Archive for Kapitel 14

måndag, november 29th, 2010

kapitel 14, Gubben

Gubben

Det var en solig höstdag. Träden viskade till varandra. Jesper och Josefin var på väg till sina kusiner. Det gick sakta och kollade på allt. Dom såg en gubbe som höll en hund i halsbandet. Gubben var klädd i en svart jacka och jeans. Hunden skällde massor. Josefin sprang dit för hon gillade hundar.

”Var snällare mot hunden” sa Josefin.

”Jag gör vad jag vill med hunden”, sa gubben. Han tog ett stadigt grepp i Josefins jacka och sa med långsamma ord.

”Fattar du det”, sa gubben. Han släppte Josefin och fortsatte gå men hunden i halsbandet.

”Kom vi följer efter”, sa Josefin.

Jesper hade varit tyst länge. Han hade inte vågat säga nått. ”Okej”, sa han motvilligt. Dom sprang efter. Gubben gick mot badsjön som de brukade bada vid. Dom fortsatte att följa efter men nu på en stig. Det var ju alldeles för kallt för att bada. Det börjar snart bli is på vattnet. 
”Kolla han tänker dränka hunden”, sa Josefin.

Josefin hade gått före, för Jesper tycker det var läskig. Han hade kommit en bra bit efter och nu började han spinga. Han snubblade över en pinne. Gubben drog en hastig blick över axeln. Så hastig att Jesper inte han gömma sig. Gubben såg Jesper. Josefin gömde sig bakom ett träd för nu kom gubben. Han mumlade för sig själv något om att han måste vara mer försiktig. Nu tog han samma grepp som han gjorde på Josefin.

”Har du sett en flicka som är smal och har kort klippt ljust hår”, sa gubben.

”Neej”, stakade Jesper fram.

”Är du helt säker på det”, sa gubben.

 ”Jaa”, sa Jesper.

”Jag tror inte det, du får följa med mig till stugan”, sa gubben. Han tog Jesper i kragen och släpade honom till en bil.

 ”Jag kan faktiskt gå själv”, sa Jesper.

”Men då kanske du springer iväg och berättar för polisen att jag själ hundvalpar, och dränker dem”, sa gubben.  Jesper kollade på gubben på bilen som de nog skulle gå in i. Den var röd Honda som inte såg så snygg ut.

 ”Vill du sitta fram eller bak”, sa gubben. Jesper tänkte en stund sen sa han:

”Jag vill helst sitta bak”. Jesper ville helst inte sitta bredvid gubben. Han gick in i bilen. Det luktade nån blandning mellan hund, jakt och fiske.

”Vad heter du”, frågade Jesper gubben.

 ”Jag vill helst inte säga mitt namn för då kan du säga det till polisen och du vet, men du kan kalla mig glassen för jag älskar glass”, sa gubben.

”Vad ska du göra med mig”, sa Jesper.

”Jag ska bara säga några saker till dig”, sa gubben.

”Vad?”, sa Jesper.

”Det får du se”, sa (glassen).

 ”Men”, sa Jesper.

”Tyst med dig nu så kanske du får gå idag”, sa glassen. Det var tyst ganska länge men efter ungefär en halvtimme var vi framme.

***

Josefin var fortfarande gömd bakom trädet. Hon visste inte hur länge hon har gömt sig bakom trädet. Kanske fem minuter eller en timme. Men hon var ganska säker på att gubben hade gått. Hon gick hem. Var kunde Jesper vara? Hade han blivit kidnappad av gubben?

***

”Du är framme”, sa gubben och gick ut.

 ”Gå in där och vänta på mig jag ska bara på dass”, sa Glassen. Jesper gjorde som han hade blivit tillsagd. Inne i stugan var det en stark lukt av hund. Det fanns en spis en säng och ett litet bord. På tomten fanns det en brunn. Han passade på att snoka lite. Han kollade om det fanns något under täcket men det fanns det inte. Men när han skulle gå och sätta sig fick han syn på en lucka i golvet. Han försökte lyfta på luckan men den var för tung. Men han hörde skall där nere. Nej, glassen kommer. Han satte sig snabbt på en pinnstol som stod bredvid det lilla bordet. Glassen kom in.

”Jag vill bara säga att du inte får följa efter mig”.

”Jag gillar inte att vara dum mot små barn men nu måste jag, du får stanna här under natten imorgon hoppas jag att du har lärt dig att du inte ska följa efter mig”, sa Glassen.

”Men”, sa Jesper.

”Nu blir det så här inga men”, sa Glassen med arg röst. Efter det gick han. Jesper försökte lyfta på luckan igen men då tappade han mobilen som han hade i fickan.

”Yes”, sa han så högt han. Han slog numret till Josefin.

”Hallå”, sa Josefin.

”Hej”, sa Jesper. Kan du hämta mig i skogen. Han beskrev hur man skulle fara för att komma till stugan som han var inlåst i. På ungefär tio minuter kom Josefin. Hon knackade på dörren. Men hon kunde inte komma in för den var låst.

”Ring 112”, skrek Jesper. Josefin slog 112.

 ”Kom så fort ni kan”, sa Josefin. Josefin berättade var de var och vad som hade hänt. Polisen kom väldigt fort. Jesper fick fara till sjukhuset för att kolla om nåt var fel.

 När de berättade för deras mamma och pappa gapade dom. Dom fick veta varför gubben dränkte hundarna. Det var för att han tyckte de skällde så mycket, och i stugan fanns det en lucka och nere där gömde han hundarna. När det var hemma och satt vid köksbordet kom de Josefin ihåg en sak.

”Minns du var vi var på väg”, sa Josefin.

 ”Nej”, sa Jesper.

”Till Moa och Oskar, såklart”, sa Josefin. Moa och Oskar var deras kusiner. De sprang så fort det kunde dit. När de kom så frågade Moa om de ville ha en glass.

 ”Ja jätte gärna”, sa Jesper. Jesper fick en knuff av Josefin.

”Bete dig inte som om du är en varg”, sa Jesper.

”Det skulle smaka gott”, sa Jesper. Deras mamma ringde och sa att de inte fick vara nå längre. När de kom hem så hade mamma Anna-Karin köpt en katt åt Jesper och Josefin som belöning.

”Tack tack tack”, sa Josefin. Jesper var inte lika imponerad.

”Men kom ihåg att den måste vara ute och när ni har varit med den ska ni duscha”, sa mamma. Josefin tog den svarta katten och sprang ut. Hon lekte med katten varje dag på hela året.  Jesper fick jätte många böcker bl.a. en tjejbok, en engelska bok och en uppslagsbok. Det blev han mycket nöjdare över än kattungen.