Archive for Bergsviksskolan

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 12, På äventyr vid Västra Kajen

På äventyr vid Västra Kajen

Det är sommarlov. Jesper och Josefin var på sitt rum och slängde ner kläder och annat i varsin väska. De skulle åka och hälsa på sina kompisar Viktor, Elin och Lisa. Jesper och Josefin hade fått lov att sova över hos kompisarna på campingen i Piteå. Tvillingarnas mamma Anna-Karin och pappa Arne, storasyster Evelina och lillebror Rasmus skulle åka till Stockholm över helgen. Jesper och Josefin skulle inte följa med den här gången. De skulle åka till Göteborg på klassresa till hösten så de behövde spara sina pengar.

Kompisarna hade bestämt att de skulle träffas på campingplatsen mitt i Piteå. Jesper och Josefin. Syskonen lastade sina väskor på sina cyklar och drog iväg. När Jesper och Josefin kom fram till Västa kajen där de skulle campa såg de att de tre kompisarna satt utanför receptionen och väntade på dem.  Lisa vinkade ivrigt och sprang fram och mötte Jesper och Josefin. Lisa skrattade glatt och satte sig lekfullt på Jespers cykel. Lisa var en riktig retsticka. Hon var 11 år och gick i femman på Bergsviksskolan. Hon var liten och snabb och skrattade nästan jämt. Lisa skrattade högt och hennes blå ögon glittrade när hon såg att Jesper rodnade lite över att hon nästan satt i hans knä. Lisa hoppade av Jespers cykel och sprang fram till Josefin som rufsade om Lisas hår som skiftade i brunt. Elin och Viktor kom också fram till tvillingarna. De var klasskamrater med Lisa. Viktor var en surrig kille som spelade fotboll när han inte var med kompisar. Elin var en riktig sporttjej som spelade både handboll och fotboll. Precis som Viktor ville Elin bli fotbollsproffs. Viktor och Elin hjälpte Jesper och Josefin att bära bort väskorna till tältet som Viktors pappa hade lånat ut till gänget. Det var ett jättefint tält med förgård och gott om plats.  Josefin fixade till luftmadrasserna medan Jesper visade Elin, Lisa och Viktor vilka spel de hade tagit med sig. Lisa plockade fram en godispåse som alla mumsade ur medan de satt och surrade i förtältet. Plötsligt plingar det i Lisas mobiltelefon. Lisa kastar ett öga på telefonen och säger:

” Ja visst ja, sa Lisa. Jag har hyrt en båt och flytvästar till oss. Har ni lust att ta en båttur”?

”Okej”. Svarade de andra.

De går ner mot bryggan som är alldeles i närheten av tältet. På vägen passerar de receptionen och hämtar en flytväst till var och en. Lisa hjälper alla att spänna på sina orangea flytvästar. Själv knäpper hon bara fast en rem.

Lisa tycker att Viktor ska köra båten eftersom han har kört båt förut. ”Okej” säger Viktor.

Båten glider sakta ut. När det är ute på vattnet ökar Viktor gasen och det tycker alla är roligt.  Lisa doppar handen i det forsande vattnet som gör att hennes hand flyger upp och ner. Lisa skrattar högt för hon tycker att det känns så roligt. De andra barnen börjar krypa fram till Lisas plats för de vill också prova på hennes lek med vattnet. Båten klarar inte av att ha all tyngt på en sida. Den är på väg att kantra. Viktor som kör försöker svänga vilket gör att alla barn ramlar omkring i båten. Det blir sådan röra att Viktor istället för att sakta ner farten gasar allt vad det går.  Alla skriker att Viktor ska stanna! Viktor kämpar med motorn och lyckas till sist stanna båten. Barnen pustar ut.

Josefin är den första som sätter sig upp och tittar sig omkring. ”Var är Lisa” ropar hon förskräckt samtidigt som hon känner hur hennes hjärta slår hårt i bröstet. De andra tittar på varandra med skräck i blicken. Jesper tittar ut mot vattnet. ”Där” ropar han. ”Där ser jag Lisa, i vattnet”. Viktor vänder båten och puttrar tillbaka mot den orangea pricken. När de kommer närmare ser de att det bara är en flytväst som ligger och flyter på vattnet. Ingen Lisa syns till. Josefin tar Jespers hand som skakade lika mycket som hennes. Elin som är Lisas allra bästa kompis sjunker ihop i båten och gråter vilt. ”Hon har drunknat” skriker hon om och om igen. Viktor plockar upp flytvästen som är tung av vatten. Han låter blicken svepa över vattnet. Plötsligt får han syn på något som flyter omkring längre bort. ”Vad är det där” frågar han de andra och pekar mot något som ser ut som en sten. Elin ställer sig upp i båten och håller sig fast i Jesper som grimaserar över Elins hårda fingrar som gräver sig ner i hans axlar. ”DET ÄR LISA! Det är säkert, det är hon” ropar Elin överlyckligt när hon står och spanar mot Lisas guppande huvud. Jesper och Josefin lutar sig ut mot båtens kanter för att se lite bättre. De såg plötsligt en trött arm som vinkade lite innan den föll tillbaka i vattnet. ”Det är hon” skrek tvillingarna i mun på varandra. Viktor ökade hastigheten lite till för att komma fram så fort som möjligt men stänger av motorn när de är i närheten av Lisa. Jesper försöker att ta tag i Lisa. Men de når inte Lisa med sina händer. Plötsligt ser de Elin kasta sig i vattnet och simma, så bra man nu kan simma med en flytväst, fram till Lisa. Hon ger Lisa en stor kram innan hon vänder Lisa på rygg och simmar tillbaka till båten. Viktor, Josefin och Jesper hjälps åt för att lyfta ombord Lisa som är helt slut. Sen lyfter de ombord Elin som strålar som en sol. ”Vilken tur att vi har lärt oss livräddning på simträningen i år” säger hon glatt. ”Lisa vad hände”? Frågade Viktor Lisa där hon låg på rygg i båten. ”Jo, när du svängde båten så blev det så rörigt och jag tappade balansen och ramlade i. När jag landade i vattnet så slets flytvästen av för jag hade inte stängt den ordentligt. Den for iväg all världens väg och jag såg bara hur båten försvann längre och längre bort. Vattnet var så kallt och jag var livrädd. Sen tänkte jag att jag måste simma tillbaka till land. Men jag orkade inte så långt. Då la jag mig på rygg och försökte flyta en stund. Jag trodde faktiskt att jag skulle drunkna”. Lisa såg plötsligt så ledsen ut och tårarna rann sakta på hennes kinder. Elin trängde sig fram och tog Lisa i sin famn. ”Nä, nu måste vi tillbaka till tältet innan ni fryser ihjäl” sa Viktor och startade motorn och styrde båten mot campingen. Jesper och Josefin satt sig på var sida om Lisa och Elin och la sin arm om dem för att hålla dem varma. Lisa tittade upp och såg Jesper djupt i ögonen och log mot honom. Jesper rodnade i hela ansiktet och tittade snabbt bort medan han tänkte att det nog skulle bli en bra helg.

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 11, Äventyret på Folkets Hus

Äventyret på Folkets Hus

Jesper och Josefin var på sitt rum. Tvillingarna höll på packa resväskorna inför deras besök hos sina kusiner Viktor, Anton och Oskar. Jesper och Josefin hade höstlov och skulle sova över hos kusinerna i Bergsviken eftersom tvillingarnas mamma Anna-Karin och pappa Arne, storasyster Evelina och lillebror Rasmus skulle åka till IKEA i Haparanda och sova över på hotell och shoppa i två dagar. Jesper och Josefin hade båda protesterat vilt när föräldrarna hade föreslagit resan till IKEA. Ingen av dem gillade att gå i affärer, minst av allt att gå runt på IKEA i flera dagar.

