Archive for kapitel 18

måndag, november 29th, 2010

Kapitel 18, Mörkersnattaren

Mörkersnattaren

Jesper och Josefin skulle på semester till Stockholm. Det höll på att packa ihop för den stora resan. Mamma ville ta med allt. Skopet i köket, soffan i vardagsrummet och allt. Men det gick ju så klart inte. Pappa var stressad och packade, han kastade in kläderna i resväskan. Josefin var på sitt rum och packade, sitt hopprep, sin kortlek och allt annat. Jesper packade så klart ner massor med böcker, skrivhäften och pennor i olika färger. När det hade packat klart hoppade de in i bilen och for i väg. Josefin hade långtråkigt i bilen. Jesper satt och läste en bok.

”Undra om det finns en mördare i närheten! Eller en spion som vill krossa hotellet!” sa Josefin så rysligt att Jesper hoppade till.

”Det gör det inte”, sa Jesper och gäspade.

”Man vet aldrig”, sa mamma. Josefin tittade ut genom fönstret och suckade. Det blir en paus i Umeå.

”Här ska vi stanna” sa pappa och pekade på en trasig bänk med ett bord mitt i skogen. Josefin tittar sig runt

”Vi kanske träffar en BJÖRN! Josefin tittade på Jesper som hoppar till igen.

”Sluta”, sa Jesper och gav en arg blick till Josefin. Mamma packade upp mackor och la ut det på bordet.

”Åh, när är vi framme? Är det långt kvar?” tjatade Rasmus och hoppade upp och ner. Mamma var tyst. Pappa satt på den trasiga bänken som knakade, och åt en macka. Evelina satt på en sten och tjurade.

”Jag tror jag såg något, kanske en björn!” sa Josefin och försökte övertyga Jesper att det var en. Men det gick inte.

”Den var mörk, stor och brun”, försökte Josefin, ”och tjock!” ”Lägg av!”, sa Jesper och gick där ifrån stirrande i sin bok. Tråkmåns! Tänkte Josefin och sparkade på en pinne.

”Vi åker nu”, sa mamma och packade ihop de smörgåsar som blev över.

”In i bilen allihop”. Nu fortsatte bilresan. Om några timmar var det framme.

”Det här är hotellet”, sa pappa och pekade på ett stort hus med fönster.

”Oj så stort och kanske farligt”, sa Josefin och knuffade till Jesper.

”Knappast”, sa han och läste på. Mamma bar på stora resväskan, pappa tog den andra stora väskan, Evelina bar på sin handväska, Rasmus tog sin lilla ryggsäck med spindelmannen på. Jesper och Josefin tog var sin ryggsäck. Det gick in i hotellet.

”Åh! Så stort!” sa Josefin. Det gick till en tjej som sa vilket rum de skulle bo i och gav dem  nyckeln.

”Nummer 46”, sa hon och gav dem en nyckel.

”Fyra är min oturssiffra. ”Det kommer hända något farligt!”, sa Josefin och tittade sig runt. Nu var de inne i rummet.

”Jag vill sova i soffan!” paxade Evelina. Alla hittade var sin plats att sova på. Två lika dana sängar fanns, där skulle Jesper och Josefin sova.

Nästan två på natten vaknade Josefin av att någon trampade utanför kiosken bredvid hotellet. Hon såg ut genom fönstret. Det var någon där! Vem skulle köpa godis mitt i natten! Det är ju inte ens öppet. Sedan såg hon att han hade en nyckel och låste upp dörren och gick in och tog allt godis.

”Vakna Jesper!” sa Josefin och knuffade honom.

”Va, vad vill du mitt i natten!”, sa Jesper vände ryggen mot henne.

”Det är någon där ute!!!” Nu vaknade Evelina.

”Tyst era grisapor!” sa hon och la kudden över huvudet. Josefin höll på att klä på sig. Hon gick ut. Jesper märkte ingenting, han hade somnat. Nu var det morgon och alla hade vaknat.

”Var är Josefin?” sa mamma och såg orolig ut.

”Du menar hon som var en grisapa i natt”, sa Evelina och skrattade. Josefin var ute och hade spanat. Spanat på killen som stulit. Han hade packat godis på en kärra hela natten. Men tillslut såg han henne! Sedan sprang han mot henne och drog henne bort till ett litet hus.  Inne var Josefin nu, inlåst i ett litet rum med allt godis i två stora kartonger. I ett brunt ostadigt hus.

”Så varför snattar du mitt i natten!”, sa han som hade släpat henne dit, Josefin förstod ingenting. Inte hade hon snattat, Det var väl han.  Någon kom in,

”Jag har den som har tagit allt godis!”, sa han och pekade på Josefin och pekade sedan på kartongerna. Sedan såg man vem som kom in, en polis!

”det var inte jag!”, sa Josefin och var så röd i ansiktet av ilska. Han trodde att det var hon som hade snattat!

”Fy skäms! Man snattar inte!” sa mamma när polisen berättat. ”Tjuv!”, sa Evelina och hade händerna i sidorna.

”Hon var ute i natt”, sa polisen.

”Nej! Det var inte jag!” Josefin gick till sin säng. Nästa natt var det Jespers tur att vakna mitt i natten. Han såg någon som var vid kiosken. Han kollade på Josefins säng. HON VAR INTE DÄR! Åh Josefin, varför ska du snatta, tänkte Jesper och somnade sedan. Josefin snattade inte, hon tänkte hämnas på killen som sa att det var hon, men hur?

På dagen hände samma sak. Killen som nämligen hette Ola hade upptäckt henne och tagit henne till sitt konstiga hus. Hade han ingen mamma, Eller?

”Vi måste åka hem om det håller på så här!” sa mamma och suckade.

”Du har förstört semestern!” sa Rasmus och var arg.

”Precis!” sa Evelina och var också arg.

”DET VAR INTE JAG!” Josefin var arg, argare än vanligt. Mycket argare än Evelina och Rasmus. Natten kom igen, Alla sov förutom Josefin så klart. Hon tänkte inte gå ut igen. Hon skulle stanna. På natten vaknade Jesper igen. Men det var meningen. Han tänkte kanske gå ut och spionera. Men han viste inte riktigt. Men han gjorde det. Han gick ut.

Han såg någon som var ute, Vem är det? tänkte Jesper, sedan såg han. Det var han som hade sagt att Josefin hade tagit allt i kiosken, OLA! Han tog lite godis i fickan och smet. Men Jesper, han sa

”STOPP!” Ola tittade bakåt och såg Jesper hoppa fram ur buskarna.

”Så det är du som är tjuven!” sa Jesper. Nu började Ola jaga Jesper. Han försökte fånga honom, och luras att det var han som hade stulit. Men Jesper är snabb. Han hann springa till deras rum och väcka alla.

”Förlåt för jag kallade dig för tjuv”, sa Evelina och kramade om Josefin.

”Du är en Hjälte!” sa Rasmus till Jesper. Ola hade fått ett samtal med polisen. Han säkert något straff fick. Så nu var allt över. Josefin och Jesper blev hjältar, Och det fick stanna kvar i Stockholm.

SLUT!