete!” sa Jesper.
”D – det där slank ut”, sa Jesper.
”Okej då”, sa alla tre samtidigt.
Josefin åt mest så ingen behövde skryta.
”Jag vill ha kaffe”, sa Jonathan.
”Sluta du gillar ju inte ens kaffe”, sa Amanda strängt fast hon kunde inte hålla sig för skratt.
”Nu går vi ut och letar gubben som hade pistol”, sa Jonathan. ”Okej!”, skrek nästan alla.
”Inte jag”, sa Jesper ynkligt.
 ”Du får en glass”, sa Josefin.
”JAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!”, hurrade Jesper.
 Så gick de på sin jakt, de letade runt hörn, i buskar och i Jespers glass. Jonathan slickade på Jespers glass. Jesper kokade av ilska.
” Vad i hellskotta håller du på med!”, sa Jesper som nästan exploderade av ilska
.” Jag ville bara smaka” sa Jonathan glatt. De gick vidare. De gick i hela fem timmar och till slut såg de Evelina som kom skrikande och skrek
” min pojkvän Edvin är död”.
”Vad hände”, rågade Josefin.
”En mystisk man sprang in och sköt Edvin och sprang in i ett garage mitt emot festen”, sa Evelina och snyftade till. De rusade till garaget och öppnade porten och då kom det ett skott rakt mot Jesper och…. Jesper vaknade med ett ryck och där satt Rasmus och sköt med sin låtsas pistol.


” Idag ska vi åka till Spanien med Jonathan, Amanda och Daniel”, sa Rasmus.
” Puh det var bara en dröm”, sa Jesper. Jesper och Josefin gick och åt frukost och hade ett samtal om Jespers dröm.
” Jag drömde att en mördare sköt mig”, sa Jesper.
”Jag med”, sa Josefin.
”Som att”, sa Jesper frågande med ögonen i kors.
”Jo seriöst jag lovar”, sa Josefin.
”Okej nu börjar vi packa”, sa Jesper. De började packa och packa och packa och sen var det dags att åka till Spanien den lååååååååååånga resan. I säkerhetskontrollen tappade Evelina kjolen och alla skrattade utom hon som skrek ända in i flygplanet och svimmade där. På flygplanet beställde Daniel en Fanta och en jordgubbsmuffins och en chokladmuffins för han var hungrig. Jonatan beställde två chokladmuffinsar och en Fanta exotic. Amanda beställde en kycklingsallad, chokladmuffins och en coca-cola. De trodde att de hade bokat ett vanligt plan men istället bokade dem ett lyxplan av misstag. Därefter kom Eric Saade in och sa.
” Finns det någon som vill sitta bredvid mig”, sa han.
Då blev det ett himla liv alla pratade i mun på varandra. Då vaknade Evelina av allt pratande och sen så såg hon att Eric Saade stod lite längre fram.
”Eric kom och sitt bredvid mig!”, röt Evelina. Eric frågade igen.
”JAAAAAAAAAAAAAAAA!”, skrek bara Evelina och Rasmus.” Okej”, sa Eric.
Han satte sig bredvid Rasmus.
”Men hallå”, sa Evelina. Evelina satt och surade medan Rasmus hade party med Eric. Planet landade och alla steg ut ur planet. ”Var är taxin”, sa Anna-Karin.
”Är det den där vita grejen med en gul skylt på taket”, sa Rasmus hoppfullt.
”Ja”, sa Jesper.
”Det är den”, sa Amanda. Till sist kunde de njuta av semestern.

måndag, november 29th, 2010

Kapitel 18, Mörkersnattaren

Mörkersnattaren

Jesper och Josefin skulle på semester till Stockholm. Det höll på att packa ihop för den stora resan. Mamma ville ta med allt. Skopet i köket, soffan i vardagsrummet och allt. Men det gick ju så klart inte. Pappa var stressad och packade, han kastade in kläderna i resväskan. Josefin var på sitt rum och packade, sitt hopprep, sin kortlek och allt annat. Jesper packade så klart ner massor med böcker, skrivhäften och pennor i olika färger. När det hade packat klart hoppade de in i bilen och for i väg. Josefin hade långtråkigt i bilen. Jesper satt och läste en bok.