När Jesper och Josefin kom fram till Stapelvägen där kusinerna bodde såg de alla de tre kusinerna som var ute på gården och samlade ihop snö som de sen skulle åka på med sin madrass. När killarna så tvillingarna komma sprang de fram till bilen och ryckte upp dörrarna och pratade i munnen på varandra. Oskar som är 4 år är den busigaste lillkille som tvillingarna kände. Han kastade sig om Jespers ben så att han ramlade omkull när han skulle kliva ur bilen. Oskar skrattade högt och hans blå ögon glittrade av bus. Josefin rufsade om Oskars hår som skiftade i orange. Josefin tyckte det var en jättesnygg hårfärg och var lite avundsjuk att inte hon hade lika snygg färg. Oskars ena storebror Anton hade samma snygga hårfärg medan största killen Viktor som var 13 år hade blont hår. Anton var 11 år och nästan lika busig som Oskar åtminstone är han den surrigaste person de träffat. Viktor och Anton hjälpte Jesper och Josefin att bära in väskorna och Oskar skyndade sig in och hoppade som en tok i sängarna som tvillingarna skulle sova i. Kusinernas mamma fick säga till på skarpen innan Oskar slutade och följde med de andra barnen ut i köket där de fick saft och bullar.

Plötsligt ringer det på dörren. Utanför står 13 av Antons kompisar, Elin, Moa, Lisa, Frida, Simon, Ludwig, Elias, Martin, Hanna, Viktor, Gabriel, Andreas och Nicole. De frågade om Anton ville komma ut och spinka. Jesper, Josefin och Anton går ut till de andra och de gick iväg till Viktor där de satt sig i studsmattan för att planera vem de skulle spinka på. Plötsligt såg de en röd Volvo fräsa förbi och stanna utanför Folkets Hus. Bilen sladdade in på Folkets Husparkeringen och stannade. Ur bilen klev en svartklädd man. Han tittade sig oroligt omkring innan han plockade fram stora lådor ur bagaget. Lådorna var så tunga att mannen knappt orkade bära dem. Han är inne på Folkets Hus några minuter innan han kastar sig in i bilen och åker iväg så snabbt att gruset sprutar efter honom.

Naturligtvis har gängets nyfikenhet väckts. De springer fram till Folkets Hus och känner på dörren. Den är låst. De kikar in genom fönstren med det är mörk och de ser ingenting. Josefin frågar Anton:

”Kan vi inte sova över på Folkets Hus? Det skulle vara jättekul när vi är så många.”

Alla tycker att det är en bra ide. Jesper verkar lite tveksam men hänger på ändå. Antons föräldrar ringer och hyr Folkets Hus och vaktmästaren kommer med nyckeln. Dom bestämmer att dom ska träffas hemma hos Anton då dom har hämtat sina sovgrejer. Medan Jesper, Josefin och Anton väntar på kompisarna så bär dom in sina egna grejer i Folkets Hus. Sen möter dom kompisarna hemma hos Anton. De följs åt till Folkets Hus och Anton, Jesper och Josefin hjälper kompisarna in med grejerna. Då dom har gjort i ordning allt är klockan redan åtta. Det är ju fredag kväll och dom sätter sig framför TV:n och ser på IDOL. I pausen går Jesper och Josefin till köket för att poppa popcorn. Medan dom väntar på att popcornen ska bli klara äter Josefin en banan och Jesper står och tittar ut genom fönstret. Då ser Jesper samma röda Volvo som för ett tag sen stått på parkeringen. Jesper blir rädd. Han säger till Josefin och dom springer snabbt in till de andra. Frida stänger snabbt av TV:n och springer sen upp på övervåningen tillsammans med dom andra. I trappen tappar Josefin sitt bananskal men hon hinner inte ner för att hämta det för precis då öppnas dörren och en man i svart rock kliver in genom dörren. Som tur var såg han inte Jesper, Josefin och kompisarna. Då de alla sitter knäpptysta uppe på övervåningen kommer Josefin på att dom fortfarande har popcornen i mikron. Hon säger tyst till Jesper ”Popcornen är ju fortfarande i mikron”!

Jesper hinner inte svara för då hör de att mannen är på väg upp för trappan. Sen hör dem en duns. Det är mannen som snubblar på Josefins bananskal. Då hinner Josefin, Jesper och kompisarna springa och gömma sig på ett bättre ställe. Nu sitter dom bakom några flyttkartonger. Men det börjar lukta bränt, det var popcornen som hade poppat för länge i mikron. Brandlarmet börjar tjuta och sprinklersarna går igång. Mannen blev alldeles våt och sprang in till köket för att hämta en handduk. Medan mannen är inne i köket smyger Josefin ner. Det är blött på golvet. Då ser hon två stora kartonger som står öppna på golvet. I en av kartongerna ser hon alldeles nytryckta tusenkronors sedlar. Hon blir förskräckt. Då ser hon en skugga av mannen inne i köket. Då springer hon snabbt fram till köksdörren och smäller igen den. Sen tar hon nyckeln som hänger bredvid dörren och låser den.  Hon ropar allt vad hon kan att de andra ska komma ner. Alla kommer nerspringande och frågar  ”Var är den mystiska mannen”?

Då svarade Josefin: ”Han är inne i köket! Ring polisen”!

”Men vad har han gjort”?

”Kolla i lådan nedanför trappan”! Gänget springer ner för att titta på innehållet i lådan. Mannen bankar och slår på dörren för att komma ut. Jesper springer upp på övervåningen för att hämta sin mobil. Sen ringer han 112. Det svarar en tjej på polisstation som frågar vad som hänt och vilken gata Jesper, Josefin och kompisarna befinner sig på. Efter ungefär 5 minuter hör de sirener som kommer närmare och närmare. Sen ser de 2 polisbilar svänga in på parkeringen. Poliserna springer ut ur bilen och in på Folkets Hus. Sen låser poliserna upp dörren till köket men ingen är där! Fönstret står vidöppet. Mannen har nog hoppat ut. Poliserna springer ut på gårdsplanen och där står Frida och håller fast tjuven. Poliserna som heter Malin och Karl springer fram till tjuven och sätter fast handbojor på honom. Sen tackar de Frida för hjälpen. En av de andra poliserna håller på att bära in de stulna pengarna i polisbilen. Sen berättar poliserna att de har sökt efter mannen i över en vecka men aldrig fått tag på honom. Han har stulit bankens nytryckta sedlar förra lördagen. Sen berättar Jesper, Josefin och de andra kompisarna hela sin berättelse för poliserna. Sen säger de att det måste åka iväg igen. De tackar jättemycket för hjälpen och åker sen iväg. I fönsterrutan på bilen ser de tjuven blänga surt på dem men de bryr sig inte. Klockan har blivit mycket och alla är trötta efter vad som hänt på kvällen. De går in och borstar tänderna och kryper sen ner i sina sängar. Alla somnar nästan direkt. Alla utom Josefin sover. Hon tänker på vad som hänt på kvällen. Sen somnar hon med ett leende på läpparna.

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 10, Tjuvgömman!

Tjuvgömman!

Pappa Arne sprang runt i huset och samlade ihop barnens grejer. De skulle åka till barnens mormor och morfar för att fira jul. Mormor och morfar bor på Furulundsvägen i Bergsviken. Jesper och Josefin och deras syskon Evelina och Rasmus skulle sova där några nätter eftersom de ville hinna träffa sina kusiner, Philip och Bella som bor i Narvik och var på besök. Pappa var irriterad eftersom barnen inte alls hjälpte till.

