Archive for åk 5

måndag, december 6th, 2010

kapitel 25, Halloween med Jesper och Josefin

Halloween med Jesper och Josefin

Jesper och Josefin satt i bilen på väg till sina kusiner i Jävre. Det var höstlov och dagen innan Halloween. Jesper och Josefin hade bestämt att de skulle sova över hos sina kusiner Alice och Anton de sista dagarna på höstlovet. Mamma och pappa hade köpt en tidning och slängt den i baksätet.

”Jesper, kolla här! Nu har vi något att göra på höstlovet”, sa Josefin och visade Jesper tidningen.

”Smugglare lös”, läste Jesper högt. Han stönade och sa:

”Inte ett till mysterium!”

När de var framme körde de in med bilen på Alice och Antons uppfart. Jesper och Josefin hoppade ut ur bilen och tog sina väskor ur bagaget. Sen gick de in i huset.

”Heej!” ropade Alice och Anton.

”Hejsan!” svarade Jesper och Josefin.

Efter ett tag kom Jesper och Josefins mamma och pappa in i huset. De satte sig vid matbordet och alldeles strax satt alla och fikade.  Medan de vuxna fikade klart, bestämde sig barnen för att ta en cykeltur. Jesper och Josefin fick låna två cyklar och snart var de i väg. De cyklade förbi Qvarnen och såg en bil som stod där.

Qvarnen var ett stort, rött, gammalt hus med många fönster. Det såg faktiskt väldigt kusligt ut när det var mörkt. Förr i tiden var det en kvarn där man malde mjöl, men nu var det ett museum med många spännande saker att titta på.

”Det kanske är smugglarna som har parkerat bilen här”, sa Josefin till Jesper på skoj.

”Hahaha… säkert”, sa Jesper.

”Ni har väl hört om smugglarna som är lösa”, sa Josefin.

”Ah, läskigt”, sa Alice.

De cyklade tillbaka till Alice och Anton för att äta middag. Efter middagen sa Alice och Antons mamma att de kunde göra i ordning sina halloweendräkter så de var klara till nästa dag. Alla tyckte att det var en bra ide, så de satte igång med dräkterna. Sedan gick de upp och la sig.

Nästa dag vaknade de av att Anton låg och snarkade. Typiskt Anton . Anton var vild och hade mycket idéer, men inte alltid de bästa, precis som Josefin. Men Alice var smart och hade ofta många kloka idéer.

Halloweenkvällen började närma sig och de tog på sig sina dräkter och sminkade sig. När de var klara hoppade de på cyklarna.

”Vi kan ju kolla om bilen är kvar”, sa Josefin

”Bra ide”, svarade Anton. Jesper och Alice tvekade, men de hängde på i alla fall. När de kom fram stod samma bil kvar. Plötsligt såg de ett ljus i ett fönster. Alla tittade på varandra.

“Vi kollar vad som händer där inne”, sa Josefin och började gå mot Qvarnen. Alla hängde på. Alice hittade en dörr och de gick in.  Det var alldeles tyst… tills Jesper råkar kliva in i en plåthink! Han snubblade omkull och försökte ställa sig upp. Men då han klev upp välte han en stapel med andra plåthinkar. Det skramlade till fruktansvärt. Han hörde hur det kom snabba steg nerför trappan och han ropade:

”Spriiing!!!”

Men alla var redan borta. De hade sprungit ut till cyklarna när det skramlade till. Då kände Jesper ett hårt grepp i jackan. Han vände sig om och såg två män.

”Vad har vi här”, sa en man.

”Jaa du, jag cyklade förbi och halkade in”, sa Jesper till sitt försvar.

”In i bilen med dig”, sa en av männen.  De gick ut och knuffade in Jesper i bilen. De startade bilen och körde mot ICA. De såg barnen cykla mot fyren. Barnen har tagit cykelvägen under E4:an där bilar inte kan köra.

”Plattan i mattan!!”, skrek en av männen.

”Vilken tur att de tog vägen under E4:an”, tänkte Jesper.

De två männen såg barnen smita in under E4:an och försvinna. Först när Josefin, Anton och Alice stannade under bron märkte de att Jesper var borta .

”Neej! Men var är Jesper?” frågade Alice.

”Männen måste ha tagit honom”, svarade Anton.

”Vi måste cykla vidare, för här är vi inte säkra ”, sa Josefin.

”Vi cyklar till fyren och kollar om den är öppen”, föreslog Alice.

De började cykla i full fart mot fyren . När de kom fram till fyren såg de att nyckeln satt i dörren.  Alice fick en idé.

”Jag vet! Anton, du lockar in tjuvarna i fyren. Jag och Josefin gömme r oss bakom stugorna där borta!”

” Okey ”, sa Anton.

Alice och Josefin sprang till stugorna. Anton väntade utanför fyren så att männen ska kunna se honom. Männen sladdade in mot fyren. De hade hittat bilvägen dit.  De två männen hoppade ut ur bilen. Anton sprang fort upp mot fyren, öppnade dörren och gick in.

”Haha! Om han springer upp kan han ju inte komma ner utan att vi tar honom”, ropade en av männen.

Männen sprang in i fyren.

”Jag slår vad om att han är längst uppe i fyren”, sa en av männen.

Anton gömde sig bakom ett skåp uppe i fyrrummet. Han hörde att männen kom upp med snabba steg. Anton kikade fram lite grann. Han såg hur de gick runt i rummet, men de kunde inte hitta honom. Anton såg att han hade trappan alldeles bredvid sig. Han tog chansen och sprang ner för trappan fort som attan.

”Fort, han springer ner”, skrek en av männen.

Till slut kom Anton ner och låste hastigt dörren efter sig. Han kände i fickorna om han hade någon mobil på sig, men det hade han inte. Då hörde han att det bankade på bilrutan. Där satt Jesper. Han visade att han hade en mobil i handen. Anton försökte öppna bildörren, men det gick inte. Han försökte säga till Jesper att akta sig för stenen som han skulle kasta. Anton tog upp en sten och slängde den i rutan. Glaset gick sönder.

”Försök att ta dig ut”, sa Anton.

Jesper klev försiktigt ut genom bilrutan. Han rev sig lite grann i armen, men det var inget allvarligt, bara ett litet skärsår. Anton ropade på Alice och Josefin. Alice och Josefin kom springande mot dem. Josefin kramade om Jesper hårt.

”Nu ringer vi till polisen”, sa Jesper.

Jesper tog mobilen och ringde till polisen.

”Hej, vi har låst in två män i fyren i Jävre, kom fort”, sa Jesper och la på luren. Efter femton minuter såg de två polisbilar som svängde in på vägen mot fyren.

”Var är männen?” frågade en polis.

”Dom är i fyren och här är nyckeln”.

”Okej”, sa polisen.

Poliserna gick till fyrdörren och låste upp den. De grep männen och förde in dem i polisbilen.

”Tack så mycket, ni har just fångat smugglarna som har varit lösa i Piteå”, sa en av poliserna.

”Vi tror att dem har någonting i Qvarnen, så det är bäst att ni kollar upp det”, sa Alice

Polisen skjutsade hem barnen.

”Men var har ni varit”, ropade Alice och Antons mamma.

Polisen kom in och började berätta för henne vad som hade hänt.

”Ja, tack och lov att ni i alla fall är tillbaka”, sa deras mamma.

”Ja, jag gjorde illa mig lite grann”, sa Jesper.

”Ja just ja! Varför kunde du inte låsa upp inifrån?”  sa Anton.

”Jag försökte, men det gick inte. Det var en sån där gammal bil tror jag”, svarade Jesper.

Efter några timmar kom en polis in i huset.

”Smugglarna hade gömt knark uppe på vinden i Qvarnen. Det var tur att ni hittade männen i tid, annars skulle de bara hämtat mer knark, för de hade gömt 200 g. Vi tror att männen kommer få ett fängelsestraff”, sa polisen.

”Okej , vad bra”, sa Josefin.

Dagen efter var det en bild i tidningen på Jesper, Josefin, Anton och Alice.

”Tur att jag har dig”, sa Jesper till Josefin.

Barnen firade med att åka till Thai Garden, och sen gick de på bio. När de kom hem såg Josefin en tidning på bordet. Hon tog den och läste:

”Tjuvar lösa i Pitetrakten”.

”Nej, inte igen”, skrek Jesper

måndag, december 6th, 2010

Kapitel 24, Jesper, Josefin och kidnapparna

Jesper, Josefin och kidnapparna.