”Undra om det finns en mördare i närheten! Eller en spion som vill krossa hotellet!” sa Josefin så rysligt att Jesper hoppade till.

”Det gör det inte”, sa Jesper och gäspade.

”Man vet aldrig”, sa mamma. Josefin tittade ut genom fönstret och suckade. Det blir en paus i Umeå.

”Här ska vi stanna” sa pappa och pekade på en trasig bänk med ett bord mitt i skogen. Josefin tittar sig runt

”Vi kanske träffar en BJÖRN! Josefin tittade på Jesper som hoppar till igen.

”Sluta”, sa Jesper och gav en arg blick till Josefin. Mamma packade upp mackor och la ut det på bordet.

”Åh, när är vi framme? Är det långt kvar?” tjatade Rasmus och hoppade upp och ner. Mamma var tyst. Pappa satt på den trasiga bänken som knakade, och åt en macka. Evelina satt på en sten och tjurade.

”Jag tror jag såg något, kanske en björn!” sa Josefin och försökte övertyga Jesper att det var en. Men det gick inte.

”Den var mörk, stor och brun”, försökte Josefin, ”och tjock!” ”Lägg av!”, sa Jesper och gick där ifrån stirrande i sin bok. Tråkmåns! Tänkte Josefin och sparkade på en pinne.

”Vi åker nu”, sa mamma och packade ihop de smörgåsar som blev över.

”In i bilen allihop”. Nu fortsatte bilresan. Om några timmar var det framme.

”Det här är hotellet”, sa pappa och pekade på ett stort hus med fönster.

”Oj så stort och kanske farligt”, sa Josefin och knuffade till Jesper.

”Knappast”, sa han och läste på. Mamma bar på stora resväskan, pappa tog den andra stora väskan, Evelina bar på sin handväska, Rasmus tog sin lilla ryggsäck med spindelmannen på. Jesper och Josefin tog var sin ryggsäck. Det gick in i hotellet.

”Åh! Så stort!” sa Josefin. Det gick till en tjej som sa vilket rum de skulle bo i och gav dem  nyckeln.

”Nummer 46”, sa hon och gav dem en nyckel.

”Fyra är min oturssiffra. ”Det kommer hända något farligt!”, sa Josefin och tittade sig runt. Nu var de inne i rummet.

”Jag vill sova i soffan!” paxade Evelina. Alla hittade var sin plats att sova på. Två lika dana sängar fanns, där skulle Jesper och Josefin sova.

Nästan två på natten vaknade Josefin av att någon trampade utanför kiosken bredvid hotellet. Hon såg ut genom fönstret. Det var någon där! Vem skulle köpa godis mitt i natten! Det är ju inte ens öppet. Sedan såg hon att han hade en nyckel och låste upp dörren och gick in och tog allt godis.

”Vakna Jesper!” sa Josefin och knuffade honom.

”Va, vad vill du mitt i natten!”, sa Jesper vände ryggen mot henne.

”Det är någon där ute!!!” Nu vaknade Evelina.

”Tyst era grisapor!” sa hon och la kudden över huvudet. Josefin höll på att klä på sig. Hon gick ut. Jesper märkte ingenting, han hade somnat. Nu var det morgon och alla hade vaknat.

”Var är Josefin?” sa mamma och såg orolig ut.

”Du menar hon som var en grisapa i natt”, sa Evelina och skrattade. Josefin var ute och hade spanat. Spanat på killen som stulit. Han hade packat godis på en kärra hela natten. Men tillslut såg han henne! Sedan sprang han mot henne och drog henne bort till ett litet hus.  Inne var Josefin nu, inlåst i ett litet rum med allt godis i två stora kartonger. I ett brunt ostadigt hus.

”Så varför snattar du mitt i natten!”, sa han som hade släpat henne dit, Josefin förstod ingenting. Inte hade hon snattat, Det var väl han.  Någon kom in,

”Jag har den som har tagit allt godis!”, sa han och pekade på Josefin och pekade sedan på kartongerna. Sedan såg man vem som kom in, en polis!

”det var inte jag!”, sa Josefin och var så röd i ansiktet av ilska. Han trodde att det var hon som hade snattat!