”Kom igen nu ungar, nu får ni hjälpa till och packa. Annars kommer vi aldrig iväg till mormor”, sa pappa. Evelina som låg på soffan och spelade på mobilen reste sig upp och la ifrån sig telefonen. Hon höjde volymen på radion där de just spelade ” Waka, waka” hennes favoritlåt för tillfället. Hon reste sig upp och dansade iväg till sitt rum. Pappa tittade efter henne och suckade lite samtidigt som han fortsatte att packa ner kläder och prylar i ungarnas väskor. Jesper och Josefin kom bärande på julklappar som de slagit in färdigt. Lillebror Rasmus hoppade runt dem och var jättenyfiken på om han skulle få något paket. Barnen var glada och förväntansfulla för det var alltid lika roligt att vara hos mormor och morfar. Att de skulle få träffa sina kusiner gjorde att det skulle bli megakul. Det var inte så ofta de kunde träffas.

Mamma Anna-Karin kom ut från köket med en smörgås i ena handen och sin ytterjacka i den andra. Med munnen full av smörgås gick hon in i rummet och gav Arne en puss och alla sina barn en kram innan hon gav sig av till jobbet på Kappa. Hon jobbade hela julen så de skulle inte träffas så mycket den här julhelgen.

Klockan var redan två. Nyheterna började på radion. Pappa satt sig i soffan mellan Jesper och Josefin som tryckt ner sina paket i julklappssäcken. På nyheterna surrade de om krig i Afghanistan och om hur svenska militärer har det på sin arbetsplats. Plötsligt sa Josefin

”Varför får man aldrig höra några roliga nyheter”? Jesper tittade på sin syster och sa:

”Det förstår du väl, det är ju det här som händer. Om det inte fanns några krig skulle de inte prata om krig på nyheterna. Om världen skulle bli bättre och roligare så skulle vi få höra roliga nyheter.” De tre i soffan fortsatte att lyssna på nyheterna”. …I Norrland så har flera hushåll drabbats av inbrott. Bara i Piteå har närmare 40 inbrott rapporterats till polisen”.

”Ja, de passar på nu när folk åker bort under julhelgen säger pappa Arne. Det kanske är tur att jag inte ska sova över hos mormor utan åker hem ikväll”.

Till sist var alla klara för att åka iväg. Bilen var fullpackad med paket och grejer. Rasmus kunde knappt sitta still i sin bilbarnstol eftersom han var så ivrig att komma iväg. Det började redan skymma utomhus och fullmånen lyste kallt på himlen. Snön knarrade under bilens däck när den sakta rullade iväg från hemkvarteret på Djupviken. Termometern visade – 21 grader.

Hos mormor och morfar luktade det jul. Morfar höll på att smeta in skinkan med senap och ströbröd. Mormor klädde julgranen i rummet tillsammans med Philip och Bella. När Josefin och Jesper och deras syskon kom in blev det högljutt pladder. Alla pratade i mun på varandra och kusinerna kramade om varandra och stämningen var varm och glad. Efter en stund ropade morfar att det fanns varm choklad och ostsmörgåsar i köket. Barnen tömde snabbt faten med smörgåsar och Bella, Philip, Josefin och Jesper kom överens om att de skulle sticka ner till Pottan och åka bob. Evelina och Rasmus vill inte följa med, de ville hjälpa mormor att baka pepparkakor. De klädde på sig varmt innan de lånade mormor och morfars sparkar. Bobbarna tog de på släp. Josefin och Bella satt på sparkarna och Jesper och Philip fick sparka. Alla var glada och skratten ekade bland husen på deras väg till Pottan.

För att det skulle gå snabbare bestämde sig barnen för att ta genvägen förbi ödehuset. När de kom fram till ödehuset sprang Josefin fram till dörren. Hon tryckte ner dörrhandtaget. Dörren gick upp!

”Kom vi går in och kollar”. Sa Josefin. Jesper skakade på huvudet och fortsatte sakta framåt med sparken. Philip tittade tveksamt mot ödehuset och visste inte vad han ska göra.

”Kom nu Josefin.” Ropade Philip. Men Josefin syntes inte längre. Hon hade gått in utan att vänta på de andra. Philip ropade på Bella och Jesper och de tre barnen följde tveksamt efter Josefin in i huset. Allt knarrade i det gamla huset. Spindelnäten hängde från taket. Det var mörk, det enda som lyste upp huset var fullmånen. Plötsligt dök Josefin upp i en dörröppning:

”Visst är det coolt! Vi går upp och tittar vad som finns på övervåningen”. Med snabba steg sprang Josefin uppför trappan. De andra tvekade lite men följde efter. På övervåningen stod det gamla möbler som var gråa av damm. En del av golvet var upprivet så att man kunde se ner i köket. Färgflagor hängde från taket. Josefin stod framme vid fönstret och sa plötsligt:

”Kolla, det kommer en bil”. De andra sprang fram till fönstret och såg hur en gammal Volvo parkerade utanför huset. Ur bilen klev en tjej och en kille som var helt klädda i svarta byxor och jackor med uppdragna kapuschonger. Paret lyfte ut en stor säck ur bagageutrymmet som de hjälptes åt att bära in den i huset. På övervåningen ropade Jesper:

”Göm er och var knäpptysta!” Bella och Philip kastade sig bakom soffan medan Josefin kröp in i garderoben och stängde dörren. Jesper hittade först ingenstans att gömma sig men till sist ställde han sig bakom dörren. De hörde hur paret på undervåningen pratade med varandra men hörde inte riktigt vad de sa. De hörde hur de stökade omkring sen ropade tjejen:

”Göm det här!”. Det hördes hur en dörr öppnades och stängdes och sen hörde de hur de två lämnade huset. Barnen rusade fram till fönstret. Jesper tog fram papper och penna ur jackfickan och försökte se bilens registreringsnummer. JNG 30, mer hann han inte se innan Volvon fräste iväg.

Alla barnen sprang nedför trappan som knarrade oroväckande. Bella sa:

”Vi kollar vad de gömde”. Alla sprang omkring som yra höns och sökte. Plötsligt skrek Philip:

”Kom hit, jag hittade en säck”. Philip öppnade säcken och såg silverbestick, smycken, kameror, laptops och en massa pengar. Plötsligt sa Josefin:

”Kommer du ihåg Jesper, om tjuvarna vi hörde på radion? Tänk om vi har hittat tjuvgömman”. Bella tog fram telefonen och sa:

”Vi måste ju ringa polisen”. Hon slog 112 och när de svarade berättade Bella vad de sett och att de hittat en massa värdesaker i en säck. Tanten som svarade blev arg och sa till Bella att det var strängt förbjudet att busringa till 112 sen avbröts samtalet. Bella stod med telefonen i luften och med gapande mun.

”Hon trodde inte på mig, sa Bella”. Barnen kom överens om att åka tillbaka till mormor och morfar igen för att berätta allt för dem. Innan de for tog Bella ett kort med sin telefon på innehållet i säcken. Sen ställde sig alla barnen på sparkarna och sparkade tillbaka allt vad de kunde. När de kom fram till mormor och morfars kvarter såg de plötsligt den gamla bilen parkerad utanför ett av husen.

”Det är samma bil! säger Jesper. Kolla jag skrev ju ner registreringsnumret.” Han tar fram lappen ur fickan och kollar:

”JNG 305 det stämmer med det jag skrev ner.