Jesper, Josefin och Rasmus satt i bilen på väg till sina kusiner Alice, Anton, My och Tom. De bodde i Jävre. Fast Anton var på fotbollsläger i Stockholm. Fanny, som övningskörde, följde med för att vara med Tom. Fanny var också kusin med Jesper och Josefin, fast hon bodde i Djupviken. När de var framme sprang de in och sökte upp Alice. Hon frågade var Evelina var.

”Evelina sover över hos en kompis”, svarade Josefin.

När de satt och pratade föreslog Josefin att de skulle fara och tälta på Bergön. Rasmus vill vara med My, men Alice sa att My låg sjuk i hög feber. De frågade Tom om han kunde skjutsa dem till Bergöhamn, och det kunde han. De började packa och Tom skjutsade dem till Bergöhamn. Där låg Alice lilla orangea gummibåt. De sa hejdå till Tom som åkte iväg med sin lilla röda bil. Rasmus, Josefin, Jesper och Alice hoppade i båten och Alice startade motorn och började köra mot Bergön. När de var framme satte de upp tältet nära vattnet.

De märkte att de inte hade några tändstickor så det blev ingen eld den kvällen. De gick in i tältet och åt lite godis istället. Men sen bestämde de sig för att gå lägga sig. De kröp ner i sovsäckarna och somnade direkt efter sin guppiga åktur med gummibåten . Rasmus vaknade av att vågorna slog mot stranden. Han kände att han var pinknödig så han gick ut för att pinka. Plötsligt la någon sin hand på hans axel och lyfte upp honom. Alice och Josefin sov så hårt så de hörde inte att Rasmus skrek. Men Jesper vaknade. När han kom ut satt redan tre män i en båt. Långt där ute såg Jesper Alices orangea båt och det var ingen båt på stranden. Josefin och Alice kom ut klarvakna , och frågade vad som stod på. De förstod att de behövde hjälp och ringde till Tom.

Men till svar fick de:

”Lämna ett meddelande så ringer jag upp”.

De ringde till Fanny. Där svarade Tom. Han sa irriterat:

”Jag och Fanny är upptagna just nu”. Men när Josefin hade berättat om det som hänt sa Tom att han skulle komma direkt. Barnen packade ihop och var klara när Tom kom. Han körde dem till Bergöhamnen i sin båt. Sen satte de sig i bilen men Tom hittade först inte bilnycklarna. Men Fanny hittade dem i handskfacket. Från baksätet hörde man:

”Kör järnet, Rasmus är ju borta”.

De körde runt i hela Jävre. De var vid skolan, fotbollsplanen, kvarnen och kyrkan. De var till och med upp på Barksjövägen. Tom som suttit alldeles tyst skrek nu:

”Polisen är efter oss! Vi måste stanna”.

”Nej, vi måste hitta Rasmus”, sa Fanny.

Det blev ett väldigt liv i bilen. De körde ner till ICA och blev lite uttittade, eftersom polisen körde bakom dem med blåljusen på. De pratar med polisen och sa att deras lillebror blivit kidnappad. Medan Tom pratade med polisen såg Jesper tre män som låste fyren.

”Tänk om de har låst in Rasmus i fyren!” skrek Jesper. Poliserna hoppade i bilen och sa:

”Håll er undan och stanna här!”  Poliserna for ut på E4:an och var efter bilen med de tre männen. Josefin sprang till fyren. Hon drog med sig Jesper och Alice. De tog gångvägen under E4:an. Tom och Fanny stannade i bilen efter fortkörningen. När Josefin och gänget var framme vid fyren upptäckte de att de inte hade någon nyckel, så Josefin tog fram ett gem ur fickan och gav det till Alice. Men gemet var för svagt för att kunna dyrka upp det starka låset, så de börjar leta på marken efter nyckeln. Josefin blev så arg att hon knuffade omkull Jesper.

”Vad gör du?” skrek Jesper.

”Det märker du väl”, skrek Josefin tillbaka.

”Nej, det gör jag inte, men jag hittade nyckeln”, sa Jesper.

”Hit med den då!” Josefin fick nyckeln och gav den till Alice. Men Alice tyckte Jesper skulle öppna.

”Det var ju Jesper som hittade nyckeln”, sa Alice.

”Men det var ju jag som knuffade honom. Utan mig hade han aldrig hittat den”, skrek Josefin.

Plötsligt hörde man en röst uppifrån fyren:

”Sluta tjafsa, jag är pinknödig!”

Jesper satte nyckeln i låset och vred om, dörren gick upp och Josefin gick först och sen kom Jesper och sist Alice. När de hade gått en bit ramlade Jesper över Alice och de rullade nerför hela trappan. Det blev en jobbig väg upp. Halvvägs upp mötte de Rasmus och Josefin. Alice och Jesper flåsade mycket. Alla fyra gick ner och mötte Tom och Fanny. Alice mamma och pappa hade också kommit. Rasmus sprang direkt till buskarna och pinkade.

Poliserna kom fram och sa att de ringt efter förstärkning som kört iväg med kidnapparna till polisstationen. Sedan sa de hejdå och körde iväg med sin polisbil. Nu ville Tom berätta för barnen att han blev av med körkortet när han körde för fort.

Men Rasmus var i alla fall tillbaka och My var frisk. När Rasmus fick höra att My var frisk blev han så glad att han hoppade upp och ner som en galen apa. ­

”Det här ska firas, vi far till MD:s och äter”, sa Alice. Så satte sig alla i bilen på väg till MD:s.

måndag, december 6th, 2010

kapitel 23, Jesper, Josefin och äventyret på Högberget

Jesper, Josefin och äventyret på Högberget.

En dag under jullovet kom Tom och hämtade Jesper och Josefin. De skulle till sina kusiner Alice, Anton och My i Jävre. Kusinerna hade planerat att ha en picknick på Högberget, där Anton och Alice hade en koja. Rasmus och My skulle få följa med de stora barnen några timmar. Men när de skulle fara, ångrade My sig och ville inte följa med. Men Rasmus följde med ändå.

Tom skjutsade dem till Högberget. När de kom fram sprang Rasmus genast iväg för att leka. Anton, Alice, Jesper och Josefin gick mot kojan. Men när de gått en bit kom de på att de glömt väskan med fika, så de fick gå tillbaka till parkeringen där väskan stod. De hade alldeles glömt bort att Rasmus följde med. Han hade under tiden hittat en avsvimmad flicka.

När de stora barnen kom till kojan upptäckte de att den hade rasat. De började bygga upp den igen. När de var nästan klara kom en gubbe som de inte kände igen. Barnen gömde sig inne i den halvbyggda kojan. Rasmus satt en bit längre bort, gömd bakom en sten. Plötsligt drog någon i hans jacka.

”Vad gör du här?” frågade gubben.

”Jag leker”, svarade Rasmus.

”Har du sett min flicka?” frågade gubben. Rasmus tyckte att gubben lät arg, så han blev rädd och sprang iväg. Plötsligt ramlade han och fastnade i den djupa snön. Gubben hjälpte Rasmus att stiga upp, och sedan visade Rasmus vägen till flickan. Men när de kom fram var inte flickan där.

”Du sa ju att hon var här. Det här är inget att skoja om”, sa gubben.

”Men hon var här, jag lovar”, svarade Rasmus.

Medan Rasmus och gubben bråkade, var de andra väldigt oroliga för hur det hade gått för Rasmus.

”Tänk om gubben är en mördare eller kidnappare”, sa Josefin.

Gubben tog Rasmus med sig och gick tillbaka till kojan.

”Har du några andra med dig?” frågade gubben.

”Ja, det har jag”, sa Rasmus.
När de kom fram till kojan visade Rasmus sina syskon och kusiner.

”NI kan väl alla hjälpa till och leta efter min flicka”, bad gubben.

Rasmus gick och letade och letade. Till slut hittade Rasmus flickans sönderrivna jacka. Då såg han en skugga bakom sig. Pang, så fick han ett slag i huvudet.

Josefin och Anton började bli oroliga att det hänt något med Rasmus . De började leta. När de letat ett tag satte de sig ner och vilade . De hörde motorljud som kom närmare och närmare. Till slut kom en skoter.  Anton blev väldigt intresserad.  De såg inte att det var flickans pappa, för han hade svart visir på hjälmen.

”Oj, det är en Skidoo rev 800”, sa Anton

”Sluta tänk på det nu. Titta, det är ju Rasmus och en flicka som ligger i skoterpulkan, skrek Josefin.

”Stanna”, skrek både Josefin och Anton. De sprang och hämtade de andra barnen.  De sprang nerför berget och ringde till pappa. Men pengarna  i mobilen var slut, och det var bara Anton som hade mobilen med sig.