”Fy skäms! Man snattar inte!” sa mamma när polisen berättat. ”Tjuv!”, sa Evelina och hade händerna i sidorna.

”Hon var ute i natt”, sa polisen.

”Nej! Det var inte jag!” Josefin gick till sin säng. Nästa natt var det Jespers tur att vakna mitt i natten. Han såg någon som var vid kiosken. Han kollade på Josefins säng. HON VAR INTE DÄR! Åh Josefin, varför ska du snatta, tänkte Jesper och somnade sedan. Josefin snattade inte, hon tänkte hämnas på killen som sa att det var hon, men hur?

På dagen hände samma sak. Killen som nämligen hette Ola hade upptäckt henne och tagit henne till sitt konstiga hus. Hade han ingen mamma, Eller?

”Vi måste åka hem om det håller på så här!” sa mamma och suckade.

”Du har förstört semestern!” sa Rasmus och var arg.

”Precis!” sa Evelina och var också arg.

”DET VAR INTE JAG!” Josefin var arg, argare än vanligt. Mycket argare än Evelina och Rasmus. Natten kom igen, Alla sov förutom Josefin så klart. Hon tänkte inte gå ut igen. Hon skulle stanna. På natten vaknade Jesper igen. Men det var meningen. Han tänkte kanske gå ut och spionera. Men han viste inte riktigt. Men han gjorde det. Han gick ut.

Han såg någon som var ute, Vem är det? tänkte Jesper, sedan såg han. Det var han som hade sagt att Josefin hade tagit allt i kiosken, OLA! Han tog lite godis i fickan och smet. Men Jesper, han sa

”STOPP!” Ola tittade bakåt och såg Jesper hoppa fram ur buskarna.

”Så det är du som är tjuven!” sa Jesper. Nu började Ola jaga Jesper. Han försökte fånga honom, och luras att det var han som hade stulit. Men Jesper är snabb. Han hann springa till deras rum och väcka alla.

”Förlåt för jag kallade dig för tjuv”, sa Evelina och kramade om Josefin.

”Du är en Hjälte!” sa Rasmus till Jesper. Ola hade fått ett samtal med polisen. Han säkert något straff fick. Så nu var allt över. Josefin och Jesper blev hjältar, Och det fick stanna kvar i Stockholm.

SLUT!

 

 

 

måndag, november 29th, 2010

kapitel 17, Jesper och Josefin är ensamma hemma.

Jesper och Josefine är ensam hemma.

Jesper och Josefin var ensamma hemma. Regnet smattrade mot rutorna. Åskan mullrade och blixtrarna skar genom luften. Jesper såg en jätteblixt som slog ner i elledningen utanför huset.  Det blev kolsvart i huset.

”Hjälp”, sa Jesper och skrek till.

”Det har säkert bara blivit strömavbrott, det är inget farligt”,  sa Josefin.

”Det finns en ficklampa nere i källaren” , sa Josefin.

”Vi går ner  och hämtar den”.

De gick ner till källaren och hämtade en ficklampa. Josefin satte på den.  Då hörde de något utanför källardörren.

”Vem är det som kommer? undrade de.

” Det är säkert bara mormor och morfar, sa Jesper. Då hörde de en röst.

”Vi kikar genom nyckelhålet och kollar vem det är innan vi öppnar”, sa Jesper. Jesper blundade med ett öga och kikade med det andra genom nyckelhålet.

”Det är inte mormor och morfar ”, viskade Jesper med rädd röst. ”Vad ska vi göra? frågade” Josefin.

” Vi gör en fälla i fall det skulle vara tjuvar”, sa Jesper.

”Vi ställer ut en massa hinkar i trappen så de ramlar och slår sig om de skulle komma in”.

De sprang och hämtade en massa hinkar under källartrappen och ställde ut dem på trappstegen. Det bankade och lät som om dörren höll på att gå sönder.

”Vi måste gömma oss innan de kommer in”, sa Jesper. De gömde sig under källartrappen. Plötsligt hörde de att dörren började spricka upp och strax därefter gick dörren upp med en smäll. Två män rusade ner för trappan men trampade rakt i hinkarna och föll framlänges rakt ner i golvet. Det bankade och skramlade av hinkarna.  Men de två männen reste sig ilsket upp och började gå uppför trappan in i mammas och pappas sovrum. Jesper och Josefin blev väldigt rädda. ”

Vad ska vi göra nu? ” sa Jesper.