”Det är ingen ide att ringa polisen ”säger Philip dom tror ju ändå inte på oss. ” Vi springer in och pratar med Arne. Alla barnen slänger ner sparkarna och bobbarna och springer allt vad dom kan till Arne. Barnen berättar de dem sett och visar fotot som Bella hade tagit på tjuvgodset i ödehuset. Arne ringer hastigt till polisen. Polisen kommer snabbt till huset och lyckas fånga tjuvarna.

De var de här tjuvarna som de hört om på nyheterna på radion. De hade åkt omkring i hela Norrbotten och gjort inbrott. Polisen hade jagat efter denna tjuvliga länge och var mycket tacksamma att barnen hade hittat dem. Jesper, Josefin, Bella och Philip fick jättemycket beröm för att de hjälpt polisen i det här arbetet. De hade också sagt att de skulle få en rejäl hittelön.

Till sist gick alla in i huset som luktade av nybakta pepparkakor. Mormor hade dukat fram all julmat och alla satte sig till bords och började äta. De pratade om det som hänt och alla var lite uppspelta. Plötsligt knackade det hårt på dörren och de hör någon ropa:

”God Jul, finns det några snälla barn här…”

fredag, november 26th, 2010

Kapitel 9, Tjuvar på badet.

                 Tjuvar på badet

Det är fredag morgon och klockan är 07.30. Josefin sitter i köket och går igenom engelskaläxan en sista gång. De har förhör idag på skolan. Då kommer Jesper ner han har just klätt på sig. Han undrar om Josefin vill följa med honom till Piteå Havsbad efter skolan och bada där på äventyrsbadet. Dom har sedan länge planerat att åka dit någon dag med det har aldrig blivit av. Josefin vill gärna följa med Jesper dit.

Till frukost äter de fil, flingor och en smörgås. Egentligen är inte Jesper så hungrig men han tvingar ändå i sig allt.

De går tillsammans till skolan. Det faller lätta snöflingor som försiktigt landar på marken.

På morgonen har de engelskaförhör både Jesper och Josefin får alla rätt. Sen räknar dom lite i matteboken och i slutet av dagen har de geografi. Skoldagen går ganska fort.

När de slutar för dagen skyndar sig Jesper och Josefin hem. De är ivriga och vill snabbt åka och bada. Dom packar snabbt varsin badpåse och ber sen mamma skjutsa dem till Äventyrsbadet.

Då de kommer fram går de in i varsitt omklädningsrum. Det är nästan ingen inne i tjejernas omklädningsrum förutom några mammor och några barn som står i duschen. Josefin tar på sig sin lila baddräkt och går sen ut till badet. Jesper står redan utanför och väntar. Han har gröna randiga badbyxor på sig. Först går dom för att åka vattenfallet. Den rutschkanan ser ungefär ut som ett vattenfall. Josefin åker först. Därefter kommer Jesper. Vattenfallet går snabbt och de är nere på nolltid. Jesper och Josefin badar länge och provar på alla rutschkanor. Efter ett tag blir de lite frusna så de sätter sig i bubbelpoolen en stund. 

De sitter där länge och snackar. Men sen blir Josefin sugen på glass.

–          Jesper följer du med mig till kiosken och köper en dajmstrut?

De vill han. En dajmstrut kostar nitton kronor så de betalar 38 kronor för båda glassarna. Då de ätit upp glassarna går båda till sina omklädningsrum för att duscha och byta om. Innan de går in säger Jesper:

–          Vi träffas utanför herrarnas om 20 minuter.

Jesper är snabb och blir klar på 10 minuter. Medans han väntar på Josefin sätter han sig på en stol som står i korridoren. Då han väntar sitter han och tittar på människorna som går förbi. Tre gamla tanter går förbi. Alla tre har alldeles vitt hår som är uppsatta i en stor knut. De drar varsin resväska efter sig. Det låter ganska högt då dom små hjulen rullar mot stengolvet.

Efter ett tag går också två städare förbi de drar en städvagn med stora svarta säckar på. I handen har dom varsin skurmopp. Men de ser inte riktigt ut som städare. Den ena har långt skägg och en ring i örat. Den andra har långt svart hår och massor av tatueringar på underarmarna. Deras städrockar ser för små ut och på fötterna har de kängor.

Sen ser han Josefin komma springande och hon skriker:

–          Någon har brutit upp alla skåp i omklädningsrummet och stulit pengar och mobiltelefoner!

Josefin är mycket arg och upprörd. Efter Josefin kommer det massa människor ut från omklädningsrummet. Alla har blivit av med sina pengar och mobiltelefoner. Alla är arga och upprörda precis som Josefin. Jesper blir lite fundersam. Han kommer att tänka på de där två mystiska städarna som gick förbi då han väntade på Josefin. De hade ju två stora svarta säckar det kanske är där alla saker finns. Han berättar allt för Josefin.

–          Kom!

säger Jesper vi skyndar oss och ser om vi kan hitta de mystiska städarna.

Först tittar de i restaurangen men där ser de inga spår efter städarna. Sen springer de in i foajén. Jesper och Josefin tittar ut genom fönstret till foajén och då ser de smala hjulspår från städvagnen som leder ut i snön. De går ut och ser att spåren leda in bland stugorna i Piteå Havsbads stugby. Stugorna är tomma det är bara folk där på sommaren. Det har hunnit bli mörkt ute och de går längre och längre in bland stugorna. Det är kolsvart inne i alla stugor. Det börjar snöa lite lätt och det blir svårare och svårare att kunna se spåren. Men då ser de plötsligt ett svagt ljus lysa inne i en av stugorna. De smyger fram till stugan sakta och försiktigt. Josefin smyger fram till fönstret och kikar in.

Det sitter två män vid köksbordet. Då smyger Jesper fram bakom Josefins rygg och kikar in. Han ser direkt att det är de två städarna. Tvillingarna ser att männen sitter och plockar ur pengar ur en massa plånböcker och stoppar pengarna i en ICA kasse. På bordet ligger en stor hög med mobiltelefoner. Städaren med långt skägg stoppar ner alla mobiltelefoner i en ryggsäck. 

Jesper plockar fram sin mobiltelefon och ringer polisen. Jespers hand skakar när han trycker in siffrorna 112.

–          Hjälp! Det sitter två tjuvar i en av stugorna på Piteå Havsbad. De har stulit pengar och mobiltelefoner. Skicka en polisbil på en gång!

Då Jesper har lagt på ser han hur tjuvarna börjar ta på sig sina ytterkläder.

Ånej! Tänker Jesper poliserna kommer inte att hinna fram i tid.

Framför stugan står tjuvarnas bil. Det är en mörkblå gammal Toyota. Jesper och Josefin tittar in i baksätet och där ligger en massa tidningar och en stor vass kniv.  Jesper testar att öppna bildörren och den är öppen.  Han kryper snabbt in i baksätet, sliter åt sig kniven och sticker sen hål i alla fyra däcken på tjuvarnas bil. Precis då hör de hur dörren öppnas till stugan och de två tjuvarna kommer ut. Tjuvarna tittar förvånat på Jesper och Josefin.

–          Vad håller ni på med snorungar, vrålar tjuven med tatueringarna.

Då hörs ljudet av polissirener som kommer närmare och närmare.

Tjuvarna hoppar in i sin Toyota och försöker köra iväg men de kommer ingenstans eftersom de har punktering på alla fyra däcken.

Polisbilen sladdar in bredvid stugan med blåljusen tända. Två poliser hoppar ut ur polisbilen.

–          Vad är det som pågår här? Undrar poliserna.