De gick efter skoterspåret och såg att skotern stod lämnad vid en mörk grotta. De gick in i grottan och helt plötsligt hörde de någon som snarkade. De gick längre in i grottan.

Då såg Anton och Josefin att det var Rasmus som låg och sov.

”Nej, titta, flickan sover också här”, sa Anton. Plötsligt vaknade Rasmus.

”Oj, vad jag är yr”, sa han.

”Vad har hänt?” frågade Alice oroligt.

”Jag vet inte. Jag fick nog ett slag i huvudet”, svarade Rasmus.

Då kom gubben som körde skotern in i grottan.

”Vad gör ni här? Ut!” skrek gubben. Han såg inte att det var barnen som Rasmus visat tidigare, eftersom de stod med ryggen mot gubben.

”Vi är Rasmus syskon och kusiner”, sa Josefin.

”Och jag är Lisas pappa”, sa gubben.

”Vem är Lisa?” frågade barnen.

”Det är flickan som ligger där, hon ni letar efter”. Har ni ringt efter ambulansen?” sa pappan.  Han hade tappat sin mobil när han körde skoter, så han kunde inte ringa.

De ringde efter polisen och ambulansen, för man kan ju ringa 112 även om det är slut pengar.

”Oj, flickan har inte vaknat än”, sa Alice.

”Vi gör en bår och bär ner Lisa från berget”, föreslog Anton.

De byggde båren tills det började skymma.  När den var klar la de Lisa på båren och bar henne nerför det branta berget i den djupa snön.

Efter en timme hörde de sirener. Ambulansen hämtade Lisa och pappan.

”Ni andra får åka med polisbilen”, sa en av ambulansförarna som hette Sara.  De åkte till sjukhuset och där fick de varm choklad och bullar. Efter en halv timme lånade Josefin Saras mobil och ringde till sin mamma och pappa och till Anton,  Alice och Mys föräldrar, och bad att de skulle  komma.

När föräldrarna kom in i sjukhusrummet såg de en flicka i en säng och en pappa. Till sist kom Anton, Josefin, Jesper och Alice och Rasmus.  De hade varit i väntrummet medan de druckit choklad.

”Vad har hänt, har ni gjort er illa?” frågade mamma oroligt.

”Nej men Lisa hade svimmat och Rasmus hade fått ett slag i huvudet”, svarade Anton.

”Vem är Lisa och vem slog Rasmus i huvudet”, undrade pappa. Alice gick fram till Lisa som låg i sängen.

”Det här är Lisa”, sa Alice. Plötsligt vaknade Lisa. Pappan till Lisa brast i gråt.

”Min älskade Lisa. Du måste stanna till i morgon”, sa pappan.

Nästa dag var det julafton. Eftersom Lisa och hennes pappa skulle fira jul bara de två, fick de vara tillsammans med Jesper, Josefin och deras familjer.

Nu var det julafton. Lisa fick börja öppna sina julklappar först. Hon fick massor av leksaker. Den sista presenten var en pälsjacka. Josefin började igen berätta om vad de varit med om på Högberget. Men de fick aldrig reda på vem som slagit Rasmus i huvudet.

torsdag, december 2nd, 2010

Kapitel 22, Blodet

Blodet

Söndag, Jesper och Josefin satt i den svarta skinn- soffan och bläddrade igenom alla kanaler. De hade väldigt tråkigt, ja ur- tråkigt!  Josefine slutade att bläddra och stannade på en kanal, hon höjde istället ljudet. Programmet hon hamnade på kallades ”har du tråkigt så kolla här”. Josefine satt storögd och kollade på tv-skärmen. ”Om du har tråkigt så gå och hämta teaterblod och gör några låtsassår, sen går du och hämtar din mamma och säger ”en katt har rivit mig”. Josefin försvann direkt till sitt rum för att hämta lite teaterblod. En liten stund senare kom hon in där Jesper satt. Josefin hade hällt blod på armarna och fingrarna och gjort så att det droppade på kläderna.

Jesper sa, ”Men Josefin, mamma kommer bli jätte arg för att du spillt blod på din nya tröja.”

Josefin tänkte en stund.

”Jo det förstås, men de är ju värt skämtet”, svarade Josefin .

”Josefin”, sa Jesper samtidigt som han suckade djupt.

Josefin sprang in i köket och ropade högt på mamma som vek tvätt i tvätt stugan.  Anna-Karin, kom efter några sekunder in i köket och såg Josefin. Mamma skrek; ”Hjälp! Josefin, vad har du gjort?!  ”Jag var ute i parken och lekte och då kom en snäll och söt katt som ville kela med mig. Plötsligt klöste den mej”, ljög Josefin.

”Men gud hur du ser ut”, sa mamma.

Evelina kom ut ur sitt rum och såg frågande ut.

”Ser du Josefin”, sa Anna-Karin till henne.

”Men vad har du gjort din klant?”, frågade Evelina

”Värst vad du bryr dig”, svarade Josefin tillbaka.

Mamma bestämde att de skulle åka till vårdcentralen och titta på såren. Jesper satt i soffan och suckade åt Josefin, sen började han läsa en bok om sköldpaddor.

”Ta på dig jackan och skorna så far vi”, sa mamma.

Det var bara 10 minuters väg till vårdcentralen. Snart satt de i väntrummet.  Väntan var lång, men tillslut kom en doktorn, Petter Andersén.  ”Oj”, sa Petter när han såg Josefins sår. ”Då får du och din mamma följa med här så ska vi titta på såret”. Josefin fick sätta sig på en pall och dra upp tröjan så doktorn kunde se såret ordentligt. Han började tvätta av såret med vatten och bomull, det luktade lite konstigt. De var då Josefin blev upptäckt.  ”Oj det här var ovanligt”, sa doktorn med en lurig röst. Mamma blev orolig och Josefinfick en konstig känsla i magen.

Doktorn bad att få se vad Josefin hade i fickan, och då hon inte ville visa satte doktorn in handen i fickan. Han hittade teatersminket, vilket förklarade allt. Doktorn satt och försökte hålla sig för skratt medan han försökte se allvarlig ut.

Anna-Karin tog Josefin hårt i armen och knuffade henne ut ur vårdcentralen. Josefin var full i skratt, och gjorde allt för att inte skatta. Väl hemma, sprang Josefin upp på rummet. Efter en stund ropade mamma på henne. Josefin och Jesper gick ned till mamma. ”Josefin”, började Josefins mamma,” jag vet att du gillar och skoja. Men snälla skoja inte om sånt här! Dessutom har du fått blod på hela tröjan och den är ju ny!! Du får kompis förbud i fem dagar”.
Josefin och Jesper gick till Josefins rum och Josefin berättade allt om vad som hände på vårdcentralen. ”Josefin, du är inte riktigt klok”, sa Jesper med ett leende på läpparna. De började gapskratta. ”Jag måste ringa min kusin Elin i Hemmingsmark, och berätta om idag”, sa Josefin. 07012… började hon slå.

Elin svarade och lyssnade och Josefin pladdrade på i minsta detalj. Elin blev inte särskilt förvånad över skämtet.  Elin frågade om Josefin hade lust att komma till henne och kanske sova över. Josefin blev väldigt glad när hon frågade men hon fick säga att det inte gick eftersom hon hade fått kompisförbud. Mamma kom in och sa till Josefin att hon måste lägga på för de skulle äta. Josefin sa hej då och gick sedan och åt makaroner och korv. Efter maten gick Jesper och Josefin och gjorde matte läxan. Josefin hatar matte medan Jesper älskar det. Josefins favoritämne är idrott. För då får hon springa och röra på sig. Jesper gillar mest Matte som sagt. Han är bäst på matte i hela klassen. Jesper blev klar med läxan långt före Josefin. Så han gick till soffan och fortsatte läsa ur sin bok om sköldpaddor. När Josefin äntligen var klar med läxan gick hon också och satte sig i soffan men inte för att läsa utanför att titta på tv. Hon satt och bläddrade igenom alla kanaler åter igen. Men den här gången stannade hon på Barn kanalen.  Det var ett program om katter. Och Josefin som älskade katter lyssnade noga på vad tv:n sa. Sedan gick både hon och Jesper och la sej under det mjuka täcket och på de sköna madrasserna. Och efter bara fem minuter somnade de.

måndag, november 29th, 2010

Kapitel 20, Katten på nätet

Katten på nätet

Josefin satt i deras rum och kollade på katter på blocket, och medan stod Jesper bredvid och tjatade på att få spela spel. Efter 10 minuters tjatande utan resultat gav han upp och tog en bok och satte sig i sängen.

”Mamma mamma kom”! ropade Josefin.

