Archive for Norrbyskolan

fredag, november 19th, 2010

Kapitel 3, Jesper och Josefin- ett äventyr hos faster Lisa, del 1

 Jesper vaknade en tidig lördagsmorgon. Klockan var 7 och en stor dag väntades. Jesper och Josefin skulle på utflykt till faster Lisa. Faster Lisa bodde på landet. Hon bodde i en liten by som heter Manjärv. De skulle sova i tält och grilla korv och pinnbröd. Jesper älskade pinnbröd. Speciellt när de är knapriga utanpå och degiga inuti.

” Nu är det  frukost” ropade mamma.

” Jag kommer,” sa Jesper.

Det gick dåligt att gå upp ur sängen. Speciellt på lördagsmorgon för då är man så trött efter en lång skolvecka. Men han klev upp tillslut. Josefin var redan uppe. Hon är en typisk morgon tjej. Hon är jämt uppe först av alla.

                                                               ***

Frukost mackorna blev brända ( som vanligt ). När dem blev brända så är det såklart pappa som gör dem, och när dem är nästan frysta så är det mamma som gör dem! Men idag så var de pappa som hade gjort dom. Efter frukost så började Jesper och Josefin att packa sin väska.

 Josefin packlista var;

  • Smink
  • Kläder
  • Berts Dagbok
  • Tandborste/tandkräm
  • Dagboken
  • Penna, sudd

Det var speciellt viktigt med sminket. Josefin är ju van att bo i stan i  Piteå och inte på landet så hon förstår inte att man inte behöver smink där.  Jespers packlista var;

  • Fiskespö/mask/drag
  • Kläder
  • Harry Potter böcker
  • Tandborste/tandkräm
  • Lasso

Efter dom hade packat klart så satte de sig i den röda skruttiga Volvon. Då hände det som absolut inte fick hända… motorstopp! … Dom hade bara en enda bil och dom hade inget verktyg att fixa motorn med! Farfar hade tagit alla verktyg till sin sommarstuga som ligger i Småland. Nu kunde dem inte fara till faster Lisa, dom kunde inte äta de knapriga och degiga pinnbröden och inte dem brända korvarna med ketchup på. Jesper ville verkligen fara. Han bestämde sig för att cykla. Men det var ju 7 mil dit, han orkade i vanliga fall knappt springa runt kvarteret, men då fick Josefin en idé. Dom kunde ju ta farfars motorcykel. Men problemet var att dom var ju inte 18 år… Dessutom skulle pappa säkert inte tillåta det, han skulle inte orka två barn + en vuxen på en motorcykel.

” Ja, nu vet jag, ” sa Josefin.

” Vadå?” sa Jesper

” Vi kan åka buss till Älvsbyn och då får Lisa komma och hämta oss där” sa Josefin glatt.

” Ja, pappa… Hur mycket kostar en bussresa till Älvsbyn?” Sa Jesper

” För båda så kanske det blir 50:-. ”

” Ok, när går nästa buss? ”

” Jag ska gå in och kolla.”

Efter en stund så kom pappa ut och sa:

” Bussen kommer om ca 5 minuter.”

” Great,” sa Josefin.

                                                                    ***

Efter 5 minuter så kom bussen, precis som den skulle. Jesper hoppade på först och sedan kom Josefin efter i snigelfart. Josefin gav busschafören 50:- och gick och satte sig brevid Jesper. Sen så frågade Jesper Josefin om hur länge det kunde ta att köra dit. Josefin skakade på huvudet och sa:

” Jag vet väl inte! ”sa Josefin

” Fråga ”sa Jesper

”Okej då”

Josefin gick till busschafören och frågade:

” Hur länge tar det att fara till Älvsbyn? ”

” Älvsbyn?”

” Ja, dit vi ska” sa Josefin förvånat.

” Men… Vi ska inte till Älvsbyn, vi ska till Boden.”

Pappa måste ha sett fel!  Han måste ha läst att bussen som gick till Älvsbyn skulle fara imorgon, tänkte Josefin.