Då svarar plötsligt en av tjuvarna:

–          De här två rackarungarna har skurit sönder alla däcken på våran bil. Jesper och Josefin tror inte sina öron. Josefin tar mod och försöker förklara för poliserna om stölden. Poliserna ser lite tveksamma ut och vet inte riktigt vem som talar sanning. Då säger Jesper:

–          Jag kan bevisa att de Josefin säger är sant.

Han plockar fram sin mobiltelefon och slår numret till Josefins mobil. Då börjar det ringa i ryggsäcken som en av tjuvarna har på ryggen.

En av poliserna går fram till tjuvarna, öppnar ryggsäcken och svarar i den ringande mobiltelefonen. Då skrattar Jesper och poliserna förstår hur allt har gått till. Poliserna tackar Jesper och Josefin för hjälpen och sätter in tjuvarna i polisbilen. Innan poliserna åker iväg ger de tillbaka mobilen till Josefin.

Josefin tar mobiltelefonen och ringer till sin mamma.

–          Hej mamma! Nu kan du komma och hämta oss för vi har badat klart.

–          Har ni haft det lugnt och skönt? Frågar hennes mamma.

–          Jajamensan svarar Josefin, vi har haft det väldigt lugnt och skönt, men vi har en del att berätta när vi kommer hem.

torsdag, november 25th, 2010

Kapitel 8, Jesper och Josefin

Det var höst och mörkt ute. Josefin och Jesper vaknade klockan sju en fredag morgon. Efter frukosten cyklade de till skolan som vanligt. Första lektionen började med matte. Resten av skol- dagen var ovanligt rolig för att de fick prova olika instrument på musiken.

Efter skolan cyklade Jesper och Josefin hem. När de kom hem så såg de en lapp på bordet som mamma hade skrivit:

JAG ÄR PÅ JOBBET OCH JAG JOBBAR SENT. PAPPA ÄR PÅ ETT MÖTE. TA RESTERNA FRÅN IGÅR OCH VÄRM DOM.

KRAM/ MAMMA!

 

Jesper gick fram till kylen och tog fram fisken och potatisen. Josefin sneglade på fisken.

” Jag vill inte ha! ” sade Josefin irriterat till Jesper.

” Du måste. Vi har inte något annat att äta.  Mamma sa att vi skulle värma den här maten!”

 Jesper stoppade in maten i mikron. Josefin vägrade att ta mat på sin tallrik och gick upp på sitt rum. Jesper började att äta och brydde sig inte mer om Josefin. Efter ett tag kom deras mamma hem och såg bara en tallrik på diskbänken. Hon gick upp till Jesper och Josefins rum och frågade ifall de har ätit.

 ”Josefin har inte ätit” sa Jesper.

”Det har jag visst!” sa Josefin irriterat.

”Jag såg då bara en smutsig tallrik på diskbänken!”

”Men det var ju min. Varför skyller du bara på mig?” frågade Josefin sin mamma.

”Jag skyller inte på dig!” 

”Nähä, som att du inte gör? Igår så brydde du dig bara om Jesper, Rasmus och Evelina. Du bryr dig aldrig om mig!” skrek hon.  Rasmus kom in och avbröt snacket.

”Mamma, kan jag få en glass?”

”Jo, det kan du få. Vill ni också ha det?” sa mamma och sneglade på Josefin.

”Nä, tack, jag vill inte ha! ” sa Josefin och såg surt på sin mamma.

”Inte jag heller” sa Jesper.

Det hade bli kväll och Josefin och Jesper satt på sitt rum.

”Jesper, tycker du att mamma bryr sig om mig?” frågade Josefin svagt.

”Hurså?” svarade han.

”Jag tycker att mamma och pappa bryr sig mycket mer om er än om mig. Att jag inte är lika viktig som er!”

Jesper svarade inte. Ungefär en timme efter hade de lagt sig. Jesper somnade direkt. Josefin låg vaken länge och tänkte på bråket. Hon hade till sist börjat packa ner kläder i en sportväska. Hon tog fram penna, papper och började skriva:

JESPER!

JAG BLIR BORTA ETT TAG. RYMT, KAN MAN SÄGA. MEN NÅN GÅNG KOMMER JAG HEM. MEN VET INTE NÄR.

JAG TÄNKTER INTE SÄGA VAR, MEN NÅNSTANS.

VAR SNÄLL ATT INTE BERÄTTA FÖR NÅGON!

Hejdå!

 

 

Josefin lämnade lappen på Jespers skrivbord. Hon hade stått och beundrat lappen en lång stund, innan hon smög hon ut i hallen och öppnade dörren. Hon tog den första bussen som kom. Nu var hon på väg till Bergsviken hos sina kusiner. De bodde på Sommar- vägen 45. När bussen hade stannat var hon tvungen att gå en bit för att komma fram till deras hus. När hon var framme så gick hon till Emmas fönster. Hon nådde inte upp så hon plockade upp en kotte från marken och kastade den på glaset. Man såg att Emma reagerade på ljudet för hon drog upp rullgardinen efter en stund. När hon öppnat fönstret så frågade hon Josefin vad hon gjorde hemma hos henne! Josefin svarade:

” Kan jag få bo hos er ett tag?”

”Vänta, jag går ner och öppnar dörren”

Josefin gick till fram till dörren och väntade på att hon skulle öppna. Till slut öppnade hon. De gick in till hallen och Josefin tog av sig ytterkläderna.  På väg upp till Emmas rum så vaknade Emmas bror, Jonas. Det var Emmas galna brorsa. Han hade vaknat av ljudet i trappan. När de just stängt dörren in till Emmas rum så knackade han på dörren. Han hade öppnat utan att någon hade sagt att det var ok.

”Josefin, vad gör du här?” sa han till Josefin förvånat.

”Jag blev så trött på att vara hemma hela tiden, så jag tänkte vara här ett tag om jag får för er. I alla fall till imorgon!”

Jonas svarade inte. Han stängde dörren och gick till sitt rum. Emma hade en bäddsoffa som Josefin kunde sova på. Hon gick och tog fram täcke, kudde och lakan.

Nästa dag vaknade Emma och Josefin av att Jesper kom in i hennes rum.

”Jag tänkte väl att du var här!” sa Jesper till Josefin.

”Hur kan du vetat de då?” frågade Josefin.

”För att Emma är din bästa vän.”

”Ja, det var smart men jag tänker inte fara hem om du tror de!” sa Josefin.

” Mamma är orolig. Hon bryr sig lika mycket om dig som hon bryr sig om hela familjen!” sa Jesper.

”Men jag stannar här” svarade Josefin.

”Jag far hem i alla fall och berättar var du är”

”Men kom igen. Varför ska jag inte få vara här för dig?” sa hon irriterat.

”För att jag bryr mig om dig. Det fattar du väl?”

”Nej, jag gör tydligen inte det!” svarade hon med hes röst.

Josefin började lägga tillbaka sina kläder i sin sportväska.

”’Okej, vi tar första bästa buss som går hem. Förresten, hur tog du dig hit?”

”Bussen” svarade Jesper snabbt.

Josefin och Emma åt frukost. Även Jesper. Han hade inte ätit något innan han kom dit.

Efter en kvart så var Josefin och Jesper på väg till busskuren. De hade gått på den smala grusvägen. När de kom fram till busskuren väntade de ett tag innan den färgglada bussen kom. En kvart senare klev de av på Djupviken. När de svängde in vid postlådan kom mamma och pappa springandes ut och kramade om sina barn.

”Var har du varit?” frågade mamma som nästan grät.

”Jag lovar, jag kommer aldrig göra om det!” sa Josefin snyftande.

torsdag, november 25th, 2010

Kapitel 7, Jesper på nätet

                       Jesper och Josefin

 Jesper på nätet…

Det var en tidig morgon för Jesper och Josefin. De vaknade av att Rasmus lekte i deras rum. De båda skrek

”Ut här ifrån!”