”Vi måste ringa polisen, ”viskade Josefin tyst i Jespers öra. Vi smyger in i köket och ringer .”

”Det låter bra,” sa Jesper med darrig röst.” De smög tyst på tårna till köket. Josefin tog telefonen och lyfte luren mot örat. Men det var något fel med telefonen. Den var helt tyst. De smög och tittade i nyckel hålet och tjuvarna var där. De såg att de tog smycken i säckar från mammas och pappas sovrum. De blev jätte rädda så de skakade jätte mycket. De sprang in i köket och gömde sig under bordet.

”Men de här är ju inte så bra ställe att sitta på”, sa Josefin till Jesper.

”Ja, det har du rätt i. Vi måste hitta något annat ställe”, sa Jesper. Vi kan ju gömma oss i vårt rum ”, sa Josefin.

”Ok,” sa Jesper och så smög de dit. Men efter några minuter så hörde de några fotsteg i hallen. Jesper kikade ut i nyckelhålet. Han såg att tjuvarna gick in i mammas dressingroom där hon hade alla sina dyrbaraste smycken.

”Nu måste vi göra något åt den här skiten”, sa Josefine.

” Jag vet,” sa Jesper. Vi gör en till fälla, en riktig fälla så vi fångar dem någon gång. Vi hämtar ett snöre som vi  gör en knut på  och sen när de går i då drar vi i snöret.

”Ja det blir bra”, sa Jesper.

”Vi knyter fast ett smycke som mamma är rädd om. Mamma har ju ett smycke i köket”, sa Josefin. Hon smög och hämtade smycket och knöt fast en ögla på snöret. De hörde att tjuvarna smög in igen till mammas och pappas sovrum.  Efter några minuter så kom de ut och sen såg de smycket och sprang mot det och fastnade i fällan. De flög i fällan med en duns upp i taket. Jesper och Josefine gick och tittade på dem, men då såg de att det bara var en och han skrek:

” Hjälp era skithuven!”

”Var är den andra gubben” ,sa Josefin.

”Jag vet inte ”, sa Jesper.

”Jag kan gå och leta han medan du stannar här och vaktar honom”, sa Josefin.

”Det går bra” sa Jesper.  Josefin gick runt i huset och kollade i alla rum och i alla garderober, under soffan, under sängarna och till sist i mammas dressingroom. Under mammas bänk såg Josefine något svart sticka fram. Josefin tog tag i en klackesko och smög fram mot bänken. Hon tog i allt vad hon kunde och drämde klacken rakt i baken på tjuven. Tjuven skrek som en stucken gris. ”Din dummer  du tog mammas  smycken! ”Jag har hittat han! ” skrek Josefin och släpade han på golvet. Så var de framme vid fällan.

”Vad bra att du hittade honom. Vi tar deras mobiler och ringer polisen vet jag ” sa Jesper.

” Nu ringer vi sa de i kör, pax att ringa ”, sa Jesper.

”Ok ”sa Josefine.

Polisen svarade: ” Hallå, vem är det? sa polisen.

”Hej, vi har inbrott ” sa Jesper.

”Jag kommer direkt ” sa polisen. Då polisen hade kommit så tog polisen dumgubbarna. Men som tur han de stöka tillbaka innan mamma och pappa kom till baka och polisen hann fara precis i minuten.

” Sen så berättade dom vad som hade hänt för mamma och pappa. Mamma och pappa sa: ”Var det läskigt?”

”Ja det var läskigt ”, sa Jesper och Josefine. Vi fick också var sin mobil för vi tog deras .

”Vad bra ”, sa pappa och mamma då kan ju vi ringa till er och sen hade dom fest och lekte dom och busa och hade kul.   Nästa dag ringde polisen och sa: ”Ni ska få en belöning. För att ni fångade tjuvarna så ska ni få ta vad ni vill i en godis affär i mer än ett år”.

”Ja vi får ta hur mycket godis vi vill skrek dem i kör!”

måndag, november 29th, 2010

kapitel 15, Josefin och kärlekens hemlighet!


Josefin och kärlekens hemlighet!