” Men snälla rara busschaför, kör oss till Älvsbyn!” sa Josefin

” Nej.” sa busschafören

” Varför?”

” Det finns faktiskt andra människor i den här bussen som ska till Boden och inte till Älvsbyn! Dom kan ha tider att passa!”

” KÖR OSS TILL ÄLVSBYN ANNARS KALLAR JAG PÅ MIN PAPPA, PAPPA ÄR BIBLOTIKARIE, HAN ÄR JÄTTE STARK! Skrek Josefin så att alla tittade på henne. Jesper skämdes över sin syster och blev helröd i ansiktet.

” Så pinsam syster jag har ” tänkte Jesper.

Busschafören sa till Josefin:

” Oh, vad jag blir rädd! ”

” Blir du?”

” Inte en chans! ”

” Jag menar vad jag säger!”

” Ok, jag vänder! ” sa busschafören som egentligen var lite rädd för biblotikarier för att dom kunde ge böter åt en om man har glömt en bok, busschafören vände snabbt.

                                                                     ***

När dom kom fram till Älvsbyn så var inte en enda människa ute, inte en enda!

” Det är nästan spöklikt,” sa Josefin.

” Spöklikt var det rätta ordet,” sa Jesper.

Men tillslut så kom faster Lisa. Jesper och Josefin sprang mot Lisa och gav henne en bamse kram.

                                                                    ***

Efter 10 minuters bilresa så var dom äntligen framme i Manjärv. Byn höll på dö ut, bara några ynkliga hus fanns där vid den guppiga grusvägen.

” Nu är vi framme” sa faster Lisa.

” Äntligen! ” sa Josefin

” Lisa, kan vi grilla pinnbröd ikväll? ” sa Jesper till Lisa.

” Visst, jag vet att du brukar vilja ha dom extra knapriga! ”

” Haha, jo det stämmer. ”

                                                               ***

Lisa lagade mat, renkött och potatismos skulle dom äta till middag.  Jesper och Josefin bestämde sig för att gå ner till bäcken, bäcken låg mitt i skogen. Det fanns en liten stig till bäcken.

” För cirka 1000 år sedan så begravde man människor här.” sa Jesper

” Just här? ”

” Nej, lite längre bort, i en liten dunge mitt i skogen, kom, jag ska visa dig.”

” Nej, jag vet inte om jag vågar.”

” Kom igen, vad kan hända? ”

” Du har rätt, jag kommer.”

När dom kom fram till dungen så såg dom massor med kors på marken.

” Det är här dom ligger.” sa Jesper

” Vem ligger här? ” sa Josefin

” Det är ingen som vet.”

” Jesper, kan vi inte gå hem nu, det är säkert mat och det börjar bli mörkt. ”sa Josefin

” Nej, inte riktigt än.” sa Jesper.

” Jag går ” sa Josefin och började sakta vandra tillbaka.