Men han bara fortsatte att leka. Men sedan sa han surt

”men ni ska ju till skolan!”

och gick därifrån med tunga steg.

Jesper kollade på klockan den var 8.15. Det betydde en kvart tills skolan började. Inte bra tänkte han för sig själv. Han rusade nerför trappan och greppade tag i sin varma choklad och sin ostmacka som låg på det bruna bordet. Därefter kom Josefin med sin tröja och hade den ut och in. Hon verkade ganska stressad.

När de var klara var det bara 5 minuter kvar för dem att gå till busstationen. Josefin tog sin rosa väska med en häst på. Jesper hade en svart väska.

De sprang så snabbt de bara kunde. När de kom fram stod det redan en buss och väntade på dem. Framme på skolan så var det inga barn ute. När de kom in i klassrummet hade redan alla börjat med sin datortimme. Jesper tog den sista datorn som var kvar. Efter fem minuter kom det upp en röd ruta där det stod: mattias.westerlof@home.se

Han skrev ner ned det på en lapp och sedan stoppade han den i fickan innan fröken hann märka det.

Resten av dagen gick väldigt långsamt. Han ville ju hem och kolla upp vem det var som hette Mattias! Eller vänta nu det kanske var en gammal kompis…

Då han kom hem så satte han sig vid sin svarta laptop. Sedan gick han in på MSN där han lade till Mattias.

Det första Jesper skrev till Mattias var att han skulle skicka en bild på sig själv. Han skrev vänta… sedan kom det upp en ung kille i Jespers ålder. Han hade ljust hår, blå ögon och ett väldigt rufsigt hår.

Jesper frågade massor av saker till Mattias. Sedan så frågade Mattias en sak som inte Jesper hade förväntat sig… Han undrade om de kunde mötas i det gamla ödetorpet i skogen. Jesper tänkte och ropade på Josefin som stod och färgade sitt hår.

 ”Jaja jag kommer snart” skrek Josefin

 ”NÄÄ, kom nu…” svarade Jesper

”Ja måste ju skölja ut färgen!” sa Josefin

 ”Om du inte kommer tar jag allt ditt smink!” sa Jesper hotfullt

När hon kom innanför dörren så rann den röda färgen nerför hennes bleka ansikte. Jesper höll på att skratta ihjäl sig för att hon såg ut som en randig tiger.

”Vad är det?” ”vad behöver du hjälp med? ” undrade Josefin

Jag tror det här är min gamla kompis och jag tänker fara till ödetorpet kl. 17.00 efter maten”

 ”Om mamma undrar var jag är så säg att jag är hos en kompis” sa Jesper till Josefin

 ”Jag ska också fara till en kompis så du får skriva en lapp” svarade Josefin.

Jesper satte sig vid det bruna runda bordet och skrev en lapp till sin mamma.

 Lappen

Kära mamma:

Jag är hos en kompis… Vi ska till öde torpet.
Vi har tänkt sova över där inatt men du behöver inte vara orolig.
 Kram Jesper <

Jesper började gå till dörren. Han tog på sig sina svarta DC skor och sin bruna jacka. Han gick mot den bruna, fallfärdiga bodan och hämtade sin blå cykel. 

Han cyklade uppför en backe till den smala asfaltsvägen och svängde sedan in mot den leriga grusvägen. Sedan cyklade han

1 km rakt fram och då var han framme vid det kusliga ödetorpet. Där stod Mattias och väntade. Jesper fick en kuslig känsla. Han såg inte ut så där som han gjorde på bilden. Han tänkte precis vända cykeln och cykla hem när Mattias sprang efter honom och slog ner honom från cykeln. Slaget träffade precis på näsan. Jesper låg på marken och det dunkade i näsan. Blodet rann nerför hans ansikte.

Mattias skrattade

”din dumma unge nu ska du bara bindas ihop hur kunde du gå på mitt skämt”.

Han tog runt Jespers hals och lyfte han tre dm från marken. Jesper gråter, tårarna rinner nerför hans kinder blodet har redan hunnit torkat. Josefin hade precis hunnit uppför trappan till sitt hus. Hon hör något inne i huset som skrämde hon. Det låter som någon gråter. Hon öppnade dörren försiktigt. När hon öppnade dörren försiktigt därinne såg hon hennes mamma och pappa fast bundna i varandra. Mamma grät och pappa hade blivigt slagen, bredvid hennes mamma och pappa ser hon en man som är klädd i svarta kläder och mycket guld i tänderna. Josefin stängde snabbt dörren och sprang därifrån. Hon tog ut sin cykel från deras boda. När cykeln var ute hörde hon steg bakom sig. Hon tittade bakåt, det var mannen … Hon cyklade så fort hon kan. Sedan såg hon mannen som hoppade in i sin skåpbil och körde efter henne. Hon cyklade in på den leriga grusvägen. Men mannen såg inte vägen där Josefin körde in på så att han körde förbi grusvägen.  Josefin cyklade 1 km rakt fram och sedan kände hon att det började lukta bensin. Hon cyklade en bit till därefter såg hon ödetorpet. Hon lade cykeln bakom en gran. Sedan kryper hon i det långa gräset och kom fram till det kusliga huset. Efter detta såg hon en till man i den öppna dörren till ödehuset. Hon såg också Jesper som låg fastbunden på golvet. Mannen höll i en svart dunk med en vit döskalle på! Hon förstod på direkten att han tänkte döda honom. Vad ska skulle hon göra nu ?
 Hon såg att han hällde ut hela dunken på Jesper. Sedan tände han på mattan som låg alldeles bredvid Jesper. Josefin började gråta, hon insåg att det skulle vara försent …

Hon måste ha en plan. Hon såg en stor sten. Hon tog upp den, sedan kastade hon den på mannens skåpbil.
 Mannen skrek

 ”VAD HÄNDER?”

Han sprang till sin skåpbil och Josefin sprang in i huset och hämtade Jesper. Hon såg en blodig kniv i hörnet och greppade den. Hon skar upp repen och räddade Jesper. Sedan kröp de till sina cyklar och cyklade i full fart hem. På deras gård stod inte längre skåpbilen kvar. De gick in och Jesper lossade repen på deras mamma och pappa. Därefter ropade Jesper
RASMUS!
Då öppnades ytterdörren och där stod deras storasyster och hennes pojkvän och frågade:
”vad håller ni på med?”
Josefin gick och ringde till polisen. Efter en kvart så anlände polisen.
”Ni behöver inte oroa er vi ska ta fast de där två för de har varit på rymmen jätte länge nu”
Nu måste jag gå jag måste fara för vi har bovar att leta efter!

Nästa dag så stod det i morgon tidningen att bovarna hade häktats igår kväll 23.27.

torsdag, november 25th, 2010

Kapitel 6, Mot framtiden! – och tillbaka igen

Nästa morgon vaknade Josefin av att Jesper snarkade högljutt. Han vände sig besvärat, han drömde nog en mardröm. Det är nog bäst att jag väcker honom, tänkte Josefin och ruskade till Jesper. Han vaknade med ett ryck och var mycket andfådd.

”Vad drömde du?” frågade Josefin när han hade hämtat andan en aning.

”Jag drömde… att jag var en köttbulle, först dränktes jag i mos så att jag fick syrebrist, sedan skulle DU äta upp MIG!”

”Du är allt konstig du!” sa Josefin och började klä på sig.

”Är det någon i detta hus som är konstig så är det ju du!” sa Jesper och kastade sin kudde mot Josefin, men han missade.