Jesper och Josefin gick till skolan,

” Varför går vi i den här skolan egentligen??” sa Jesper

” Jag vet inte” sa Josefin. De gick tysta ändå tills De kom till skolan. Där stod det en ny elev som skulle börja i deras skola!  Det började pirra som små fjärilar i Josefins mage!

”Jag ska gå och prata lite med den snygga killen ” sa Josefin. Josefin gick till killen och sa.

”Hej! Vad heter du? Jag heter Josefin.”

Hej! Jag heter Jimmy, vilken klass går du i?”

”Jag går i klass 7a.” sa Josefin.” Jaha!! Jag ska börja i den klassen… vi kan kanske kan sitta bredvid varandra i klassrummet? ”A, det vore jätte kul faktiskt! ”Jag gick till Jesper och sa: Han ville sitta bredvid mig i skolan, och han heter Jimmy och ska börja i min klass, kul va?

”Jesper sa ingenting! Josefin trodde att han var kär i en tjej som gick i deras klass som hette Esmeralda! Men han läste ju en tidning och då brukar man inte kunna få kontakt med Jesper, men det konstiga var att han läste en tidning, Han brukade alltid läsa böcker som de om när personer hittade skatter och måste fly. Fast går så läste han en bok som handlade om tjejer och rubriken på boken som Jesper läste hette ” Hur du impar på tjejer i din ålder! Jesper trodde att Josefin var kär i den där killen som hette Jimmy.  Det ringde in och Jimmy stod vid dörren och tittade på Josefin med sina vitblå ögon… å! Jimmy var så grymt snygg!!  Fröken kom in i klassrummet och sa att vi hade en ny elev i klassen och att han hette Jimmy Johansson. Han hade flyttat ändå från Öland och ändå upp till deras skola på Fårön och att han gillade att spela fotboll, rita olika bilder, cykla, läsa böcker och hänga med kompisar på mörka kvällarna . Han sa att han ville sitta bredvid Josefin! Jimmy gick fram till platsen bredvid och satte sig på stolen och tog fram sin väska. Fröken Kristina sa att vi skulle börja med att ha lite högläsning, vi skulle läsa ur en bok som heter

” Alla vi barn i skolan! ”Den hade Fröken Kristina gjort alldeles själv, hon hade satt in 20 lektioner till en enda bok, den var jätte bra för att man fick skratta så härligt i den boken! Sen efter det hade vi lite NO, Det var inte kul tyckte hon för att det är teknik (hon suger på det)… Men Josefin tror nog att Jimmy tyckte att det var jätte kul för att han var jätte duktig och skrattade med en tjej som heter Bea Fridson. Sen så var det lunch dessutom så var det Jesper favorit mat i dag, det var kina mat. Josefin ville sitta på sin egen plats med Jesper i klassrummet när det var lunch, men Jimmy satte sig vid alla andra tjejer och killar t.ex. Amanda, Simone, Agnes, Bea, Olivia, Danny, Dennis, Elias. Jimmy och Josefin var med varandra på rasten han sa att han ville vara bästis med Josefin och ha skoj som alla andra barn, han hade aldrig haft en bästis eller en bra kompis dom hade varit snäll en dag men alla andra dagar dumma…

Sen ringde det in. Vi hade haft läsmys i en och en halv timme . Sen efter vi hade haft läsmys så var det slut för i dag och dessutom jullov. Josefin gick hem med Jimmy han bodde en lägenhet över Josefin, ÅÅÅÅÅ!  Han sa att han hade Facebook och frågade om jag hade det? JO! det hade Josefin
” Vi kan ju nå varandra varje dag nu på lovet!” sa Josefin!
”AA” sa Jimmy, ”

”Vi ses”, sa Josefin och gick in i huset, Det var tyst i huset men sen så kom Rasmus och mamma in i hallen och sa att båda skulle fara till stan och handla julklappar till oss, Josefin sa okej men hon ville inte ha några barnleksaker som förra julen . Josefin gick upp i sitt rum och stängde dörren med en smäll hon satte på datorn och loggade in på Facebook . Jimmy var inloggad! Josefin skrev till honom och frågade om han hade en tjej? Sen gick hon ner till köket och gjorde en macka som hade mycket ost och leverpastej på sig. Hon hade fått ett meddelande av honom! Det var så här: Nej, det har jag inte, Vill du bli ihop med mig eller? paff!  Josefin skrev att ja det vill jag! så är vi ihop nu då? Ja! Sa Jimmy ska vi ses typ nu eller? Nja sa Josefin, jag ska till min mormor i Göteborg men i så fall i en liten stund. OK! Kommer på en gång! Loggar ut nu! Han kom in i hallen och sa att jag inte behövde komma till hallen, jag kommer dit själv!

