Archive for kapitel 28

tisdag, december 14th, 2010

Kapitel 28, Jesper, Josefin och myrstacken

Jesper, Josefin och myrstacken

En solig dag gick Jespers och Josefins familj på utflykt. Dom gick till skogen, det var svalt där.

Medan deras föräldrar dukade fram fika gick Jesper och Josefin och lekte. Dom lekte kurragömma . Jesper började räkna till hundra, Josefin sprang, plötsligt såg hon en stor myrstack. Hon tänkte,
” Vad händer med myrorna om jag sparkar i myrstacken?”
”Jag provar och ser”, sa hon till sig själv.
I nästa sekund sparkade Josefin så hårt hon kunde i myrstacken. I myrstacken blev det katastrof . Alla myror sprang kors och tvärs för att rädda myräggen. I samma ögonblick hörde hon Jesper ropa ”Hundra, nu kommer jag!!”.
Josefin skyndade sig för att gömma sig bakom en stor sten. När Jesper hittade Josefin hörde de mamma ropa:
”Fikat är klart!”
Under fikastunden lyssnade Josefin inte så mycket på vad de andra pratade om hon tänkte bara på vad hon hade gjort med myrstacken. De hade pratat i skolan om att myrorna måste jobba hårt för att få ihop en stor myrstack. Fröken hade sagt att det är riktigt dumt att sparka eller slå i en myrstack och nu hade hon gjort det.  Oj vad dumt tänkte hon.

När de nästan hade fikat klart börja det att blåsa massor och stora mörka moln började täcka himlen. Snabbt fick de plocka ihop sina saker för att skynda sig till bilen.

På kvällen låg Josefin och tänkte på att hon sparkat sönder myrstacken, hur dum får man vara? Det tog länge innan hon somnade. Till slut föll hon i sömn och drömde att hon var pytteliten och då kom det flera jättestora myror som invaderat deras kvarter. Dom sparkade och trampade sönder grannarnas hus. Det såg ut som att värsta stormen dragit fram. Tillslut stod myrorna utanför deras hus. Josefin visste precis vem de var ute efter. Just när de skulle trampa sönder huset, vaknade hon. Josefin var alldeles svettig och uppjagad. Hon sprang över till Jespers rum och väckte honom.
”Vakna, vakna dom är efter mig!” skrek Josefin.
Jesper gäspade och såg nyvaken ut.
”Vad är det? Är det redan morgon?” sa Jesper.
”Det är fem tons myror här utanför och de tänker ta sönder vårt hus!” sa Josefin med uppjagad röst.
”Men lugna ner dig och berätta vad som har hänt” sa en mer vaken Jesper. Sen berättade Josefin att hon hade sparkat sönder en myrstack i skogen och att hon drömt en mardröm om myror. ”Vi säger det till mamma och pappa, vet jag” sa Jesper.
”Nej nej! de kommer att bli jätte arga” sa Josefin.
”Vad ska vi göra då?” sa Jesper lite irriterat.
”Jag tycker vi går till skogen och ser hur det ser ut nu i myrstacken” sa Josefin. De smyger till köket och fixar saft och två mackor var till matsäck.
”Behöver vi något mer?” frågade Jesper.
”Ficklampa och spade kommer vi att behöva” svarade Josefin. I garaget fann de vad de sökte och smög ut.

I skogen var det blött och kallt. Det var fortfarande mörkt ute. Jesper kände sig en smula rädd men han sa inget till Josefin. Det gick in i skogen.
”Jag tror att det var här borta” sa Josefin och gick med raska steg mot myrstacken.
”Är du säker att det var det här hållet” sa Jesper andfått.  Josefin lyssna inte så noga utan fortsatte bara gå.
”Kan vi inte stanna och fika jag är hungrig” sa Jesper.
”Vi kommer aldrig att hitta den om vi ska stanna hela tiden” suckade Josefin.
”Det känns som vi gått flera mil runt i en cirkel” sa Jesper. Plötsligt skrek Josefin
”Där är det, bakom stenen är myrstacken”.
Hon sprang allt vad hon kunde mot stenen.
”Äntligen!” ropade Jesper som fick lite energi att orka springa efter Josefin. När de kom fram till myrstacken var det bara några myror som syntes till.
”Var är alla myror?” sa Josefin förtvivlat.
”Det här ser väl inte så farligt ut” sa Jesper så uppmuntrande som han kunde.
”På skolan sa ju fröken att det tar hur lång tid som helst att bygga upp en myrstack” sa Josefin med gråten i rösten.
”Men ska vi försöka fixa lite” sa Jesper för att muntra upp Josefin. Jesper tog spaden och började försöka att samla ihop barr. Josefin var lite tveksam till att det skulle gå att göra något med myrstacken. Efter ett tag kände sig Josefin nöjd.
”Jag tycker att vi gjort det som går med myrstacken” sa Josefin. Jesper tittade på Josefin
”Tycker du att vi kan fika nu?” sa Jesper. Josefin nickade instämmande. De hittar en fin plats med mjuk mossa under en gran.
”Vad mysigt, det blir som en koja” sa Josefin glatt. Det hade slutat regna och solen började titta fram det var riktigt härligt.
”Vet du vad Jesper?” sa Josefin.
”Det känns mycket bättre nu när vi sett till myrstacken” sa Josefin. ”Mmm” sa Jesper som var helt inne i sin smörgås han hade ju varit hungrig länge.
”Hör du? Det låter som att det kommer någon” sa Jesper.
”JESPER och JOSEFIN” hördes ett rop. ”Det är pappa” ropade Josefin som skyndade sig fram från granen.
”Här är vi!” skrek Jesper och Josefin i kör. Av lycka springer de och möter varandra och kramar varandra.
”Vi har varit så oroliga när ni inte var i era sängar” sa en lycklig pappa. Nu ska vi skynda oss hem och äta frukost tillsammans. Vid frukost bordet berättade Josefin om myrstacken, mardrömmen och vad de gjorde i skogen så tidigt på morgonen. Josefin kände sig mycket nöjd med deras arbete i skogen. Men aldrig mer kommer hon att röra i en myrstack, det är ett fantastiskt arbete myrorna gör.