”Minns du att vi ska till Svante och Tova idag! Jag vet vad vi kan leka! Kurragömma! Det finns jättebra gömställen där!”

”Jaa, vilken bra idé!” sa Jesper och började klä på sig, han också.

Josefin tog på sig Turkosa jeans-tights, sin svarta kjol, sin rosa t-shirt och sin gröna kofta. Jesper tog på sig sin svarta DC-tröja och ett par svarta jeans. Anna-Karin kom in i rummet och drog upp rullgardinen.

”Vi ska ju till Tova och Svante idag! Det ska bli kul! Men vi måste skynda oss för att inte komma försent. Kom nu och ät frukost innan gröten blir kall!” sa mamma och gick ut ur rummet.

De gick ner till köket och satte sig ner vid varsin gröttallrik.

”Vad ska ni göra hos kusinerna då?” frågade pappa Arne.

”Lhekhta khurlrha ghuhmhma” sa Josefin med munnen full av gröt.

”Leka kurragömma” rättade Jesper.

”Juschte!”

”Nu måste vi skynda oss, det är bara fem minuter tills vi ska vara där! Och hörni! Jag fick höra att vi fick sova över där! Det ska väl bli kul?” sa mamma och tog våra tomma tallrikar och ställde dem på diskbänken.

Alla gick ut i hallen och började klä på sig ytterkläderna.

När de var klara satte sig alla in i den stora, silvriga Mercedesen

och bilen började rulla mot Stamgränd 8!

Efter en stunds bilfärd var de äntligen framme vid det stora,

röda, tvåvåningshuset.

”Äntligen! Det tog ju åååår!” sa Josefin och spände lös

säkerhetsbältet.

”Det tog bara några minuter ju!” sa mamma och smällde igen dörren.

”Men ändååå!”

De gick in på infarten, upp på bron och knackade på.

Svantes mamma öppnade nästan direkt. Vi gick in och Josefin och Jesper gick upp på Svantes rum och där väntade både Svante och Tova.

”Heeej!” nästan skrek Josefin. ”Jag vet vad vi kan leka! Kurragömma!”

”Ja, det var en bra idé” sa alla i kör.

De bestämde vem som skulle börja räkna och det blev Svante.

”Man får gömma sig överallt i huset, inklusive vinden och källaren. Men inte ute” sa Svante.

Han gick till ett hörn och började räkna.

”1… 2… 3…”

Hörde Jesper och Josefin när de sprang mot den utfällbara trappan som ledde till vindan.

 Luckan var ganska liten, Josefin tog sig snabbt upp till vinden men Jesper tog sig inte in.

Josefin tog tag i Jespers klibbiga hand och drog medan de hörde Svante som räknade högt ”… 20… 21… 22…23…24… ”.

Josefin tog i allt hon kunde och med ett ryck kom Jesper in på vinden. Ingen var beredd på det så båda slungades bakåt och stötte i mot någonting som såg ut som en metallburk. Ögonblicket efter det befann de sig i en smal, mörk gränd.

”Var är vi?” sa Jesper med darrande röst.

”Jag vet inte. Kom! Vi går någonstans och ser vart vi kommer!” De hörde buller som troligen kom från en stad, de följde ljudet och fick svar på sin fråga när de kom ut. De såg svävande bilar, cyklar utan hjul och även stolar som var en halv meter ovanför marken.

”W-w-wow!” stammade Jesper.

“Det kan man lugnt säga, var är vi?” svarade Josefin helt chockat.

De såg en man som gick över en väg. Han var lång och lite rund om magen. Det grå skägget var nästan dubbelt så långt som han själv och släpade på marken efter honom.

”Han verkar vara snäll” sa Josefin och pekade på mannen. ”Vi går och frågar vilket år det är”

”Njaa, kan vi inte bara försöka ta oss tillbaka.” sa Jesper tveksamt.

”Nä, men kom nu! Han lär ju inte förvandlas till ett lejon eller något sånt” sa Josefin och började gå mot gubbmannen.

Jesper vågade inte vara själv så han följde efter Josefin ändå.

”Hejsan! Vilket år är det nu och vad är klockan?” sa Josefin när de kom fram till gubben.

Mannen tittade ner på våra kläder och fick ett misstänkt uttryck i ansiktet.

”Ni är inte från den här tiden, va?”

”Ööh, njoo… tror jag” sa Josefin väldigt osäkert.

”Jag har letat länge efter er” sa gubbmannen och log hemlighetsfullt.

Plötsligt började mannen krympa, och en stor lejonman växte fram runt huvudet. Efter några sekunder stod ett stort lejon, lika stort som en shetlandsponny (liten ponny), framför dem.

”Det är år 4321, och klockan är middagsdags!” röt jättelejonet och tog ett språng mot Jesper och Josefin. Josefin, som stod framför Jesper, hann inte backa nog mycket och fick ett stort rivsår på armen. Det blödde väldigt mycket, och det förbättrade ju inte saken det blev ett tydligt luktspår för hästlejonet.

”Vad var det du sa egentligen?!” sa Jesper.

”Hur skulle jag kunna veta det?!” svarade Josefin

Efter att de kommit runt ett hörn välte de en hög med soptunnor för att stänga in lejonet, men lejonet hoppade över det som om det hade varit en pinne.

Som om någon vred huvudet på Jesper tittade han bakåt och såg en vacker syn. Metallburken!

”Josefin! Josefin! Metallburken!” skrek Jesper framåt.

”Va? Jaa! Vi måste springa runt och få tag på den på något sätt!” ropade Josefin tillbaka.

Hon hittade en lång, ganska vass pinne intill en byggnad och plockade upp den i farten.

”Vänd om och spring förbi lejonet, jag uppehåller honom!” sa Josefin, vände om och hoppade stavhopp upp på hästgubbmanlejonet. Hon drog allt hon orkade i manen på lejonet och började bocka. Josefin hade provat på en låtsas rodeo så hon vet hur man ska göra. Man ska hålla i sig med en hand och hålla balansen med den andra, och såklart inte ramla av.

Mitt i allting såg hon Jesper springa förbi.

”Nu! Kom!” ropade Jesper

Josefin hukade sig och kastade sig ut i luften och ner mot marken. Hon började springa direkt och såklart kom lejonet efter. De letade efter en knapp eller något i den stilen. Just när de hittade den kom lejonet fram och lyckades få en tass på Jesper och följde med dem tillbaka till 2010. Efter ett ögonblick var dem tillbaka på Svantes och Tovas vind.

”… 25… 26… 27… 28… 29… 30! Nu kommer jag!” hörde de Svante räkna under dem. De väntade tills han hade gått och berättade för lejonet att han hade åkt tillbaka i tiden till 2010 och att han måste stanna här och vara tyst tills han kunde åka tillbaka till sin egen tid. Plötsligt öppnades luckan och ett bekant huvud tittade upp med ett leende på läpparna, men det försvann när han såg vad som fanns bredvid oss.

”Mamma! Mamma! Vi har ett stort lejon på vinden!” skrek Svante ner för trappan.

”Nej! Tyst! Vi kan förklara!” väste Josefin.

”Vad är det älskling?” ropade Svantes mamma.

”Ööh, inget!” sa Svante nervöst.

Jesper och Josefin berättade vad dem hade varit med om och Svante tyckte att det var väldigt konstigt. Men det mest otroliga var att han faktiskt trodde på det. Vi lyckades få tillbaka lejonet och Svante fortsatte leta.