Jesper ville egentligen gå tillbaka, men han skulle stanna ett tag till. Det kändes konstigt att stå bland gravar. Speciellt när man inte visste vem som var begravd där nere. Lisa kanske visste det. Jesper betsämde sig för att gå och fråga Lisa om vem som låg där nere. Men vad var det? Någon ropar på hjälp, det lät precis som… Josefin! Jesper springer längst stigen för att försöka hitta Josefin. Men oj, stigen delar på sig! Tänk om Jesper tar den ena stigen och Josefin den andra! Josefin har ingen mobil som Jesper kan ringa till, hon hör nog inte heller om han ropar på hon. Det bästa var nog om han stannar där, nej, det kan han ju inte göra, det börjar ju bli mörkt. Ja nu vet han, han kan klättra upp i trädet och se om han ser Josefin. Han gör det. Jesper går ju skauterna och där får man lära sig lite om hur man bär sig åt ute i naturen, han har då också fått lära sig hur man kan ta sig upp i ett träd så smidigt så möjligt. Det här trädet hade ganska långt avstånd mellan marken och första grenen. Jesper nådde inte att hoppa upp dit. Han såg några höga grässtrån sticka upp ur marken. Dom var säkert en meter långa! Han tog ett dussin av stråna och började fläta tills det blev ett starkt och hållbart rep. Han kastade ” repet” över den lägsta grenen och genast började han klättra. Nog dunkade hjärtat lite extra snabbt, det var ju högt! Men tillslut kom han upp. Han tittade sig omkring, han såg Lisas gamla röda stuga och röken från skorstenen. Han såg också farbror Kalle som stod och fiskade men inte Josefin, var kunde hon vara? Jesper funderade en lång stund och sen kom han på, hon kunde ju vara vid bäcken. Bara det inte hade hänt henne något. Hon kan ju inte ens simma! Jesper skyndade sig ner från trädet och sprang mot bäcken. När han kom fram till bäcken så såg han inte en enda människa där. Bara Kalle som stod och metade. Han frågade Kalle om han hade sett Josefin.

” Jo, hon sprang precis förbi, hon skulle till stugan. ”

” Okej, vilken tur, jag som var så orolig! Men varför ropade hon på hjälp?”

” Jag skrämde hon lite…”

” Lite…? ”

” Okej, ganska mycket om jag ska vara exakt. ”

” Okej, hej då, vi ses i stugan. ”

” Ja, det gör vi ” sa Farbror Kalle.

Jesper sprang till stugan och mycket riktigt… Josefin satt där vid köksbordet och ritade. När farbror Kalle kom in så satte sig alla runt köksbordet och åt middag. Efter maten så gick Jesper och Josefin upp en våning. Dom skrev i sina dagböcker allt som hade hänt. En liten stund efter så ropade Lisa:

” Kom och ät pinnbröd barn”

” Okej, vi kommer.”

Pinnbröden var så knapriga utanpå och så degiga inuti så Jesper  åt 10 stycken.

” Hur var det i skogen?” sa Lisa

” Det är en lång historia” sa Jesper och Josefin i kör.

Alla skrattade tillsammans medans de åt de knapriga och degiga pinnbröden. Men än visste dom ju inte vem som var begravd vid dungen mitt i skogen… Det är en annan historia

fredag, november 19th, 2010

Kapitel 4, Jesper och Josefin- ett äventyr hos faster Lisa, del 2

                 

Jesper frågade Lisa vem som egentligen låg begravd där i skogsdungen. Lisa var tyst en lång stund men sen sa hon till Jesper:

”Kom, jag ska visa dig en sak.”

”Ok, sa Jesper.”

”Jag följer med, sa Josefin”

”Nej det är alldeles för farligt, sa Lisa”

”Farligt? Vet du vad som ska hända, eller?” sa Jesper

”Nej, jag vill bara ha med dig, Jesper!”

”Det är orättvist, skrek Josefin.”

”Du får följa med en annan dag!”

Lisa och Jesper började gå mot hallen, Josefin hörde när Jespers jacka togs ned från hyllan. Nu hörde hon hur dörren smälldes igen.  Josefin ville så gärna följa. Skulle hon följa efter?  Vågade hon det?  Vad kunde egentligen hända?

***

Jesper och Lisa kom till samma plats som Jesper och Josefin var lite tidigare idag. Det var där dom låg…

”Lisa, berätta… Vad hände med dom?”

”Det är ingen som vet, Jesper!”

”Men någon måste ju veta! Du har ju bott här i hela ditt liv…”

”Ja… Men det här hände före mina föräldrars tid, till och med innan deras föräldrars tid!”

”Men jag vill veta!”

”Det vill jag också, sa Lisa… Men en sak vet jag…”

”Vadå?”

”Du kommer också att vara nergrävd under jorden.”

”Men inte just här, eller?”

Lisa blev tyst en lång stund… Jesper frågade igen:

”Visst kommer jag inte det, Lisa?”