”Vad är det gumman?” svarade Anna-Karin.

”Men kom bara!”

”Inte nu vi ska fara”, sa hon igen.

”Men snabbt! Snälla!”, försökte Josefin.

”Okej, men då får det gå snabbt”, sa Anna-Karin.

Anna-Karin kom upp och tittade på dataskärmen.

”Vad är det då?”

”Kolla mamma det är en katt till salu i Hemmingsmark och vi ska ju dit idag”, sa Josefin.

”Jaha jag ska tänka på saken men stäng av datorn och kom och klä på er kläderna”.

”Okej kommer”, sa Josefin hoppfullt.

*   *   *

Jesper hade redan gått och satt sig i bilen. Han spelade på sitt Nintendo DS. Det var ett Mario spel som han tyckte om. Han hade hörlurar i spelet så han hörde inte när de andra kom och satte sig i bilen.

”Josefin jag tänkte på det där med katten och jag tänkte att eftersom att du har tjatat så länge på att få en katt, och att vi ska fara till Hemmingsmark så kan vi ju fara och titta på katten, sa Anna-Karin.

”Jippie, yes. Tack mamma!”, utbrast Josefin.

 

Att åka bil till Hemmingsmark tog ungefär 20 minuter.

Evelina satt längst ut och kom ut först.

När alla hade kommit ut ur bilen så gick de till altanen för där satt deras kusiner. Åke och Katarina satt och drack kaffe och Staffan och Daniel drack saft.

”Men hej!”, sa Katarina och gick och kramade sin bror Arne.

”Hej vad kul att vi fick komma”, sa Arne.                                        Medan de vuxna pratade och kramade om varandra så gick Jesper, Josefin, Daniel och Staffan in och började prata om vad dom skulle göra.

”Jag kollade på blocket idag, sa Josefin. Och där var det en katt här i Hemmingsmark.

”Men det är ju vår granne Folke”, sa Daniel.

”Är det! Men då frågar jag mamma om vi får gå dit och kolla”, sa Josefin glatt.

*   *   *

Dom fick fara och kolla på katten men Anna-Karin följde också med eftersom det var hon som skulle bli tvungen att betala.

Josefin kom såklart först till dörren och knackade på den bruna och lite slitna dörren.

Man kunde höra fotsteg närma sig och tillslut öppnade en man i 60 års åldern. Han hade på sig en vit t-shirt och några bruna arbetsbyxor. Det var Anna-Karin som pratade.

”Hej mitt namn är Anna-Karin och vi kom hit för vi tänkte köpa din katt som du la ut på blocket”.

”Jaha, sa Folke. Men det finns ett problem, Jallis har sprungit bort och har inte kommit hem på ett bra tag så jag misstänker att hon har dött”.

”NEEEJ!”, skrek Josefin. Då finns det inte en chans att jag får en katt.

Josefin sprang hem till Staffan och Daniel gråtandes.

Josefin var jätteledsen, den här gången trodde hon verkligen på att hon skulle få med sig en katt hem.

Men hon bestämde sig för att inte ge upp så lätt. Åh nej!

Hon gick till de andra barnen som höll på att leka kurragömma. Förutom Evelina förstås hon var för gammal för sådant påstod hon.

”Hallå, kom, ropade Josefin. Vi går ut i skogen och letar efter katten”.’

Ingen ville egentligen, men de kom överens om att de måste få Josefin på bättre humör.

”Okej, vi kommer”, sa Rasmus.

Alla barn gick runt och letade. Dom letade i en timme, två timmar och när tre timmar hade gått utan resultat så gav de upp. De skulle nog aldrig få se den katten igen.

När de kom hem stod Anna-Karin och väntade på dem.

”Kom barn! Vi har goda nyheter”.

”Vad mamma vad?”, undrade Jesper.

”Folke ringde och han hade hittat katten Jallis, med ungar! Och han sa att vi kunde få en kattunge eftersom att vi hade kommit hit”.

”Va är det sant!? Kan jag få den snälla”, bad Josefin.

”Ja om du lovar att du sköter om den och att vi slipper bry oss om att den finns”, sa Anna-Karin.

”Ja ja absolut inga problem”, sa Josefin nästan skrikande.

”Okej vi tar och hämtar den på hemvägen, jag ringer och berättar för Folke, sa Anna-Karin efter en stunds tänkande.

*   *   *

På kvällen när de skulle hem så var Josefin på helspänn. De tackade familjen Westerlund för att de fick komma sen satte de sig i bilen.

”Nu bär det iväg”, sa Arne och trampade på pedalen.

När de kom till Folke så gick bara Josefin och Anna-Karin in till honom. Resten av familjen stannade i bilen.

Josefin och Anna-Karin fick se alla kattungar. Det var sex stycken och Josefin skulle få plocka den hon tyckte om mest.

”Undrar om jag tar den i mitten, sa Josefin. Eller… nejnej föresten jag tar den som är längst till vänster.

”Är du säker på ditt val?”, frågade Folke.

”Jajamen helt säker den är gulligast”, sa Josefin bestämt.

”Okej visst ta den du”, sa Folke och räckte över kattungen till Josefin.

När de kom ut till bilen sa Josefin.

”Hon ska få heta Maja”.

”Vilket fint namn ta det”, svarade Anna-Karin.

På vägen hem så satt Josefin och gosade med kattungen hela tiden.

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 12, På äventyr vid Västra Kajen

På äventyr vid Västra Kajen

Det är sommarlov. Jesper och Josefin var på sitt rum och slängde ner kläder och annat i varsin väska. De skulle åka och hälsa på sina kompisar Viktor, Elin och Lisa. Jesper och Josefin hade fått lov att sova över hos kompisarna på campingen i Piteå. Tvillingarnas mamma Anna-Karin och pappa Arne, storasyster Evelina och lillebror Rasmus skulle åka till Stockholm över helgen. Jesper och Josefin skulle inte följa med den här gången. De skulle åka till Göteborg på klassresa till hösten så de behövde spara sina pengar.

Kompisarna hade bestämt att de skulle träffas på campingplatsen mitt i Piteå. Jesper och Josefin. Syskonen lastade sina väskor på sina cyklar och drog iväg. När Jesper och Josefin kom fram till Västa kajen där de skulle campa såg de att de tre kompisarna satt utanför receptionen och väntade på dem.  Lisa vinkade ivrigt och sprang fram och mötte Jesper och Josefin. Lisa skrattade glatt och satte sig lekfullt på Jespers cykel. Lisa var en riktig retsticka. Hon var 11 år och gick i femman på Bergsviksskolan. Hon var liten och snabb och skrattade nästan jämt. Lisa skrattade högt och hennes blå ögon glittrade när hon såg att Jesper rodnade lite över att hon nästan satt i hans knä. Lisa hoppade av Jespers cykel och sprang fram till Josefin som rufsade om Lisas hår som skiftade i brunt. Elin och Viktor kom också fram till tvillingarna. De var klasskamrater med Lisa. Viktor var en surrig kille som spelade fotboll när han inte var med kompisar. Elin var en riktig sporttjej som spelade både handboll och fotboll. Precis som Viktor ville Elin bli fotbollsproffs. Viktor och Elin hjälpte Jesper och Josefin att bära bort väskorna till tältet som Viktors pappa hade lånat ut till gänget. Det var ett jättefint tält med förgård och gott om plats.  Josefin fixade till luftmadrasserna medan Jesper visade Elin, Lisa och Viktor vilka spel de hade tagit med sig. Lisa plockade fram en godispåse som alla mumsade ur medan de satt och surrade i förtältet. Plötsligt plingar det i Lisas mobiltelefon. Lisa kastar ett öga på telefonen och säger:

” Ja visst ja, sa Lisa. Jag har hyrt en båt och flytvästar till oss. Har ni lust att ta en båttur”?

”Okej”. Svarade de andra.

De går ner mot bryggan som är alldeles i närheten av tältet. På vägen passerar de receptionen och hämtar en flytväst till var och en. Lisa hjälper alla att spänna på sina orangea flytvästar. Själv knäpper hon bara fast en rem.

Lisa tycker att Viktor ska köra båten eftersom han har kört båt förut. ”Okej” säger Viktor.

Båten glider sakta ut. När det är ute på vattnet ökar Viktor gasen och det tycker alla är roligt.  Lisa doppar handen i det forsande vattnet som gör att hennes hand flyger upp och ner. Lisa skrattar högt för hon tycker att det känns så roligt. De andra barnen börjar krypa fram till Lisas plats för de vill också prova på hennes lek med vattnet. Båten klarar inte av att ha all tyngt på en sida. Den är på väg att kantra. Viktor som kör försöker svänga vilket gör att alla barn ramlar omkring i båten. Det blir sådan röra att Viktor istället för att sakta ner farten gasar allt vad det går.  Alla skriker att Viktor ska stanna! Viktor kämpar med motorn och lyckas till sist stanna båten. Barnen pustar ut.