”Förresten! Hittad Josefin! Hittad Jesper!” sa Svante och skrattade…

torsdag, november 25th, 2010

Kapitel 5, Äventyret i Bergsviken

Äventyret i Bergsviken

”På torsdag eftermiddag så ska vi till våra kusiner för att mamma och pappa far till London tidigt på fredag morgon. Dit far de för att julhandla. De vill vara i god tid med julklapparna till familjen” säger Jesper till sin kompis Herman.
 ”Våra kusiner bor i bergsviken, på Höjdvägen 11. Vi ska fara dit efter skolan, och vi ska vara där till söndag eftermiddag” lägger Jesper till.
Herman suckade.
”Du och Josefin har ju så många kusiner och jag har bara två” sa Herman till Jesper.
”Vilka kusiner ska du till?” frågade Herman.
”Vi ska till Emil, Julia och Benjamin” svarade Jesper.
 ”Okej!”

Josefin jobbade sig sakta igenom skoldagen. Josefin tyckte att det gick för långsamt. Mattelektionen var långsam, det var engelskan också. Usch vad Josefin blev törstig. Josefin tog vattenkoppen och fyllde den och gick iväg till sin plats. Koppen var överfull så hon fick gå försiktigt. Hon snubblade till över en stol och vattnet flög över läraren. Läraren röt till.
 ”Joosefin!” röt hon.  
Alla kollade på Josefin.
”Kvarsittning i 30 min!!” skrek läraren till Josefin.
”Men, men jag ramlade ju bara!” sa hon.
Josefin sneglade bort mot Jespers plats. Han småskrattade åt Josefin. Men vi ska ju till våra kusiner! Josefin gick sakta till Jesper. “Vi ska ju till kusinerna efter skolan!” viskade hon till Jesper.
”Jag vet!” sa Jesper. Hon tittade på Herman som stod och tjuvlyssnade på vad Josefin och Jesper sa.

Usch, det här var jobbigt. Alla hade farit hem, Josefin var satt kvar. Klockan tickade jättesakta på väggen. Fröken hade gått för att hämta ett mattepapper så hon fick jobba extra. Men nu hade Josefin chansen. Fönstret stod på glänt. Om hon hoppade ut där kommer jag precis under fönstret på personalrummet. Josefin tog chansen. Hon hoppade ut. Det gjorde ont under fötterna när Josefin landade barfota på asfalten. Hon sprang. Tog upp mobilen och ringde Jesper.
”Hallå?” svarade han häpet.
 ”Hej, det är jag, var är du?” frågade Josefin
”På busstationen” sa Jesper.
”okej, vänta där, jag kommer” sa Josefin till honom. Han hann inte säga något mer för att Josefin la på.

Klockan var tio över två och vi stod på busstationen och väntade. Rasmus var så arg och gnällig. Han ville inte alls följa med till moster. Han hade trott att han skulle följa med till London.  Han var inte på bra humör och han gnällde hela tiden efter godis i kiosken.

Bussen rullade in till hållplatsen. Vi steg på. Jesper räckte fram en tjugokronorssedel till chauffören. Vi sökte efter en plats där vi kunde sitta alla tre. Men det fanns bara säten med två platser. Jesper och Rasmus satte sig tillsammans. Josefin hamnade bredvid en man.

Mamma och moster hade gjort upp att vi skulle träffa kusinerna på Ica Super Market som låg precis bakom busskuren skulle kliva av. Vi såg varann direkt. Josefin sprang fram till Julia och kramade om henne hårt. Vi gick direkt iväg hem till moster som väntade med maten. Det skulle bli köttfärssås och spagetti. Rasmus var fortfarande sur. Han väste att han inte ville vara hos moster. Han klagade på allting.

När vi kom fram till huset stod bordet framdukat med tallrikar och mat. Det stod också tre ljus på bordet.
”Pappa är inte hemma ikväll, han jobbar” sa Emil till oss.
 ”Okej” svarade Josefin medan hon kollade sig omkring i köket. ”Juste!” hörde vi moster ropa.
 ”Ketchupen är slut!” sa hon.
”Jag springer iväg och köper på Ica, jag är strax tillbaka. Ni kan börja äta utan ketchup”
 Det tyckte Rasmus var en dålig idé. Han tyckte att maten såg äcklig ut utan ketchup . Han ville inte äta alls.
”Köttfärssåsen ser äcklig ut. Den ser ut som snor” sa Rasmus.
”Det där var väldigt onödigt sagt ” skrek Josefin till Rasmus. Rasmus gallskrek och sprang ut genom dörren. Han smällde igen dörren hårt efter sig. Det chockerade oss inte, för att det var vanligt att Rasmus gjorde så där när han blev arg. Efter en kort stund hör vi att moster kom hem.
 ”Har allt gått väl?” frågade hon.
”Nej, Rasmus är sur har sprungit iväg. Men det är inte ovanligt, han brukar göra så” sa Josefin helt lugnt.
Moster spärrade upp ögonen.
”Vi måste ju leta efter honom!” sa moster helt stressat.
”Kom så letar vi!” sa moster. ”Han har säkert inte hunnit så långt” sa Jesper med en lugnande ton. Vi gick snabbt in till hallen. Satte på oss våra nya höstjackor och gympaskor. Det var väldigt mörkt ute. Rasmus syntes inte till. Moster skickade iväg Jesper och Julia för att leta vid pizzeria Gul och Blå. Josefin, Benjamin och Emil fick gå mot lekparken och Ica. Själv gick hon mot Preem. Vi hade ju också mobilerna med oss så vi skulle ringa om vi hittade honom. Vi träffades efter en halvtimme utanför deras hus. Ingen hade sett en skymt av Rasmus. Nu började vi alla bli oroliga på riktigt. Var kunde han vara? Vi fortsatte att leta men moster gick in och ringde till grannar och vänner i närheten och hörde om någon hade sett en liten pojke. Men ingen hade sett något.

Det var alldeles mörkt. Klockan var nu vid sju på kvällen. Det hade börjat blåsa och små, lätta, vita snöflingor virvlade ner på marken. Moster ringde polisen. De skickade en polispatrull med sökhundar.

Medan allt det här hände satt en ledsen liten pojke under en stor gran med yviga grenar. Rasmus hade sprungit iväg och till sist insåg han att han hade sprungit in i en skog och han visste inte hur han skulle hitta hem. Han frös, han var hungrig, hans fingrar var kalla och han hade inte ens någon jacka på sig. Tårarna strömmade nerför hans kinder. Men så hörde han plötsligt en hund skälla. Rasmus kröp fram för att se vart ljudet kom ifrån. Bakom hunden kom en tant. Hon blev chockad när hon fick se Rasmus. ”Men vad gör du här ute i kylan utan kläder?” frågade hon. Rasmus var stum, han kinder var våta av tårar. Tanten tog med sig Rasmus hem. Hon bodde några hus ifrån moster, men det visste inte Rasmus om. Hon rullade in honom i filtar och gav honom ost mackor och varm choklad. Sedan ringde hon till polisen och hörde om någon saknade en liten kille.

Polispatrullen fick meddelandet i sin polisradio. Polisbilen svängde in på gården där tanten bodde. Tanten öppnade dörren och under tiden ringde polisen till moster. Hon kom rusande in till dem och kramade Rasmus. Vilken lättnad det skulle inte vara roligt att behöva ringa till London för att berätta om något hade hänt.

Moster bar Rasmus hem till sig och värmde upp maten igen. Rasmus somnade av utmattning. Rasmus ville inte ha någon mat. Han var alldeles slut. Resten av helgen blev precis så bra som vi hade drömt om. Vi gjorde en massa roliga saker med kusinerna.

Fast på måndag hade Josefin en hel del att förklara för sin fröken…..