”Jesper… ”

”Vad?”

Lisa kunde inte låta bli att säga vem som låg begravd under jorden, hon visste ju egentligen!

”Jesper… För många hundra år sedan så var det krig här i Sverige… Många dog… Många skadades  allvarligt och några lever än men har skador för livet, och man hade ingenstans att begrava dom. Man bestämde sig för att begrava dom här! Och en av dom var min farfar! Det är därför jag inte vill vara här så ofta!

”Men… Varför just här?!”

”Det var här dom försökte skydda sig… men misslyckades. Stenen som är bakom dig var en minnessten. Om du tittar noggrant på den så ser du några namn… Det är dom som ligger begravda här. Men var inte orolig…”

”Vad menar du? sa Jesper”

”Du kommer inte att ligga begravd här… Du kommer säkert att begravas vid en kyrka med vackra blommor och fina stenar! Din familj, dina barn och barnbarn kommer säkert att sköta om graven!”

”Men…”

”Jag vet hur det känns! Första gången jag var här med min kusin så var jag också rädd! Men min kusin är tyvärr död!”

”Vad hände?”

”Det vill jag inte gå in på!”

”Men var hände det?”

”Här… I Manjärv.”

”Snälla Lisa… jag ber dig… berätta vad som hände! ”

”Ok… Han och jag var här i Manjärv.  Vi skulle gå och bada i bäcken! Vi visste inte hur stark strömmen var. Ingen hade berättat det. Efter en liten stund så gick jag och skulle hämta bröd och saft i stugan… När jag kom tillbaka så var inte Gustav där! Jag letade och letade… Jag trodde att han bara ville busa med mig! Men efter en timme ungefär så hade han ändå inte kommit! Jag började bli orolig! Det började bli mörkt. Jag kunde ju inte komma hem utan Gustav… Vi var ju bara 10 år gamla! Vad skulle mamma och pappa säga? Dagen efter så hittades en död kropp vid längst kusten! Det var Gustavs. Så varje gång jag är här så kan jag höra han ropa HJÄLP MIG!  ”

Lisa fick en tår i ögat…! Jesper tyckte verkligen synd om henne!

”Lisa… Jag är verkligen ledsen! ”

”Nu går vi hem! sa Lisa… Vi försöker att glömma vad som hänt!”

Lisa gick med tunga steg hem… Inte ett enda ord sa hon. ***

När Jesper och Lisa kom hem så hade farbror Kalle gjort upp en eld. Josefin satt och läste ”Berts Dagbok” framför brasan! Jesper längtade till nästa dag! Då är allt glömt! Och då har Jesper och Josefin har en ny dag framför sig med nya och spännande äventyr!

                                             

fredag, november 19th, 2010

kapitel 2, Jesper och Josefin rider

 En dag när Jesper och Josefin kom till skolan var det en ny kille i där. Han hade ljus brunt hår och blå gröna ögon. Han hade en blå jacka och svarta lite pösiga byxor. Jesper och Josefin gick fram till honom .

”Hej, vi heter Jesper och Josefin, vi är tvillingar, vad heter du?”

”Jag heter Peter, vilken klass går ni i?”

Han hade en ganska mörk röst, men Peter verkade vara snäll.

”Vi går i 5:an,ska du börja i den klassen?”

”Ja. Jag kommer från Luleå, men pappa fick ett jobb här i Djupviken. Först blev jag ledsen för jag var tvungen att lämna min sköthäst, men vet ni om det finns någon ridskola här?”

”Nej, men vi har 2st i vår klass som rider, du kan ju fråga efter Sara och Charlotte.”

”Okej  tack!”

Det ringde in för första lektion. Josefin,  Jesper och Peter skickade lappar  hela lektionen.

När rasten kom såg vi Peter stå och prata med Sara och Charlotte. Jesper o Josefin gick fram till dem och frågade om Peter hade hittat någon ridskola.

”Ja, jag bor ganska nära ridskolan, ungefär 10min cykel tur dit.”