Josefin är den första som sätter sig upp och tittar sig omkring. ”Var är Lisa” ropar hon förskräckt samtidigt som hon känner hur hennes hjärta slår hårt i bröstet. De andra tittar på varandra med skräck i blicken. Jesper tittar ut mot vattnet. ”Där” ropar han. ”Där ser jag Lisa, i vattnet”. Viktor vänder båten och puttrar tillbaka mot den orangea pricken. När de kommer närmare ser de att det bara är en flytväst som ligger och flyter på vattnet. Ingen Lisa syns till. Josefin tar Jespers hand som skakade lika mycket som hennes. Elin som är Lisas allra bästa kompis sjunker ihop i båten och gråter vilt. ”Hon har drunknat” skriker hon om och om igen. Viktor plockar upp flytvästen som är tung av vatten. Han låter blicken svepa över vattnet. Plötsligt får han syn på något som flyter omkring längre bort. ”Vad är det där” frågar han de andra och pekar mot något som ser ut som en sten. Elin ställer sig upp i båten och håller sig fast i Jesper som grimaserar över Elins hårda fingrar som gräver sig ner i hans axlar. ”DET ÄR LISA! Det är säkert, det är hon” ropar Elin överlyckligt när hon står och spanar mot Lisas guppande huvud. Jesper och Josefin lutar sig ut mot båtens kanter för att se lite bättre. De såg plötsligt en trött arm som vinkade lite innan den föll tillbaka i vattnet. ”Det är hon” skrek tvillingarna i mun på varandra. Viktor ökade hastigheten lite till för att komma fram så fort som möjligt men stänger av motorn när de är i närheten av Lisa. Jesper försöker att ta tag i Lisa. Men de når inte Lisa med sina händer. Plötsligt ser de Elin kasta sig i vattnet och simma, så bra man nu kan simma med en flytväst, fram till Lisa. Hon ger Lisa en stor kram innan hon vänder Lisa på rygg och simmar tillbaka till båten. Viktor, Josefin och Jesper hjälps åt för att lyfta ombord Lisa som är helt slut. Sen lyfter de ombord Elin som strålar som en sol. ”Vilken tur att vi har lärt oss livräddning på simträningen i år” säger hon glatt. ”Lisa vad hände”? Frågade Viktor Lisa där hon låg på rygg i båten. ”Jo, när du svängde båten så blev det så rörigt och jag tappade balansen och ramlade i. När jag landade i vattnet så slets flytvästen av för jag hade inte stängt den ordentligt. Den for iväg all världens väg och jag såg bara hur båten försvann längre och längre bort. Vattnet var så kallt och jag var livrädd. Sen tänkte jag att jag måste simma tillbaka till land. Men jag orkade inte så långt. Då la jag mig på rygg och försökte flyta en stund. Jag trodde faktiskt att jag skulle drunkna”. Lisa såg plötsligt så ledsen ut och tårarna rann sakta på hennes kinder. Elin trängde sig fram och tog Lisa i sin famn. ”Nä, nu måste vi tillbaka till tältet innan ni fryser ihjäl” sa Viktor och startade motorn och styrde båten mot campingen. Jesper och Josefin satt sig på var sida om Lisa och Elin och la sin arm om dem för att hålla dem varma. Lisa tittade upp och såg Jesper djupt i ögonen och log mot honom. Jesper rodnade i hela ansiktet och tittade snabbt bort medan han tänkte att det nog skulle bli en bra helg.

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 11, Äventyret på Folkets Hus

Äventyret på Folkets Hus

Jesper och Josefin var på sitt rum. Tvillingarna höll på packa resväskorna inför deras besök hos sina kusiner Viktor, Anton och Oskar. Jesper och Josefin hade höstlov och skulle sova över hos kusinerna i Bergsviken eftersom tvillingarnas mamma Anna-Karin och pappa Arne, storasyster Evelina och lillebror Rasmus skulle åka till IKEA i Haparanda och sova över på hotell och shoppa i två dagar. Jesper och Josefin hade båda protesterat vilt när föräldrarna hade föreslagit resan till IKEA. Ingen av dem gillade att gå i affärer, minst av allt att gå runt på IKEA i flera dagar.

När Jesper och Josefin kom fram till Stapelvägen där kusinerna bodde såg de alla de tre kusinerna som var ute på gården och samlade ihop snö som de sen skulle åka på med sin madrass. När killarna så tvillingarna komma sprang de fram till bilen och ryckte upp dörrarna och pratade i munnen på varandra. Oskar som är 4 år är den busigaste lillkille som tvillingarna kände. Han kastade sig om Jespers ben så att han ramlade omkull när han skulle kliva ur bilen. Oskar skrattade högt och hans blå ögon glittrade av bus. Josefin rufsade om Oskars hår som skiftade i orange. Josefin tyckte det var en jättesnygg hårfärg och var lite avundsjuk att inte hon hade lika snygg färg. Oskars ena storebror Anton hade samma snygga hårfärg medan största killen Viktor som var 13 år hade blont hår. Anton var 11 år och nästan lika busig som Oskar åtminstone är han den surrigaste person de träffat. Viktor och Anton hjälpte Jesper och Josefin att bära in väskorna och Oskar skyndade sig in och hoppade som en tok i sängarna som tvillingarna skulle sova i. Kusinernas mamma fick säga till på skarpen innan Oskar slutade och följde med de andra barnen ut i köket där de fick saft och bullar.

Plötsligt ringer det på dörren. Utanför står 13 av Antons kompisar, Elin, Moa, Lisa, Frida, Simon, Ludwig, Elias, Martin, Hanna, Viktor, Gabriel, Andreas och Nicole. De frågade om Anton ville komma ut och spinka. Jesper, Josefin och Anton går ut till de andra och de gick iväg till Viktor där de satt sig i studsmattan för att planera vem de skulle spinka på. Plötsligt såg de en röd Volvo fräsa förbi och stanna utanför Folkets Hus. Bilen sladdade in på Folkets Husparkeringen och stannade. Ur bilen klev en svartklädd man. Han tittade sig oroligt omkring innan han plockade fram stora lådor ur bagaget. Lådorna var så tunga att mannen knappt orkade bära dem. Han är inne på Folkets Hus några minuter innan han kastar sig in i bilen och åker iväg så snabbt att gruset sprutar efter honom.

Naturligtvis har gängets nyfikenhet väckts. De springer fram till Folkets Hus och känner på dörren. Den är låst. De kikar in genom fönstren med det är mörk och de ser ingenting. Josefin frågar Anton:

”Kan vi inte sova över på Folkets Hus? Det skulle vara jättekul när vi är så många.”

Alla tycker att det är en bra ide. Jesper verkar lite tveksam men hänger på ändå. Antons föräldrar ringer och hyr Folkets Hus och vaktmästaren kommer med nyckeln. Dom bestämmer att dom ska träffas hemma hos Anton då dom har hämtat sina sovgrejer. Medan Jesper, Josefin och Anton väntar på kompisarna så bär dom in sina egna grejer i Folkets Hus. Sen möter dom kompisarna hemma hos Anton. De följs åt till Folkets Hus och Anton, Jesper och Josefin hjälper kompisarna in med grejerna. Då dom har gjort i ordning allt är klockan redan åtta. Det är ju fredag kväll och dom sätter sig framför TV:n och ser på IDOL. I pausen går Jesper och Josefin till köket för att poppa popcorn. Medan dom väntar på att popcornen ska bli klara äter Josefin en banan och Jesper står och tittar ut genom fönstret. Då ser Jesper samma röda Volvo som för ett tag sen stått på parkeringen. Jesper blir rädd. Han säger till Josefin och dom springer snabbt in till de andra. Frida stänger snabbt av TV:n och springer sen upp på övervåningen tillsammans med dom andra. I trappen tappar Josefin sitt bananskal men hon hinner inte ner för att hämta det för precis då öppnas dörren och en man i svart rock kliver in genom dörren. Som tur var såg han inte Jesper, Josefin och kompisarna. Då de alla sitter knäpptysta uppe på övervåningen kommer Josefin på att dom fortfarande har popcornen i mikron. Hon säger tyst till Jesper ”Popcornen är ju fortfarande i mikron”!