”Aaa” sa jag . Han kom upp och sa att han tyckte att jag hade ett jätte fint rum, Nja inte så jättefint, jag fick inte som jag ville, egentligen så ville jag ha en svart med rosa dödskallar, mina möbler skulle ha varit svarta och rosa med en fin sammetsfilt. Jimmy sa att det var jätte fint jämfört med hans eget rum han hade ett rum med ljusblåa tapeter och svart soffa.
” Å så snygg”, sa Josefin . Sen var jag var tvungen att packa en resväska, Jag skulle ju till mormor i dag! Josefin var tvungen att vänta på Jesper (han gjorde pannkakor) hon var tvungen att hjälpa han att baka pannkakor. Sen när vi hade satt in pannkakan i ugnen, så började Jesper få väldigt många sms och det lät som om han mumlade ja!! Jag ska göra det( Evelina har sagt till mig att hon vet att hans tjej heter Alexandra och är 13år) sen när Josefin hade ätit upp all mat så begav hon sig till busstationen. Sen när hon kom till busstationen så var bussen redan där, Men jag han (som tur var) sen när hon satte sig i bussen och den började rulla så sov Josefin ändå ner till Göteborg!

Hej svejs! – leverpastej!

måndag, november 29th, 2010

kapitel 14, Gubben

Gubben

Det var en solig höstdag. Träden viskade till varandra. Jesper och Josefin var på väg till sina kusiner. Det gick sakta och kollade på allt. Dom såg en gubbe som höll en hund i halsbandet. Gubben var klädd i en svart jacka och jeans. Hunden skällde massor. Josefin sprang dit för hon gillade hundar.

”Var snällare mot hunden” sa Josefin.

”Jag gör vad jag vill med hunden”, sa gubben. Han tog ett stadigt grepp i Josefins jacka och sa med långsamma ord.

”Fattar du det”, sa gubben. Han släppte Josefin och fortsatte gå men hunden i halsbandet.

”Kom vi följer efter”, sa Josefin.

Jesper hade varit tyst länge. Han hade inte vågat säga nått. ”Okej”, sa han motvilligt. Dom sprang efter. Gubben gick mot badsjön som de brukade bada vid. Dom fortsatte att följa efter men nu på en stig. Det var ju alldeles för kallt för att bada. Det börjar snart bli is på vattnet. 
”Kolla han tänker dränka hunden”, sa Josefin.

Josefin hade gått före, för Jesper tycker det var läskig. Han hade kommit en bra bit efter och nu började han spinga. Han snubblade över en pinne. Gubben drog en hastig blick över axeln. Så hastig att Jesper inte han gömma sig. Gubben såg Jesper. Josefin gömde sig bakom ett träd för nu kom gubben. Han mumlade för sig själv något om att han måste vara mer försiktig. Nu tog han samma grepp som han gjorde på Josefin.

”Har du sett en flicka som är smal och har kort klippt ljust hår”, sa gubben.

”Neej”, stakade Jesper fram.

”Är du helt säker på det”, sa gubben.

 ”Jaa”, sa Jesper.

”Jag tror inte det, du får följa med mig till stugan”, sa gubben. Han tog Jesper i kragen och släpade honom till en bil.

 ”Jag kan faktiskt gå själv”, sa Jesper.

”Men då kanske du springer iväg och berättar för polisen att jag själ hundvalpar, och dränker dem”, sa gubben.  Jesper kollade på gubben på bilen som de nog skulle gå in i. Den var röd Honda som inte såg så snygg ut.

 ”Vill du sitta fram eller bak”, sa gubben. Jesper tänkte en stund sen sa han:

”Jag vill helst sitta bak”. Jesper ville helst inte sitta bredvid gubben. Han gick in i bilen. Det luktade nån blandning mellan hund, jakt och fiske.