”Vad bra, hur länge har du ridit i Luleå?” frågade Jesper.

”I  2 år, lika länge som Sara o Charlotte så då kan jag kanske rida i samma grupp som dom. Kan inte ni följa med mig hem idag så kan vi cykla dit och kolla?”

”Okej, bara vi slipper rida,”sa Jesper. Alla började skratta så de var tvungen att luta sig mot varandra.

*           *            *

När dom kom in i Peters hus stod det kartonger lite överallt.

”Eftersom vi nyss flyttade hit så har vi inte hunnit få någon ordning i huset,”sa Peter med en grimas.

”Det gör ingenting, ibland är det så här rörigt i mitt rum.”

 Josefin tog av sig sin jacka medan hon pratade och slängde ner den på golvet. Dom gick in i Peters rum. Han hade ett skrivbord fullt med papper och pennor, en säng och några lådor på golvet.

”Vad har du i lådorna? ”sa Jesper. Peter gick fram till en liten låda som stod mitt på golvet.

”I den här har jag ridsakerna.” Han öppnade lådan och tog fram en låda full med borstar, ridbyxor, några rosetter och en hjälm.

”Imorgon ska jag fara till ridskolan, skulle ni vilja följa med?” frågade Peter. Jesper o Josefin tittade på varandra.

”Visst. Varför inte?” sa de i kör.

*            *             *

 När dom kom fram till ridskolan nästa dag var det stora hagar, ett stort stall och rakt fram fanns det ett hus som säkert ägaren bodde i. En flicka i jeans och en urtvättat tröja kom fram till dom.

”Hej! Jag heter Linda kan jag hjälpa er?”

”Jag skulle vilja börja rida här,”sa Peter.

”Gå in i huset där uppe.” Linda pekade på huset. ”Det är jag som äger den här ridskolan.” Dom gick in i huset och satte sig i köket.

”Så… hur länge har du ridigt?” sa hon medan hon tinade några bullar och blandade saft.

”I 2år, jag har också haft en sköthäst på den förra ridskolan jag red på.”

 Linda ställde fram bullarna och saften på bordet och satte sig på en stol.

”Vi har en grupp som har ridit i 2år, men jag skulle gärna vilja se dig rida innan du får börja så att jag är säker på att du kan börja in den gruppen.”

”Okej. sa Peter. När kan jag göra det?”

”Efter att vi har ätit kanske? Du kan låna en hjälm för du har ju på dig ridskor så det skulle nog gå bra, eller?”

”Visst!”

*             *            *

Efter att dom hade ätit gick dom in i stallet. Där inne fanns det många hästar och elever som gick fram och tillbaka.

”Du kan ta Talent, han är snäll och fin att rida.” Dom gick fram till en brun häst med lång man och svans. Peter gick in till hästen och vände på honom så att Peter kunde knäppa fast han i gången och börja borsta.

Efter ett tag var han klar och gick ut på stallplanen. Linda visade dom ridhuset och gick in i den stora byggnaden. Peter hoppade upp på Talent och skrittade fram på fyrkant spåret.

Efter en liten stund sa Linda att han kunde korta upp tyglarna och komma fram i trav. Han fick trava en liten stund, sen sa Linda att han kunde fatta galopp.

”Peter rider verkligen bra, jag fattar inte hur han gör så att Talent går så fint.” sa Josefin. ”Jag undrar om jag skulle kunna rida så fint.”

”Du har ju aldrig suttigt på en häst förutom på den där lilla hästen på marknaden som nyss var här,”sa Jesper och skrattade tyst för att inte skrämma hästarna. Peter fick stanna och sitta av.

”Inte rider du så dåligt, du kan få börja på lördagar, går det bra?” sa Linda

”Visst! Det går jätte bra.”

När dom kom hem till Peter sa dom till hans mamma och pappa att han ska börja rida på lördagar kl.13:00.

*         *         *

På Lördagen skulle Peter på ridningen och han undrade om Jesper och Josefin ville följa med.