Jesper hinner inte svara för då hör de att mannen är på väg upp för trappan. Sen hör dem en duns. Det är mannen som snubblar på Josefins bananskal. Då hinner Josefin, Jesper och kompisarna springa och gömma sig på ett bättre ställe. Nu sitter dom bakom några flyttkartonger. Men det börjar lukta bränt, det var popcornen som hade poppat för länge i mikron. Brandlarmet börjar tjuta och sprinklersarna går igång. Mannen blev alldeles våt och sprang in till köket för att hämta en handduk. Medan mannen är inne i köket smyger Josefin ner. Det är blött på golvet. Då ser hon två stora kartonger som står öppna på golvet. I en av kartongerna ser hon alldeles nytryckta tusenkronors sedlar. Hon blir förskräckt. Då ser hon en skugga av mannen inne i köket. Då springer hon snabbt fram till köksdörren och smäller igen den. Sen tar hon nyckeln som hänger bredvid dörren och låser den.  Hon ropar allt vad hon kan att de andra ska komma ner. Alla kommer nerspringande och frågar  ”Var är den mystiska mannen”?

Då svarade Josefin: ”Han är inne i köket! Ring polisen”!

”Men vad har han gjort”?

”Kolla i lådan nedanför trappan”! Gänget springer ner för att titta på innehållet i lådan. Mannen bankar och slår på dörren för att komma ut. Jesper springer upp på övervåningen för att hämta sin mobil. Sen ringer han 112. Det svarar en tjej på polisstation som frågar vad som hänt och vilken gata Jesper, Josefin och kompisarna befinner sig på. Efter ungefär 5 minuter hör de sirener som kommer närmare och närmare. Sen ser de 2 polisbilar svänga in på parkeringen. Poliserna springer ut ur bilen och in på Folkets Hus. Sen låser poliserna upp dörren till köket men ingen är där! Fönstret står vidöppet. Mannen har nog hoppat ut. Poliserna springer ut på gårdsplanen och där står Frida och håller fast tjuven. Poliserna som heter Malin och Karl springer fram till tjuven och sätter fast handbojor på honom. Sen tackar de Frida för hjälpen. En av de andra poliserna håller på att bära in de stulna pengarna i polisbilen. Sen berättar poliserna att de har sökt efter mannen i över en vecka men aldrig fått tag på honom. Han har stulit bankens nytryckta sedlar förra lördagen. Sen berättar Jesper, Josefin och de andra kompisarna hela sin berättelse för poliserna. Sen säger de att det måste åka iväg igen. De tackar jättemycket för hjälpen och åker sen iväg. I fönsterrutan på bilen ser de tjuven blänga surt på dem men de bryr sig inte. Klockan har blivit mycket och alla är trötta efter vad som hänt på kvällen. De går in och borstar tänderna och kryper sen ner i sina sängar. Alla somnar nästan direkt. Alla utom Josefin sover. Hon tänker på vad som hänt på kvällen. Sen somnar hon med ett leende på läpparna.

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 10, Tjuvgömman!

Tjuvgömman!

Pappa Arne sprang runt i huset och samlade ihop barnens grejer. De skulle åka till barnens mormor och morfar för att fira jul. Mormor och morfar bor på Furulundsvägen i Bergsviken. Jesper och Josefin och deras syskon Evelina och Rasmus skulle sova där några nätter eftersom de ville hinna träffa sina kusiner, Philip och Bella som bor i Narvik och var på besök. Pappa var irriterad eftersom barnen inte alls hjälpte till.

”Kom igen nu ungar, nu får ni hjälpa till och packa. Annars kommer vi aldrig iväg till mormor”, sa pappa. Evelina som låg på soffan och spelade på mobilen reste sig upp och la ifrån sig telefonen. Hon höjde volymen på radion där de just spelade ” Waka, waka” hennes favoritlåt för tillfället. Hon reste sig upp och dansade iväg till sitt rum. Pappa tittade efter henne och suckade lite samtidigt som han fortsatte att packa ner kläder och prylar i ungarnas väskor. Jesper och Josefin kom bärande på julklappar som de slagit in färdigt. Lillebror Rasmus hoppade runt dem och var jättenyfiken på om han skulle få något paket. Barnen var glada och förväntansfulla för det var alltid lika roligt att vara hos mormor och morfar. Att de skulle få träffa sina kusiner gjorde att det skulle bli megakul. Det var inte så ofta de kunde träffas.

Mamma Anna-Karin kom ut från köket med en smörgås i ena handen och sin ytterjacka i den andra. Med munnen full av smörgås gick hon in i rummet och gav Arne en puss och alla sina barn en kram innan hon gav sig av till jobbet på Kappa. Hon jobbade hela julen så de skulle inte träffas så mycket den här julhelgen.

Klockan var redan två. Nyheterna började på radion. Pappa satt sig i soffan mellan Jesper och Josefin som tryckt ner sina paket i julklappssäcken. På nyheterna surrade de om krig i Afghanistan och om hur svenska militärer har det på sin arbetsplats. Plötsligt sa Josefin

”Varför får man aldrig höra några roliga nyheter”? Jesper tittade på sin syster och sa:

”Det förstår du väl, det är ju det här som händer. Om det inte fanns några krig skulle de inte prata om krig på nyheterna. Om världen skulle bli bättre och roligare så skulle vi få höra roliga nyheter.” De tre i soffan fortsatte att lyssna på nyheterna”. …I Norrland så har flera hushåll drabbats av inbrott. Bara i Piteå har närmare 40 inbrott rapporterats till polisen”.

”Ja, de passar på nu när folk åker bort under julhelgen säger pappa Arne. Det kanske är tur att jag inte ska sova över hos mormor utan åker hem ikväll”.

Till sist var alla klara för att åka iväg. Bilen var fullpackad med paket och grejer. Rasmus kunde knappt sitta still i sin bilbarnstol eftersom han var så ivrig att komma iväg. Det började redan skymma utomhus och fullmånen lyste kallt på himlen. Snön knarrade under bilens däck när den sakta rullade iväg från hemkvarteret på Djupviken. Termometern visade – 21 grader.

Hos mormor och morfar luktade det jul. Morfar höll på att smeta in skinkan med senap och ströbröd. Mormor klädde julgranen i rummet tillsammans med Philip och Bella. När Josefin och Jesper och deras syskon kom in blev det högljutt pladder. Alla pratade i mun på varandra och kusinerna kramade om varandra och stämningen var varm och glad. Efter en stund ropade morfar att det fanns varm choklad och ostsmörgåsar i köket. Barnen tömde snabbt faten med smörgåsar och Bella, Philip, Josefin och Jesper kom överens om att de skulle sticka ner till Pottan och åka bob. Evelina och Rasmus vill inte följa med, de ville hjälpa mormor att baka pepparkakor. De klädde på sig varmt innan de lånade mormor och morfars sparkar. Bobbarna tog de på släp. Josefin och Bella satt på sparkarna och Jesper och Philip fick sparka. Alla var glada och skratten ekade bland husen på deras väg till Pottan.

För att det skulle gå snabbare bestämde sig barnen för att ta genvägen förbi ödehuset. När de kom fram till ödehuset sprang Josefin fram till dörren. Hon tryckte ner dörrhandtaget. Dörren gick upp!

”Kom vi går in och kollar”. Sa Josefin. Jesper skakade på huvudet och fortsatte sakta framåt med sparken. Philip tittade tveksamt mot ödehuset och visste inte vad han ska göra.

”Kom nu Josefin.” Ropade Philip. Men Josefin syntes inte längre. Hon hade gått in utan att vänta på de andra. Philip ropade på Bella och Jesper och de tre barnen följde tveksamt efter Josefin in i huset. Allt knarrade i det gamla huset. Spindelnäten hängde från taket. Det var mörk, det enda som lyste upp huset var fullmånen. Plötsligt dök Josefin upp i en dörröppning:

”Visst är det coolt! Vi går upp och tittar vad som finns på övervåningen”. Med snabba steg sprang Josefin uppför trappan. De andra tvekade lite men följde efter. På övervåningen stod det gamla möbler som var gråa av damm. En del av golvet var upprivet så att man kunde se ner i köket. Färgflagor hängde från taket. Josefin stod framme vid fönstret och sa plötsligt:

”Kolla, det kommer en bil”. De andra sprang fram till fönstret och såg hur en gammal Volvo parkerade utanför huset. Ur bilen klev en tjej och en kille som var helt klädda i svarta byxor och jackor med uppdragna kapuschonger. Paret lyfte ut en stor säck ur bagageutrymmet som de hjälptes åt att bära in den i huset. På övervåningen ropade Jesper:

”Göm er och var knäpptysta!” Bella och Philip kastade sig bakom soffan medan Josefin kröp in i garderoben och stängde dörren. Jesper hittade först ingenstans att gömma sig men till sist ställde han sig bakom dörren. De hörde hur paret på undervåningen pratade med varandra men hörde inte riktigt vad de sa. De hörde hur de stökade omkring sen ropade tjejen:

”Göm det här!”. Det hördes hur en dörr öppnades och stängdes och sen hörde de hur de två lämnade huset. Barnen rusade fram till fönstret. Jesper tog fram papper och penna ur jackfickan och försökte se bilens registreringsnummer. JNG 30, mer hann han inte se innan Volvon fräste iväg.