”Vad heter du”, frågade Jesper gubben.

 ”Jag vill helst inte säga mitt namn för då kan du säga det till polisen och du vet, men du kan kalla mig glassen för jag älskar glass”, sa gubben.

”Vad ska du göra med mig”, sa Jesper.

”Jag ska bara säga några saker till dig”, sa gubben.

”Vad?”, sa Jesper.

”Det får du se”, sa (glassen).

 ”Men”, sa Jesper.

”Tyst med dig nu så kanske du får gå idag”, sa glassen. Det var tyst ganska länge men efter ungefär en halvtimme var vi framme.

***

Josefin var fortfarande gömd bakom trädet. Hon visste inte hur länge hon har gömt sig bakom trädet. Kanske fem minuter eller en timme. Men hon var ganska säker på att gubben hade gått. Hon gick hem. Var kunde Jesper vara? Hade han blivit kidnappad av gubben?

***

”Du är framme”, sa gubben och gick ut.

 ”Gå in där och vänta på mig jag ska bara på dass”, sa Glassen. Jesper gjorde som han hade blivit tillsagd. Inne i stugan var det en stark lukt av hund. Det fanns en spis en säng och ett litet bord. På tomten fanns det en brunn. Han passade på att snoka lite. Han kollade om det fanns något under täcket men det fanns det inte. Men när han skulle gå och sätta sig fick han syn på en lucka i golvet. Han försökte lyfta på luckan men den var för tung. Men han hörde skall där nere. Nej, glassen kommer. Han satte sig snabbt på en pinnstol som stod bredvid det lilla bordet. Glassen kom in.

”Jag vill bara säga att du inte får följa efter mig”.

”Jag gillar inte att vara dum mot små barn men nu måste jag, du får stanna här under natten imorgon hoppas jag att du har lärt dig att du inte ska följa efter mig”, sa Glassen.

”Men”, sa Jesper.

”Nu blir det så här inga men”, sa Glassen med arg röst. Efter det gick han. Jesper försökte lyfta på luckan igen men då tappade han mobilen som han hade i fickan.

”Yes”, sa han så högt han. Han slog numret till Josefin.

”Hallå”, sa Josefin.

”Hej”, sa Jesper. Kan du hämta mig i skogen. Han beskrev hur man skulle fara för att komma till stugan som han var inlåst i. På ungefär tio minuter kom Josefin. Hon knackade på dörren. Men hon kunde inte komma in för den var låst.

”Ring 112”, skrek Jesper. Josefin slog 112.

 ”Kom så fort ni kan”, sa Josefin. Josefin berättade var de var och vad som hade hänt. Polisen kom väldigt fort. Jesper fick fara till sjukhuset för att kolla om nåt var fel.

 När de berättade för deras mamma och pappa gapade dom. Dom fick veta varför gubben dränkte hundarna. Det var för att han tyckte de skällde så mycket, och i stugan fanns det en lucka och nere där gömde han hundarna. När det var hemma och satt vid köksbordet kom de Josefin ihåg en sak.

”Minns du var vi var på väg”, sa Josefin.

 ”Nej”, sa Jesper.

”Till Moa och Oskar, såklart”, sa Josefin. Moa och Oskar var deras kusiner. De sprang så fort det kunde dit. När de kom så frågade Moa om de ville ha en glass.

 ”Ja jätte gärna”, sa Jesper. Jesper fick en knuff av Josefin.

”Bete dig inte som om du är en varg”, sa Jesper.

”Det skulle smaka gott”, sa Jesper. Deras mamma ringde och sa att de inte fick vara nå längre. När de kom hem så hade mamma Anna-Karin köpt en katt åt Jesper och Josefin som belöning.

”Tack tack tack”, sa Josefin. Jesper var inte lika imponerad.

”Men kom ihåg att den måste vara ute och när ni har varit med den ska ni duscha”, sa mamma. Josefin tog den svarta katten och sprang ut. Hon lekte med katten varje dag på hela året.  Jesper fick jätte många böcker bl.a. en tjejbok, en engelska bok och en uppslagsbok. Det blev han mycket nöjdare över än kattungen.