”Okej, sa dom. Jesper och Josefin cyklade hem till Peter, och när de kom fram till hans hus stod han på verandan o väntade. På vägen dit pratade de om allt möjligt. Hur det skulle bli på första lektionen, om han gillade Talent (och det gjorde han).

Linda mötte upp på stallplanen när dom kom fram och visade vilken Peter skulle ha.

”Det här är Sir William, han är snäll men ibland lite tjurig,”sa Linda. ”Men du kommer nog klara dig fint.”

”Det tror jag nog,”skrattade Peter.

”Skulle ni vilja ha ett gratis prov och rida på lilla Stubin här?” sa Linda och visade Jesper och Josefin en liten Shetlands ponny med lång svart yvig man och svans.

”Ee… jag tror nog int…”

”Gärna!” avbröt Josefin Jesper.

”Okej, jag kan göra i ordning honom åt er,” sa Peter. ”Jag hinner nog borsta och sadla både Sir William och Stubin.”

När Peter var klar med Stubin fick de låna varsin hjälm.

”Du får börja,”sa Jesper nervöst. Josefin nickade lite nervöst och gick fram till Stubin. Linda hjälpte henne upp.

”Ska jag leda en stund så får du känna hur det känns?” frågade Linda. Josefin nickade stelt. När Stubin började skritta tog hon fast i sadeln och satt rak som en pinne.

”Slappna av och håll i snöret som sitter fast i sadeln.” Josefin gjorde som hon sa och följde med i Stubins gungande steg.

”Ska vi pröva trava?”

”Okej.” Linda smackade till Stubin och han började trava. Josefin guppade hit och dit så Linda sa åt henne att ställa sig upp så att hon inte guppar lika mycket. Josefin gjorde så och på direkten slutade det guppa. Efter ett varv saktade dom av och Josefin hoppade av på darrande ben.

”Nu är det din tur Jesper,”sa Linda. Jesper såg rädd och grå ut i ansiktet när han sakta gick fram till stubin. Han hoppade upp som Linda visade honom och när han satt där tänkte han att han ska göra som Peter gjorde när han fick rida Talent. Han tryckte med benen mot Stubins sidor men inget hände. han tryckte lite hårdare och petade till honom med spöet som han hade fått låna av Linda. Men då stegrade Stubin sig så att Jesper ramlade av åt sidan.

”Hur gick det?”, sa Linda och gav Stubin till en tjej som stod och tittade på.

”Aj!”, var det enda han sa och gnuggade ryggen med handen.

”Ställ dig upp och hoppa upp på Stubin igen.”

”Aldrig!” sa Jesper

”Du måste, annars kanske du aldrig rider igen.” Jesper hoppade motvilligt upp på Stubin igen.

”Den här gången behöver du bara slappna av och följa med så sköter jag resten, okej?”

”Okej.” Stubin började gå framåt när Linda smackade och drog lite i grimskaftet. Jesper slappnade av efter en liten stund.

”Vill du trava?”

”Nej, jag tror det här räcker.”

”Okej,” sa Linda och stannade Stubin. Han hoppade av och dom gick in i stallet.

”Hur gick det?” undrade Peter som var i full gång med att sadla Sir William.

”Jag ramlade av men annars gick det bra,” sa Jesper.

”Visst vet du att man ska ramla av 100 gånger innan man är en riktig ryttare.”

”Oj, då är det länge kvar innan det händer mig,”sa Jesper och skrattade. Efter att Peter hade ridit for dom hem till Josefin och Jesper. Där fick dom sitta ute och fika medans dom pratade om vad dom skulle göra senare.

”Jag undrar om jag kanske skulle börja rida?, sa Josefin.

”Du vågar inte, eller?” undrade Peter men ett flin.

”Såklart jag vågar, men jag vill nog inte.”

”Haha du vågar inte!”

”Erkänn, du vågar inte,” sa Jesper.

”Oj vad ni killar är jobbiga.”