Alla barnen sprang nedför trappan som knarrade oroväckande. Bella sa:

”Vi kollar vad de gömde”. Alla sprang omkring som yra höns och sökte. Plötsligt skrek Philip:

”Kom hit, jag hittade en säck”. Philip öppnade säcken och såg silverbestick, smycken, kameror, laptops och en massa pengar. Plötsligt sa Josefin:

”Kommer du ihåg Jesper, om tjuvarna vi hörde på radion? Tänk om vi har hittat tjuvgömman”. Bella tog fram telefonen och sa:

”Vi måste ju ringa polisen”. Hon slog 112 och när de svarade berättade Bella vad de sett och att de hittat en massa värdesaker i en säck. Tanten som svarade blev arg och sa till Bella att det var strängt förbjudet att busringa till 112 sen avbröts samtalet. Bella stod med telefonen i luften och med gapande mun.

”Hon trodde inte på mig, sa Bella”. Barnen kom överens om att åka tillbaka till mormor och morfar igen för att berätta allt för dem. Innan de for tog Bella ett kort med sin telefon på innehållet i säcken. Sen ställde sig alla barnen på sparkarna och sparkade tillbaka allt vad de kunde. När de kom fram till mormor och morfars kvarter såg de plötsligt den gamla bilen parkerad utanför ett av husen.

”Det är samma bil! säger Jesper. Kolla jag skrev ju ner registreringsnumret.” Han tar fram lappen ur fickan och kollar:

”JNG 305 det stämmer med det jag skrev ner.

”Det är ingen ide att ringa polisen ”säger Philip dom tror ju ändå inte på oss. ” Vi springer in och pratar med Arne. Alla barnen slänger ner sparkarna och bobbarna och springer allt vad dom kan till Arne. Barnen berättar de dem sett och visar fotot som Bella hade tagit på tjuvgodset i ödehuset. Arne ringer hastigt till polisen. Polisen kommer snabbt till huset och lyckas fånga tjuvarna.

De var de här tjuvarna som de hört om på nyheterna på radion. De hade åkt omkring i hela Norrbotten och gjort inbrott. Polisen hade jagat efter denna tjuvliga länge och var mycket tacksamma att barnen hade hittat dem. Jesper, Josefin, Bella och Philip fick jättemycket beröm för att de hjälpt polisen i det här arbetet. De hade också sagt att de skulle få en rejäl hittelön.

Till sist gick alla in i huset som luktade av nybakta pepparkakor. Mormor hade dukat fram all julmat och alla satte sig till bords och började äta. De pratade om det som hänt och alla var lite uppspelta. Plötsligt knackade det hårt på dörren och de hör någon ropa:

”God Jul, finns det några snälla barn här…”

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 9, Tjuvar på badet.

                 Tjuvar på badet

Det är fredag morgon och klockan är 07.30. Josefin sitter i köket och går igenom engelskaläxan en sista gång. De har förhör idag på skolan. Då kommer Jesper ner han har just klätt på sig. Han undrar om Josefin vill följa med honom till Piteå Havsbad efter skolan och bada där på äventyrsbadet. Dom har sedan länge planerat att åka dit någon dag med det har aldrig blivit av. Josefin vill gärna följa med Jesper dit.

Till frukost äter de fil, flingor och en smörgås. Egentligen är inte Jesper så hungrig men han tvingar ändå i sig allt.

De går tillsammans till skolan. Det faller lätta snöflingor som försiktigt landar på marken.

På morgonen har de engelskaförhör både Jesper och Josefin får alla rätt. Sen räknar dom lite i matteboken och i slutet av dagen har de geografi. Skoldagen går ganska fort.

När de slutar för dagen skyndar sig Jesper och Josefin hem. De är ivriga och vill snabbt åka och bada. Dom packar snabbt varsin badpåse och ber sen mamma skjutsa dem till Äventyrsbadet.

Då de kommer fram går de in i varsitt omklädningsrum. Det är nästan ingen inne i tjejernas omklädningsrum förutom några mammor och några barn som står i duschen. Josefin tar på sig sin lila baddräkt och går sen ut till badet. Jesper står redan utanför och väntar. Han har gröna randiga badbyxor på sig. Först går dom för att åka vattenfallet. Den rutschkanan ser ungefär ut som ett vattenfall. Josefin åker först. Därefter kommer Jesper. Vattenfallet går snabbt och de är nere på nolltid. Jesper och Josefin badar länge och provar på alla rutschkanor. Efter ett tag blir de lite frusna så de sätter sig i bubbelpoolen en stund. 

De sitter där länge och snackar. Men sen blir Josefin sugen på glass.

–          Jesper följer du med mig till kiosken och köper en dajmstrut?

De vill han. En dajmstrut kostar nitton kronor så de betalar 38 kronor för båda glassarna. Då de ätit upp glassarna går båda till sina omklädningsrum för att duscha och byta om. Innan de går in säger Jesper:

–          Vi träffas utanför herrarnas om 20 minuter.

Jesper är snabb och blir klar på 10 minuter. Medans han väntar på Josefin sätter han sig på en stol som står i korridoren. Då han väntar sitter han och tittar på människorna som går förbi. Tre gamla tanter går förbi. Alla tre har alldeles vitt hår som är uppsatta i en stor knut. De drar varsin resväska efter sig. Det låter ganska högt då dom små hjulen rullar mot stengolvet.

Efter ett tag går också två städare förbi de drar en städvagn med stora svarta säckar på. I handen har dom varsin skurmopp. Men de ser inte riktigt ut som städare. Den ena har långt skägg och en ring i örat. Den andra har långt svart hår och massor av tatueringar på underarmarna. Deras städrockar ser för små ut och på fötterna har de kängor.

Sen ser han Josefin komma springande och hon skriker:

–          Någon har brutit upp alla skåp i omklädningsrummet och stulit pengar och mobiltelefoner!

Josefin är mycket arg och upprörd. Efter Josefin kommer det massa människor ut från omklädningsrummet. Alla har blivit av med sina pengar och mobiltelefoner. Alla är arga och upprörda precis som Josefin. Jesper blir lite fundersam. Han kommer att tänka på de där två mystiska städarna som gick förbi då han väntade på Josefin. De hade ju två stora svarta säckar det kanske är där alla saker finns. Han berättar allt för Josefin.

–          Kom!

säger Jesper vi skyndar oss och ser om vi kan hitta de mystiska städarna.

Först tittar de i restaurangen men där ser de inga spår efter städarna. Sen springer de in i foajén. Jesper och Josefin tittar ut genom fönstret till foajén och då ser de smala hjulspår från städvagnen som leder ut i snön. De går ut och ser att spåren leda in bland stugorna i Piteå Havsbads stugby. Stugorna är tomma det är bara folk där på sommaren. Det har hunnit bli mörkt ute och de går längre och längre in bland stugorna. Det är kolsvart inne i alla stugor. Det börjar snöa lite lätt och det blir svårare och svårare att kunna se spåren. Men då ser de plötsligt ett svagt ljus lysa inne i en av stugorna. De smyger fram till stugan sakta och försiktigt. Josefin smyger fram till fönstret och kikar in.

Det sitter två män vid köksbordet. Då smyger Jesper fram bakom Josefins rygg och kikar in. Han ser direkt att det är de två städarna. Tvillingarna ser att männen sitter och plockar ur pengar ur en massa plånböcker och stoppar pengarna i en ICA kasse. På bordet ligger en stor hög med mobiltelefoner. Städaren med långt skägg stoppar ner alla mobiltelefoner i en ryggsäck. 

Jesper plockar fram sin mobiltelefon och ringer polisen. Jespers hand skakar när han trycker in siffrorna 112.

–          Hjälp! Det sitter två tjuvar i en av stugorna på Piteå Havsbad. De har stulit pengar och mobiltelefoner. Skicka en polisbil på en gång!

Då Jesper har lagt på ser han hur tjuvarna börjar ta på sig sina ytterkläder.

Ånej! Tänker Jesper poliserna kommer inte att hinna fram i tid.

Framför stugan står tjuvarnas bil. Det är en mörkblå gammal Toyota. Jesper och Josefin tittar in i baksätet och där ligger en massa tidningar och en stor vass kniv.  Jesper testar att öppna bildörren och den är öppen.  Han kryper snabbt in i baksätet, sliter åt sig kniven och sticker sen hål i alla fyra däcken på tjuvarnas bil. Precis då hör de hur dörren öppnas till stugan och de två tjuvarna kommer ut. Tjuvarna tittar förvånat på Jesper och Josefin.

–          Vad håller ni på med snorungar, vrålar tjuven med tatueringarna.

Då hörs ljudet av polissirener som kommer närmare och närmare.

Tjuvarna hoppar in i sin Toyota och försöker köra iväg men de kommer ingenstans eftersom de har punktering på alla fyra däcken.

Polisbilen sladdar in bredvid stugan med blåljusen tända. Två poliser hoppar ut ur polisbilen.

–          Vad är det som pågår här? Undrar poliserna.

Då svarar plötsligt en av tjuvarna:

–          De här två rackarungarna har skurit sönder alla däcken på våran bil. Jesper och Josefin tror inte sina öron. Josefin tar mod och försöker förklara för poliserna om stölden. Poliserna ser lite tveksamma ut och vet inte riktigt vem som talar sanning. Då säger Jesper:

–          Jag kan bevisa att de Josefin säger är sant.

Han plockar fram sin mobiltelefon och slår numret till Josefins mobil. Då börjar det ringa i ryggsäcken som en av tjuvarna har på ryggen.

En av poliserna går fram till tjuvarna, öppnar ryggsäcken och svarar i den ringande mobiltelefonen. Då skrattar Jesper och poliserna förstår hur allt har gått till. Poliserna tackar Jesper och Josefin för hjälpen och sätter in tjuvarna i polisbilen. Innan poliserna åker iväg ger de tillbaka mobilen till Josefin.

Josefin tar mobiltelefonen och ringer till sin mamma.

–          Hej mamma! Nu kan du komma och hämta oss för vi har badat klart.

–          Har ni haft det lugnt och skönt? Frågar hennes mamma.

–          Jajamensan svarar Josefin, vi har haft det väldigt lugnt och skönt, men vi har en del att berätta när vi kommer hem.

torsdag, november 25th, 2010

Kapitel 8, Jesper och Josefin

Det var höst och mörkt ute. Josefin och Jesper vaknade klockan sju en fredag morgon. Efter frukosten cyklade de till skolan som vanligt. Första lektionen började med matte. Resten av skol- dagen var ovanligt rolig för att de fick prova olika instrument på musiken.

Efter skolan cyklade Jesper och Josefin hem. När de kom hem så såg de en lapp på bordet som mamma hade skrivit:

JAG ÄR PÅ JOBBET OCH JAG JOBBAR SENT. PAPPA ÄR PÅ ETT MÖTE. TA RESTERNA FRÅN IGÅR OCH VÄRM DOM.

KRAM/ MAMMA!

 

Jesper gick fram till kylen och tog fram fisken och potatisen. Josefin sneglade på fisken.

” Jag vill inte ha! ” sade Josefin irriterat till Jesper.

” Du måste. Vi har inte något annat att äta.  Mamma sa att vi skulle värma den här maten!”

 Jesper stoppade in maten i mikron. Josefin vägrade att ta mat på sin tallrik och gick upp på sitt rum. Jesper började att äta och brydde sig inte mer om Josefin. Efter ett tag kom deras mamma hem och såg bara en tallrik på diskbänken. Hon gick upp till Jesper och Josefins rum och frågade ifall de har ätit.

 ”Josefin har inte ätit” sa Jesper.

”Det har jag visst!” sa Josefin irriterat.

”Jag såg då bara en smutsig tallrik på diskbänken!”

”Men det var ju min. Varför skyller du bara på mig?” frågade Josefin sin mamma.

”Jag skyller inte på dig!” 

”Nähä, som att du inte gör? Igår så brydde du dig bara om Jesper, Rasmus och Evelina. Du bryr dig aldrig om mig!” skrek hon.  Rasmus kom in och avbröt snacket.

”Mamma, kan jag få en glass?”

”Jo, det kan du få. Vill ni också ha det?” sa mamma och sneglade på Josefin.

”Nä, tack, jag vill inte ha! ” sa Josefin och såg surt på sin mamma.

”Inte jag heller” sa Jesper.

Det hade bli kväll och Josefin och Jesper satt på sitt rum.

”Jesper, tycker du att mamma bryr sig om mig?” frågade Josefin svagt.

”Hurså?” svarade han.

”Jag tycker att mamma och pappa bryr sig mycket mer om er än om mig. Att jag inte är lika viktig som er!”

Jesper svarade inte. Ungefär en timme efter hade de lagt sig. Jesper somnade direkt. Josefin låg vaken länge och tänkte på bråket. Hon hade till sist börjat packa ner kläder i en sportväska. Hon tog fram penna, papper och började skriva:

JESPER!

JAG BLIR BORTA ETT TAG. RYMT, KAN MAN SÄGA. MEN NÅN GÅNG KOMMER JAG HEM. MEN VET INTE NÄR.

JAG TÄNKTER INTE SÄGA VAR, MEN NÅNSTANS.

VAR SNÄLL ATT INTE BERÄTTA FÖR NÅGON!

Hejdå!

 

 

Josefin lämnade lappen på Jespers skrivbord. Hon hade stått och beundrat lappen en lång stund, innan hon smög hon ut i hallen och öppnade dörren. Hon tog den första bussen som kom. Nu var hon på väg till Bergsviken hos sina kusiner. De bodde på Sommar- vägen 45. När bussen hade stannat var hon tvungen att gå en bit för att komma fram till deras hus. När hon var framme så gick hon till Emmas fönster. Hon nådde inte upp så hon plockade upp en kotte från marken och kastade den på glaset. Man såg att Emma reagerade på ljudet för hon drog upp rullgardinen efter en stund. När hon öppnat fönstret så frågade hon Josefin vad hon gjorde hemma hos henne! Josefin svarade:

” Kan jag få bo hos er ett tag?”

”Vänta, jag går ner och öppnar dörren”

Josefin gick till fram till dörren och väntade på att hon skulle öppna. Till slut öppnade hon. De gick in till hallen och Josefin tog av sig ytterkläderna.  På väg upp till Emmas rum så vaknade Emmas bror, Jonas. Det var Emmas galna brorsa. Han hade vaknat av ljudet i trappan. När de just stängt dörren in till Emmas rum så knackade han på dörren. Han hade öppnat utan att någon hade sagt att det var ok.

”Josefin, vad gör du här?” sa han till Josefin förvånat.

”Jag blev så trött på att vara hemma hela tiden, så jag tänkte vara här ett tag om jag får för er. I alla fall till imorgon!”

Jonas svarade inte. Han stängde dörren och gick till sitt rum. Emma hade en bäddsoffa som Josefin kunde sova på. Hon gick och tog fram täcke, kudde och lakan.

Nästa dag vaknade Emma och Josefin av att Jesper kom in i hennes rum.

”Jag tänkte väl att du var här!” sa Jesper till Josefin.

”Hur kan du vetat de då?” frågade Josefin.

”För att Emma är din bästa vän.”

”Ja, det var smart men jag tänker inte fara hem om du tror de!” sa Josefin.

” Mamma är orolig. Hon bryr sig lika mycket om dig som hon bryr sig om hela familjen!” sa Jesper.

”Men jag stannar här” svarade Josefin.

”Jag far hem i alla fall och berättar var du är”

”Men kom igen. Varför ska jag inte få vara här för dig?” sa hon irriterat.

”För att jag bryr mig om dig. Det fattar du väl?”

”Nej, jag gör tydligen inte det!” svarade hon med hes röst.

Josefin började lägga tillbaka sina kläder i sin sportväska.

”’Okej, vi tar första bästa buss som går hem. Förresten, hur tog du dig hit?”

”Bussen” svarade Jesper snabbt.

Josefin och Emma åt frukost. Även Jesper. Han hade inte ätit något innan han kom dit.

Efter en kvart så var Josefin och Jesper på väg till busskuren. De hade gått på den smala grusvägen. När de kom fram till busskuren väntade de ett tag innan den färgglada bussen kom. En kvart senare klev de av på Djupviken. När de svängde in vid postlådan kom mamma och pappa springandes ut och kramade om sina barn.

”Var har du varit?” frågade mamma som nästan grät.

”Jag lovar, jag kommer aldrig göra om det!” sa Josefin snyftande.